Mitt vittnesbörd

När jag läst vittnesbörden i Midnattsropet från frigjorda och lyckliga människor, som

vill leva för Jesus, har jag ock- så känt behov av att få tala om

vad Gud har gjort i mitt liv. - Jag är just idag så lycklig i Herren att jag känner mig tvingad att få tala om min glädje. - Jag blev frälst 1960. Ett par

år senare fick jag också dop- frågan klar. Den organisat ion

jag tillhörde förnekar sakra- menten och jag vågade ej låta

döpa mig av risk att bli uteslu- t en därifrån. Istället gick jag

allt oftare till Maranatamötena i Göteborg och lyssnade på de lyckliga vännerna där. 0, vad jag önskade att få vara en av dem. Detta var livet för mig kände jag. - Gud slutade dock inte att tala till mig om dopfrågan. Till slut orkade jag inte spjärna emot längre, utan anmälde mig till dop i Maranata i Stockholm, där jag då bodde. Den 6 mars

fick jag nåd att följa Jesus i

dopets grav. Det var ett offent- ligt lördagskvällsmöte och myc- ket folk församlat. Redan dagen

därpå var det bekant i det sam- fund jag verkade i. Som straff

för att jag lät döpa mig i Mara- nata fick jag avbryta mina stu- dier i deras skola och resa hem.

Så behandlas den som vill lyda

Gud och gå Ordets väg och det- ta aven organisation som är

känd för sin stora hjälpverk- samhet. Nåja, huvudsaken är

att jag blivit döpt i Jesu namn

och är frigjord och salig i Ho- nom. -

Nu får jag utstå hån och smälek, men jag tycker att det är så stort att få tillhöra Jesus och gå Hans väg. - Till dig, käre läsare, som inte är döpt, vill jag säga: “Varför dröjer du? Stå upp och låt döpa dig och avtvå dina synder och åkalla därvid Hans namn . . . " Gud välsigne dig!

Lars-Olof Glans 18 år och nydöpt.