Missionens Herre kallar ...

Arne Imsen presen- terar här två ttng- d01nar son1· har kal- lelse att gå ttt på

n~issionsfältet. - De båda befinner sig ntt i England för att förkovra sig i språk. Låt oss följa dem med våra förböner.'

Bland den stora ungdoms- skara, som nåtts av Maranata- ropet och förnummit kallelsen

till helig tjänst i Guds stora

vingård, har vi glädjen att pre- sentera två systrar vars insat- ser i Sionförsamlingen i Falkö- ping och på andra platser satt

djupa spår efter sig. Med trohet och ungdomlig hänförelse har de osjälviskt tjänat för Guds verks framgång, och de delar välsignelserna med vännerna i Falköping av den glädjeskörd deras tåreskörd nu ses bära. Vi följer systrarna Inga Hall och

Göta Lö/sund med våra förbö- ner och är förvissade om att de

kommer att lyckas väl i sina förberedelser för uppgifter de ser vänta bland andra folk andra länder.

Arne Imsen

Redan som fyraåring kände jag att Jesus kallade mig att mottaga Hans frälsning. Jag har den stora förmånen att ha en bedjande far och mor. Detta gjorde att vi barn redan i tidiga år längtade efter Gud och Hans frälsning. Samtidigt kände jag också hur Gud kallade mig till

sin tjänst. Jesu missionsbefall- ning är lika aktuell i dag, som

när Jesus första gången gav den till sina lärjungar. - J esus kallar ännu idag. Se, huru fälten mogna till skörd - men var är skördemännen ?

Många har svarat ja på kallel- sen, men många dröja ännu.

Just din plats kan ingen fylla. Herren behöver just din kraft och din insats. Hela världen är vårt arbetsfält. Vi kan tjäna Jesus i hemmet, i skolan, på arbetsplatsen, ja, överallt. -

Och du, min ofrälste vän, Je- sus kallar dig till frälsning just

nu. Överlämna ditt liv åt Ho- nom och Han skänker förlåtelse

för synden och ditt längtande hjärta frid. -

Göta Lö/sund

Vi känner alla berättelsen om huru Abraham fick befallning av Gud att offra sin son Isak.

• Det var säkert kamp i Abra- hams själ då Gud begärde hans

ende son och det käraste han

ägde. Men Abraham var en gud- fruktig man som i allt ville göra

Guds vilja. Därför gav han sitt offer och var villig att göra vad Herren begärde av honom. - Det var säkert inte så lätt att svara på de frågor sonen ställde

under vandringen upp till offer- altaret: “Se, här är elden och

veden, men var år fåret till brännoffret, min fader ?” - Men Abraham var övertygad i sitt innersta om att Gud till och med var mäktig att uppväcka från de döda, och därför svarar

han stilla: “Gud utser nog off- ret, min son.” -

Av fortsättningen känner vi också till att Gud hade utsett ett annat offer - Abraham fick tillbaka sin son av Gud. - Huru handlar du och jag? Är vi villiga att ge Gud vad Han begär av oss? Ibland får jag en känsla av att många tvekar

• vågar ej ge sitt offer. Så var det med mig. - Jag vill här

nämna något om min egen upp- levelse - det kanske kan bli

någon till hjälp. - Redan som nyfrälst kände jag

Guds kallelse att gå ut i mis- sionens tjänst. Gud visade mej

ett land, som jag, sedan dess i

min tanke, aldrig kunnat läm- na. Jag trodde dock att detta

aldrig skulle kunna förverkli- gas och inte heller ville jag

detta. Gud stod dock fast vid

sin kallelse. Jag flydde då istäl- let längre bort från Gud för att

undkomma Hans kallelse. - Men Gud lämnade mig inte.

Han sökte mig på nytt och för- nyade sin kallelse. Jag började

förstå att Gud menade allvar

och bad nu om Hans vägled- ning och kraft att gå offervä- gen. Gud har hört min bön och

jag fick nåd att giva mitt of- fer. -

Det kostade mig det käraste jag ägde här i livet, men jag

har också fått uppleva en un- derbar välsignelse. Jag har ock- så sett hur Gud är med och

hjälper den som ger sig helt åt Honom. - Var aldrig rädd att ge det Gud begär av dig - han begär ej mera än du orkar med. Sedan får du tillbaka det du gett och en välsignelse över ditt liv, som

är det härligaste vi kan upp- leva i denna världen. -

Inga Hall.