"Herre lär oss att bedja ..." Några drag i Jesu böneliv

J esus var ej främmande för bönens väg.

Ofta, ofta vände Han män- niskoskarorna ryggen och drog

sig undan för att bedja. Ibland tog Han sina lärjungar med sig, men många gånger gick Han alldeles ensam. Han drog sig undan - kan man fatta det ? Det fanns således något i

Jesu liv, som ibland var vikti- gare än att förkunna evange- lium och bota sjuka. - Det var

att bedja. Ofta bad Han hela nätter. Andra gånger stod Han upp medan det ännu var mörkt och gick bort till en öde trakt och bad. Innan solens första str å lar förgyllt himlavalvet i öster,

innan skogarnas och fältens be- vingade sångare stämt upp sin

morgonkör, och långt innan den bullriga staden vid bergets fot vaknat till liv, hade Jesus under bön till Gud hämtat kraft f ör den nya dagens många olika behov.

Och när Han sedan kom till- baka till människorna efter

dessa timmar i bön skedde all- tid något: Guds kraft var där,

d e sjuka blev botade, avgrun- dens andemakter bävade för

H ans ord och syndarna darrade inför Hans genomträngande budskap. Behövde Jesus på detta sätt s öka Gud i bön, b ehöva vi det

så mycket mera. De första lär- jungarna lärde sig förstå bö- nens betydelEe och många har

också sedan dess lärt sig inse

vilken makt bönen är, till trygg- het, kraft och seger i livets

olika förhållanden. Låt oss först betrakta någr a drag i Jesu liv, som visar oss

när Jesus - på ett alldeles sär- skilt sätt - kände behov av att

bedja. Jo, Jesus bad när Han möttes av motstånd och förfölj else. L ukas berättar om detta, då människorna vid ett tillfälle b lev förbittrade på Jesus. - , ‘De blevo såsom ursinniga och t alade med varandra om vad de skulle kunna företaga sig emot J esus. " Och huru Jesus då handlar ber ä ttar evangelisten i nästa vers: “Så hände sig vid den tiden att Han gick åstad u pp på berget för att bedja; och Han blev kvar där över natten i bön till Gud.” Jesus försökte ej att försvara s ig inför sina fiender ; Han gick

istället till Gud med saken. Mö- ter vi motstånd och förakt,

f iendskap och förföljels e, får vi g öra som Jesus gjorde; bära det f ram inför Gud i bön. Bön förändrar förhållanden. Men Jesus bad ej endast un- der tider av motstånd och för- följelse. Han bad också när

framgången var som störst och Hans popularitet stod på sin höjdpunkt. “Ryktet om Honom

spridde sig dess mer , och myc- ket folk samlades för att höra

Honom. . . men Han drog sig undan till öde trakter och bad.” “När då J esus märkte att de tänkte komma och med våld göra Honom t ill konung, drog Han sig åter undan till berget helt allena .. . " Det är icke alltid det svåraste i livet att möta motstånd och missräkningar; sådant driver oss ofta att söka Gud. Vart skulle vi annars ta vägen i

nödens tider? Många som kla- rar sig härligt igenom mot- gångar och prövningar, stupar

i medgångens tid. Jesus förstod

de faror som lurade under så- dana tider, och därför var Han

just då, angelägen att få bedja mycket till Gud.

E vangeliernas berättelser vi- sar också a tt J esus bad på ett

alldeles särskilt sätt vid varje

viktigt avgörande Han stod in- för. Härigenom undgick Han

att begå några ödesdigra miss- t ag, som Han sedan skulle f å

ångra . " … Han gick åstad upp på berget för att bedja, och Han blev kvar där under natten i bön till Gud. Men när det blev dag, kallade Han till sig sina lärjungar och utvalde bland dem tolv, som Han benämnde apostlar … " Jesus bad, till dess Han fick visshet om, hur Han skulle handla. Och Han fick aldrig anledning att ångra sina val. Är vi ovissa om någon sak, låt oss bedja till Gud och det skall klarna - Gud skall visa

,oss sin väg. Låt oss aldrig be- sluta någonting i livet, utan att

först ha lagt fram saken all- varligt inför Gud i bön. Om vi

sedan är villiga att följa Guds ledning, skall vi aldrig få orsak att sörja över några bittra misstag. Vi skall då istället få

anledning att säga med Psalmis- ten: “Han leder mig på rätta

vägar f ör sitt namns skull . .. " J esus bad förresten under de mest vanliga och vardagliga förhållanden i livet - Han bad

alltid. Han gick till sin him- melske Fader med allt. Både

med sorg och glädje, med det lilla såväl, som med det stora. Det är underbart att få leva ett sådant liv, och det kan även bli v år förmån. Känner du din synd? Gå till Gud med den. Han vill förlåta och skänka dig sin frid. Är du stapplande och svag - frestad och anfäktad? Tala om det för Gud. Han giver den trötte kraft

och förökar den maktlöses styr- k a. Är du ensam och övergiven

a v människor - har du ingen som förstår dig? Gå till Gud. Han är en hjälp i nöden väl beprövad. Har du lekamliga omsorger - är du stressad och

pressad av ekonomiska bekym- mer ? Gör som vi brukar sjunga

i en av våra härliga sånger : “Tag din börda med till Gud och lägg den där .. . " - Gud har omsorg om sparven och om dig. Gör som J esus gjorde: gå till Gud i bön med allt. *

