Under och tecken i Afrika

Högintressant brev från missionärerna Eklunds

Ja, nu är påsken ett minne blott. För oss som

var med på mötena i Kampala ett härligt, un- derbart sådant. Det var ingen rofylld helg. Vi

hade möten varje dag - två eller tre långa möten.

Långfredagen hade vi två möten - förmid- dagsmötet varade i fyra timmar. Vi fick då bedja

med flera hedningar som var inom hörhåll för första gången. På lördagen hade vi en bråd dag. Vi arbetade från det solen gick upp till klockan tjugo på kvällen. Det var många praktiska detaljer vi skulle hjälpa till med. På söndagen skulle vi ha fest för över 600 personer. Redan klockan sex skulle vi ha vårt första möte då Gunnar skulle predika. Vi kom väldigt sent i säng, ty våra kollegor från Amerika hade kommit hem till Afrika efter en viloperiod. Redan klockan fem på morgonen väcktes vi av sång, trummors dån och trumpeters smattrande och folk sjöng ute på gatan: “Han är uppstånden, graven är tom, Han lever … " Vi hade en stor skara samlad till vårt tidiga möte. Sedan hade vi nästa möte klockan elva, då tältet var överfullt så att människorna sutto långt ute på gräsmattan. Vi var drygt sexhundra samlade och det var ett jubelmöte utan all like. Vi fick lyssna till flera underbara vittnesbörd

om vad JESUS gjort den sista månaden - så- dant som hänt just nu.

Först steg en ung evangelist upp och vittnade om något som hänt under påsklördagen. De hade haft ett litet utpostmöte under ett träd. Då hade en helt nyfrälst broder burit fram sin lilla flicka, som var född med snedvriden klumpfot. Medan

så bröderna stod och bad med den lilla deforme- rade foten i sina händer skedde undret att foten

vreds rätt. De satte ner flickan på marken och hon kunde nu gå på fotens sula. Flera hedningar som stod runt om vägrade tro på ett under tills de fick se och känna på den hårda huden som uppstått på fotens yttersida där flickan förut gått. Då trodde de och stodo stumma, skakande sina svarta huvuden. Ja, det blev jubel inne i tältet när flickan sedan visade hur hon kunde gå.

Nästa vittnesbörd avlades aven nyfrälst bro- der. Han berättade att han lidit aven sjukdom

som de infödda kallar elefantsjuka. Deras ben sväller, blir oerhört tjocka och sedan bildas det stora sår på hela benen. Han berättade att han inte kunnat gå längre utan varit sängliggande. Då kom en broder till hans hydda och vittnade och sjöng om Jesus. Först blev han frälst och sedan började de tillsammans bedja för hans

svåra sjukdom. Och se. . . Han drog glädjestrå- lande upp sina byxben. Hans ben var nu normalt

tjocka och överdragna med en ny, tunn hud. Han var frisk … 0, kära vänner, det var ett sådant jubel i tältet att folket som bilade förbi undrade vad som stod på. Ja, när sex hundra afrikaner och en del vita står och klappar i händerna och prisar Jesus, då hörs det … Nästa vittnesbörd var aven man som legat till sängs i över tio år, oförmögen att kunna gå på grund aven ryggåkomma. Han var nu helad och gick av och an med uppåtsträckta händer prisande Gud. JESUS LEVER! Hans kraft är ännu utgjuten, som den var på apostlarnas tid. Efter alla härliga vittnesbörd och två långa predikningar satte vi oss alla ner i gräset och åt ångkokta bananer med kött, ris och höns. Det var den största festmåltid vi varit med om i Afrika. Maten transporterades i skottkärror från

grytorna, till oss i gräset. De lade bara banan- blad i botten på kärrorna. Ni får inte glömma

att en afrikan äter mera än en hel medelstor familj i Sverige. Det var otroligt mycket man kokat, men allt gick åt .. . Sedan på kvällen hade vi vårt tredje möte, ja, vi hann bara gå hem en timme mellan mötena.

Under kvällsrnötet fick vi bedja med flera hed- ningar som blivit överbevisade under förmidda- gens kraftiga möte.

Ja, detta är en sida av vårt arbete … Så har vi ju det stora kyrkbygget. Takstolarna är nu

r esta och nästa vecka skall Gunnar lägga på tak- skivorna. Denna vecka har han varit ute på en

lång och ansträngande resa. De flesta av våra

församlingar uppe i Toro har fått besök av ho- nom. I dag skall han ha en vigsel och jag väntar

honom h em sent i natt. - Ja, Gud har i sanning varit god mot detta sitt verk. Visst har det varit kampfyllt, men det h ar varit seger i J esu namn. - Hela f amiljen hälsar så gott. Våra tankar och förböner följ er dagligen Maranata . ..