Jesus de lidandes vän

“Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade

evangelium om riket och botade alla slags sjuk- domar och allt slags skröplighet bland folket.”

Matt. 4: 23. Hela Jesu verksamhet bestod i att hjälpa. Man

kan utan vidare tala om en storslagen hjälpverk- samhet från Jesu sida. Det var naturligt för ho- nom att räcka ut en hjälpande hand till dem som

var i behov. I vår tid har vid olika tillfällen före- kommit storartade uppoffringar för att hjälpa

nödställda och lidande människor, sedan någon

eller några spontant gripits över en viss nöd- situation och på så sätt ställt sig i spetsen för

en insamling av något slag. Men detta brukar ju vara av tillfällig karaktär. Så var det ej med Jesus då han vandrade här. Hans sinnelag var sådant, att för honom var det naturligt att hjälpa och det underbara med Jesus var att han inte var begränsad utan han hade alltid till övers för var och en. Om vi läser nästföljande vers, alltså Matt. 4: 24, så ser vi att ryktet om Jesus gick ut över hela Syrien och man förde till honom alla sjuka. Där var olika slags lidanden och plågor, där var besatta och månadsrasande, lama m. fl. och han botade dem. Profeten Jesaja, som levde flera hundra år före Jesu födelse, säger i 53 kap. bl. a. att det var krankheterna han bar, och att det var genom hans sår som vi bliva helade. I Guds stora plan om Jesu verk på jorden var naturligtvis frälsningen från synden det absolut viktigaste, och Jesaja säger ju vidare i det 53:e kapitlet att det var våra överträdelser och våra missgärningar, som Jesus blev sargad och slagen för och att näpsten var lagd på honom

för att vi skulle få frid. Men Herrens stora kär- lek sträcker sig även till vår kropp och till vårt

lekamliga leverne här på jorden. Om vi läser Matt. 14: 14 så ser vi att när Jesus fick se att där var mycket folk, ömkade han sig över dem och han botade deras sjuka. Någon kanske är redo att genmäla, att detta var ju då Jesus själv i sin syndfrihet gick på jorden, som under kunde hända, men att det också var begränsat till just den tiden. I så fall måste vi säga att detta är fel. För det första gav han sina lärjungar samma makt, ty han säger i Lukas 10: 8-9 i samband med att han sände ut sina 72 lärjungar, att de skulle bota de sjuka och säga att Guds rike är dem nära. I Joh. 14: 12 säger Jesus, att de som tro skulle själva göra samma gärningar som han gjorde och ännu större t. o. m. Vad säger detta oss? Jo, att den tid vi lever, även är en tid då sådant kan ske som skedde på Jesu tid. Vi lever ännu i undrens tid och med all säkerhet vill Jesus väcka sitt folk ännu mera över just de sanningar vi här stannat inför, så att under och tecken får ske i ännu större utsträckning. Det håller på att hända något i kristenheten i vårt land, Gud vare lov, men då dylika ting börja

spörjas blir mången bekännande kristen lik över- steprästerna och de skriftlärde på Jesu tid, man

knorrar och söker hindra att sådant får före- komma.

Guds sinnelag, kärlek och barmhärtighet är densamma i dag som i fordom tid. Guds sätt att gå tillväga kan inte människor ändra på. Man kan inte föra Gud och hans Ande in i en viss riktning, som liksom passar en själv. Nej, Gud går de vägar han fordom gick och han frågar efter om det finns någon som är villig taga emot, inte efter sin egen mänskliga uppfattning, utan att böja sig under Herrens vilja. I denna sena tid behöver Jesus få en skara, som är villiga vara bärare av det sanna . evangeliet och att i praktiken tillämpa detta. Då och då blir man

uppmärksammad på att det finns så många för- samlingar där man förkunnar alla bibliska san- ningarna, så att något nytt behöver ju inte upp- stå. Detta är dock en sanning med modifikation.

Att förkunna en sanning mer eller mindre utan inspiration och därtill inte praktisera vad man förkunnar är ju inte detsamma som att förkunna sanningarna under den Helige Andes inspiration och att inte rädas att praktisera vad man för- kunnar. Det fattas ingalunda förkunnare, kyrkor

och församlingar, men vad som fattas, det är

eld och glöd. J ag läste härförliden en mötes- annons från en väckelsekampanj och där kallade

man den tillresande evangelisten för en pastor med “gnista”. Jag vill inte inlåta mig på att döma vare sig den unge pastorn eller den som var “pappa” för annonsen, men jag gråter inom mig då jag tänker på att det är sant om alltför många vittnen i dag. Man har haft elden i sitt bröst, man har framburit brinnande budskap,

man hade tro då det i mänskliga ögon såg hopp- löst ut, man bad för sjuka, man gav ut sig i tid

och otid. Hur är det med många av dessa i dag? Man har fått en god lön, man har inordnat sig i det antikristliga samhället på ett sådant sätt att det är häpnadsväckande. Man har enrollerat sig i olika sammanhang, blivit aktade i världens ög-on. Där det var eld förut är i dag i bästa fall en gnista. Allt detta trots att man inte blivit be- ~viken på Gud. Han har alltid infriat sina löften. I sin tro har man inte kommit på skam. Man IJar helt enkelt valt en för köttet bekvämare väg. Gud give att dessa vaknade upp och sällade sig till den skaran som går utanför lägret och bär hans smälek. Jag hade en dag ett långt samtal med en aktad man i samhället. En fin och förekommande man,

som innerst inne menade så väl och jag upp- skattar honom för det arbete han utför. Denne

man är dock inte frälst och står ju helt oför- stående inför dessa ting som vi sysslar med. Han

ville ge mig ett gott råd och säger ungefär föl- jande: “Om ni inte använde namnet Maranata så skulle ni bli bättre sedda och aktade och ha lättare att liksom bli erkända.” Jag lät honom förstå att vi inte strävar efter erkännande och gunst utan att vi vill bringa ut och praktisera ett fulltonigt evangelium även om detta komme att medföra vissa försakelser och umbäranden. När vi vågar stå för sanningarna svarar alltid Jesus för den rätta och bästa utgången. Låt mig till slut säga dig, älskade vän, som läser dessa rader, det finns bara en väg, som du

kan bli lycklig på och det är att acceptera Her- rens villkor. Är du en kristen, som slumrat in,

bed till Jesus om ett uppvaknande innan det blir för sent. Du kanske har andliga nådegåvor, som på aldrig så länge varit i bruk. Låt Jesus få börja om i ditt liv och låt dig brukas av honom.

Den nådegåva du har att bedja för sjuka behö- ver komma i bruk. Du kan väl inte se allt detta

lidande, all denna synd, utan att känna att just du behöver vara med i arbetet. Jesus kommer snart igen. Till dig min vän, som är sjuk och

lider: Löftet gäller dig. Tro detta. Du skall er- fara att Herren har en underbar helbrägdakraft

åt dig. Lämna allt åt Jesus och finn att det öppnas perspektiv som du hittills inte har anat. Är du inte frälst kasta dig då ut i Frälsarens armar och tag emot den frälsning Jesus vann åt dig på Golgata och låt sedan elden fortsätta

att brinna i dig till hjälp för dig och den omgiv- ning du kommer i beröring med.

Upplev frigörelsen i Jesu namn!

Eric Gustafsson} Borås