Låt oss också se hur J esus bad. Han bad så att de som hörde Honom började längta efter att kunna bedja på samma sätt. “När Han en gång uppehöll sig på ett ställe för att bedja och hade slutat sin bön, sade en av Hans lärjungar till Honom: Herre, lär oss att bedja … " - Lärjungarna blev gripna av den

bönens Ande som besjälade Je- sus, och de kände: Ack, att ock- så vi kunde bedja så.

J esus undervisade dem då om

bönen. Det var inte ett böne- formulär Han gav dem. Jesus

menade ej att de från den stun- den skulle använda sig av just

den ordalydelsen. Vi har ej hel- ler hört att Hans lärjungar

gjorde detta. J esus ville under- visa om sättet på vilket vi får

nalkas Gud. Han vill lära oss att vi får åkalla Honom som Fader. Han vill göra klart för oss att vi får gå med allt till

denne Fader. Med våra bekym- mer för Guds rike - med våra

egna svagheter och frestelser -

med våra synder - med om- sorgerna för det dagliga brö- det.

J esus trodde också då Han bad. Då Han stod utanför Lasarus

grav, hör vi Honom säga: “Fa- der jag tackar Dig för att du

har hört mig. .. J ag visste ju förut att du alltid hör mig … " Hans tro var så stark att Han tackade redan innan bönesvaret kommit. Han trodde och Han behövde aldrig komma på skam.

“Och detta är den fasta till- försikt vi hava till Honom att

om vi bedja om något efter Hans vilja, så hör Han oss. Och

om vi veta att Han hör oss, vad- helst vi bedja om, så veta vi

ock, att vi redan hava det som vi hava bett Honom om i vår bön.” Uthållighet var en annan sak, som kännetecknade Mästarens böneliv. Vi har redan sett, att Han tog sig god tid, då Han bad -

ibland låg Han hela nätter in- för Gud i bön. Medan vänner

och fiender sov, vakade Han

timme efter timme i bön. I Get- semane ser vi, hur Han tre

gånger upprepar samma sak inför Gud. Han var enträgen i sitt bedjande.

Ett stort fel med vårt böne- liv är bristen på uthållighet. Vi

beder nog, men håller ofta ej

ut till bönesvaret kommer. “Va- ren uthålliga i bönen”, förma- nar aposteln Paulus. ~

Låt oss till slut se något av

vad som skedde när Herren J e- sus bad.

När Han bad vid sitt dop nere vid Jordans strand, öppnades himmelen över Honom.

Önskar vi leva under en öp- pen himmel, så skall vi bli bed- jare. Är himlen stängd över

våra liv, får vi bedja till dess den rämnar. Det var som svar på Elia bön, vederkvickelsens regn f öll, efter det himmelen varit tillsluten under tre år och sex månader i Israel. - Det var när Petrus bad i Simeons hus

i Joppe, som himmelen öppna- des över honom, och han fick

mottaga en välsignelse, som räckte ej bara för honom själv utan för hela Kornelii hus. E n öppen himmel som svar på bön. Halleluja. När Jesus bad på Tabor, blev Hans ansikte förvandlat inför dem som var med Honom. Han

började stråla av himmelsk här- lighet - Han förvandlades me- dan Han bad.

Vi upplever detsamma, då vi på bönens väg söker kontakt med den eviga världen.

“De som skåda upp till Her- ren, de stråla av fröjd, och

deras ansikten behöva icke rod- na av blygsel” , säger redan

Psalmisten. “Vi alla som med avhöljt ansikte skåda Herrens härlighet, vi förvandlas till Hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra.” Huru blev Moses

ansikte så strålande av him- melsk härlighet att hans egna

ej kunde se på honom? Jo, Mo- ses hade varit tillsammans med

Gud på berget i fyrtio dagar

och fyrtio nätter. Varför syn- tes Stefanus ansikte människor- na såsom en ängels ansikte? Jo, han hade lärt sig att skåda uppåt. Då Jesus bad i Getsemane kom en ängel ner från himmelen och styrkte Honom. Kraften från höjden mottog Han medan

Han bad. I bönen mottager ock- så vi kraft för prövningarnas

stunder. - “Han giver den tröt- te kraft och förökar den makt- löses styrka. Ynglingar kunna

bliva trötta och uppgivas, och unga män kunna falla; men de 80m bida efter Herren hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar såsom örnarna. Så hasta de åstad utan att uppgivas, de färdas framåt utan att bliva trötta.” Framåt på knä, likt Mästaren i striden.

Se, hUT Han beder, lider, käm- par dör.

Men bönens v äg Han v alde här i tiden, D en helga!’ bäst och oss till seger för.