Guds väg med mig

Som om det vore i går minns jag mitt första Maranat a-möte och min reaktion inför det j ag upplevde. Det ser ut som om en slump förde mig dit, men själv vet jag att det var Gud som

ledde mina steg. - Några kam- rater och jag skulle till Malmö

en söndag och samma dag var

där ett Maranata-möte. Vi be- stämde oss för att gå dit. -

När vi kom dit satte vi oss på sista bänken för att kunna ha en god överblick över det som skedde. Vi kom ju med en massa fördomar och, ack, så nyfikna. Inget blev dock som

jag hade tänkt mig. Till en bör- jan var jag ganska irriterad

och t yckte att allt var bara

skrammel. Men så sjöng sång- arna och jag blev väldigt gri- pen av deras glada och lyckliga

ansikten - det riktigt lyst e om dem. J ag började r eflektera över det jag såg och hörde :

t änk om detta var det jag läng- t ade och sökte efter? Tänk om

detta var från Gud och inte från Sat an , som jag så ofta hört sägas ? Men samtidigt blev ja g rädd för dessa t ankar - vad

skulle det innebära om jag bör- jade intressera mig för dessa

möten ? Nej, jag gjorde mig h ård och bestämde mig för att

aldrig mer gå till ett Maranata- möte. När jag kom hem började

jag också tala om huru hemskt detta möte var. Jag var en av- gjord motståndare till väckel- sen. -

Så kom jag till Stockholm och blev bekant med en flicka som var med i Maranata. Fast jag inte velat erkänna det hade ju jag från början blivit väldigt intresserad av Maranata och nu började jag gå dit igen. Många gånger gick jag därifrån arg och förtvivlad, men tro inte att jag kunde låta bli att gå dit ?

Jag hade varit en hemlig av- fälling sedan ett år t illbaka,

men aldrig känt någon ånger eller nöd för dettl’J, förhållande

• ja, jag visste inte ens vad syndanöd var, f ast jag under hela tiden gå tt på möten. - Men nu blev det annat av - nu

fick jag verkligen uppleva syn- danöd och det var ingen behag- lig upplevelse. - Men tänk så

svårt det är att svara ja till Jesu kallelse - Sat an släpper ej sina offer i första taget. J ag hade också fått för mig att om jag skulle bli frälst igen så

s kulle det ej ske på ett Mar a- n ata-möte. - En dag orkade

jag dock ej kämpa emot längre . J ag fick nåd att på nytt viga mitt liv åt Jesus Kristus. -

Sedan dess har jag fått upp- leva Jesus och Hans underbara

kraft i mitt liv, på ett sätt som jag inte trott existerade. Pris ske Jesus. Han ger oss långt mer än vad vi kunna bedja eller tänka. Halleluja. - Du som ännu ej fått uppleva detta överflödsliv skall ej giva dig någon ro förrän du fått mera av Jesus. Det är ju inte meningen att vi skall leva ett “nätt och jämt” liv. Jesus har inte ämnat att vi skall ha det torrt och trist - Han har ju kommit för att vi skola hava liv och övernog. - Och du min vän, som en gång har tillhört Jesus; se till att du är redo när Han kommer för a tt hämta de sina. Vet du, Han kommer mycket, mycket snart. Vill du verkligen riskera att bli lämnad kvar ? Du får själv vä lja om du skall till himlen eller gå evigt f örlorad. - Du som aldrig upplevt J esu frälsning har ingen aning om hur underbart det är att vara frälst. När man är frälst är

ma n aldrig ensam. J esus är all- tid med och till Honom får vi

också gå med alla vår a bekym- mer och sorger, och Han är en

mäktig Hjälpare i all nöd. Margaret a AZmkvist