Förtalet - ett farligt vapen

Förtalaren kommer alltid i svårigheter. Han

är alltid i fara och han är farlig för sin omgiv- ning. Var på din vakt för honom. Lyssna ej till

hans historier. Han överdriver alltid. Få honom att personligen gå till den han har förtalat och ansikte mot ansikte med denne säga, vad han sagt dig. Men då skall du snart finna att han tiger och går. Tag dig också tillvara för den som vill, att du skall anförtro dig åt honom. Han kanske endast vill få dig på fall. Anförtro dig endast åt Gud. Gå med dina misstag till honom.

Låt ingen människa bli din domare. Fly förta- laren. Han är en avfallssamlare, och allt han

samlar måste han stjälpa av någonstans. Får han höra om en broders fall, måste han berätta detta för alla han träffar. - Guds ord säger: “Den som skyler, vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.” Ordspr. 17: 9. Om församlingsföreståndarna skulle tala om bekännelser de har lyssnat till, vilket kaos skulle det inte bliva! Men deras plikt är att skyla, dölja och skydda dem, som anförtrott sig åt dem. Det är inte så med förtalaren - han upprepar

vad han har hört och upprepa det vart han kom- mer, ty hans hjärta är bittert och fyllt med

skadeglädje. Vad Guds ord säger är detta: “Om så händer, att någon ertappas med att begå en försyndelse, då mån I, som är en andliga upprätta honom i saktmods ande.” Gal. 6: 1. Detta vill förtalaren aldrig göra. Han är inte ute för att upprätta utan för att fördöma. Och om han kan få sin medmänniska att förlora arbetet genom att berätta ett rykte för dennes arbetsgivare, är han simpel nog att göra även så. Han har ingen tanke på att lyda Guds ord och gör därför intet försök till att hjälpa sin olycklige medbroder. 0, huru avskyvärd är icke hans synd! “När veden tager slut, slocknar elden, och när ,örontasslaren är borta, stillas trätan.” Ordspr. 26: 20. Naturligtvis kan intet rykte sprida sig

av sig självt. Hur hårt dömer icke Gud ryktes- smidaren! Han kommer aldrig i rätt förhållande

till Gud förrän han har gått tillbaka till alla dem, till vilka han utspridit ryktet och bett dem om förlåtelse. Inte förrän då kommer Gud att förlåta honom hans hemska synd. Men om ryktet är sant? säger du. Det förändrar inte saken. Gud kan förlåta och du känner inte till orsak och sammanhang. Men,

framhåller du åter, han har ju begått en fruk- tansvärd och avskyvärd synd! Jag svarar ännu

en gång: Vad gör detta till saken - Gud är mäktig att förlåta! Men, säger du, han skall ut ur församlingen. Nej, han skall upprättas och

känna sig välkommen i Guds hus - om försam- lingen inte bryr sig om honom, vart skall han

då taga vägen? - Men, påstår du, han besmittar andra. - Lämna den saken åt Gud! - Men, säger du till slut, hans ånger är inte uppriktig.

• Hur vet du det? Är du Gud, så att du kan läsa hans hjärta? - Varför inte lämna Honom i Guds händer och söka bevara din egen själ ?

Och kan du inte älska honom, så behöver du åt- minstone inte fördöma honom. -

Jag undrar hur det skall bliva inför Kristi domstol? Säkert kommer många av oss att få blygas. Vi kommer att ångra att vi inte lämnade domen över varandra åt Herren. Många som vi fördömde på jorden, kommer att prisas inför den Rättfärdige domaren, och andra åter, som vi försvarade, skall fördömas. Må Gud hjälpa oss att leva, tänka, tala och handla med evigheten inför våra ögon! I stället för att fästa våra ögon på vår medbroder och döma honom för de misstag han gjort eller prisa honom för hans dygder, bör vi se på Jesus, som

tagit sin boning hos honom. Och då skall vi en- dast se J e’sus - J esus allena. -

Ur Oswald J. Smiths bok: Strid för sanningen.