Jesus frälsar

Han var orkesterledare och imitatör – såg Maranataprogrammet i TV – nu slår han på trummor bland saliga Maranata-sångare

Jag är så glad att jag av hela mitt hjärta kan instämma i tacksägelsen till Jesus för vad

Han gjort i mitt liv. Det börja- de med TV-programmet för ett

par år sedan. Detta enkla, an- derika Maranatamöte öppnade

mina ögon, riktade mina tankar mot Gud och fyllde mitt hjärta med en gripande längtan efter att själv få uppleva Jesus.

Min uppväxttid hade jag till- bringat med en troende mormor

och moster, varför jag redan

i tidiga barnaår kommit i kon- takt med Guds verk. Mitt lilla

barnahjärta greps då av Jesus och de gärningar Han gjorde här på jorden. Men en tid efter det jag slutat söndagsskolan kom jag bort från barnaårens förnimmelser och upplevelser. Jag drevs ut i synden, då jag

i de världsliga nöjena sökte nå- got att mätta mitt liv med. He- la tiden sökte jag finna en egen

livsstil och livsåskådning.

Att jag skulle in i show-bran- schen, var jag helt övertygad

om. Min längtan till detta Djä- vulens verk drog mig också dit.

Här skulle jag finna frid, ro och tillfredsställelse trodde jag. Jag

började resa runt i mina hem- trakter och i mina uppträdan- den imitera kända personer.

Samtidigt började jag också spela trummor och bildade efter en tid en egen orkester i tro

att då uppnå den tillfredsställel- se jag fortfarande ej ägde.

Maranata-mötet i TV fick mig, som sagt, att tänka om.

När sångarskaran sjöng för- nam jag hur glada, lyckliga och

frigjorda dessa unga människor

var, och hur gripna och hän- förda de var av sitt glada bud- skap. Under fortsättningen av

mötet greps mitt hjärta alltme- ra. J ag upplevde hur fattigt och intetsägande mitt eget liv var och allt det jag själv sysslade med. Nu följde en tid av rastlöshet och oro. Vad jag än sysslade

med tonade i mitt inre: “Mara- natafolket lyckliga är vi . . . " -

Efter en tid lämnade jag mitt barndomshem. Till Stockholm

skulle jag - där väntade sä- kert lyckan, äventyret, fram- gången, pengarna! Där passade

Satan också på att snärja in och binda mig ordentligt fast.

J ag började spela med i en or- kester. Nu hade en väg öppnats

för mig, nu skulle jag tjäna pengar, nu väntade ära och ryktbarhet. En kväll smet jag i alla f all iväg till Viktoriasalen, på ett Maranata-möte. Jag tackar Gud för att det blev flera sådana besök. - Jag spelade fortfarande med i orkestern och det gick uppåt och framåt, men inte var jag lycklig. Det blev strid mellan Gud och Satan i mitt hjärta. –

När jag hörde frälsningens gla- da budskap i mötena, kallade

Gud mig genom att komma t ill

korset och uppleva frid och syn- dernas förlåtelse genom Lam- mets blod. Trots detta

stängde jag mitt hjärta, Satan viskade i mitt öra: Vad skal! dina kamrater säga? - Nu går ju allt så bra. - Hur skall det då gå med din framtid? - Möte efter möte sade jag nej till Gud och ja till Satan. - Luciakvällen 1964 blev ett tillfälle som jag aldrig glömmer.

Jag var på nytt i ett Maranata- möte. Jag satte mig på sista

bänk. Redan innan mötet bör- jade kallade Gud mig mäktigt. I eftermötet, som senare följde,

fick jag komma fram till Nåda- stolen. Då jag sjönk ner vid

Jesu fötter, kände jag hur blo- dets kraft gick igenom hela min

varelse och löste mig från allt. Jag blev härligt fri och lycklig syndabördan försvann i

glömskans väldiga hav. Halle- luja!

Efter denna härliga upplevel- se blev jag nu en ivrig sökare i

Guds rike, i stället för att söka världen. Jag ville uppleva allt

det Gud lovat i sitt ord. - An- dens dop fick jag uppleva bara

någon vecka efter det jag blivit frälst. Döpt i vatten blev jag under trettondagshelgen. Pris ske Gud! Det var underbart att få begrava sitt gamla jag med Jesus, för att sedan uppstå i ett nytt väsende. Halleluja! Med detta enkla vittnesbörd vill jag tala om vad Gud gör i

denna sena tid. Det är nåd allt- sammans - en outsäglig nåd.

Nu är jag själv med i Maranata- folkets saliga kör och spelar på

mina trummor till Jesu ära. - Vilken underbar nåd är det icke att få tillhöra, lita på och räkna med denna suveräna

Frälsare! Och alla kan få upp- leva denna förvandling i sina

liv. Ingenting i världen uppgår

mot detta att få vandra i säll- skap med Jesus mot den Him- melska staden.

Roland Eriksson