Jag vill vara ett vittne!

Att vara Jesu vittnen - det är vår uppgift. Vad innebär det då att vara ett vittne? Lägg märke till att i grekiskan är ordet vittne, martys, detsamma som martyr. Det torde väl bero på, att de första kristna fick vittna om Jesus inte bara med sin mun utan också med sina liv och sitt blod. För ett halvår sedan besökte jag Viktoriasalen och hörde

min gamle vän och broder Hel- ge Erixon predika om att vara

ett vittne. Han har alltid ett ord från Gud att säga.

När jag nu besökte maranata- mötet i Viktoriasalen blev jag

djupt gripen. Hans andefyllda budskap grep hela min varelse. Han sade något, som jag aldrig tänkt på förr: När vi döpes till J esu död, så döpes vi inte bara till någon slags andlig död från synden allena, nej, vi döpes till själva kroppens död. Från den stund vi är döpta är vi icke våra egna utan döpta till vittnen,

som när som helst må vara be- redda att ge också vår kropp, våra liv för Jesus. Det blev ett rannsakande möte för min egen del. Jag såg min feghet, min flykt undan korset, undan döden. J ag

såg hur jag mången gång sko- nat mig själv när det gällt att

stå rakryggad för sanningen.

Jag såg sanningen i Sven Lid- mans omdöme, att jag ofta rul- lat undan som en kula. Vad

skulle jag göra? Då beslöt jag mig för att bedja Jesus att få vara ett vittne, som ingenting tar undan och skonar. Det var ett förmiddagsmöte. På kvällen gick jag tillbaka till Viktoriasalen för att be om

förbön att vara ett vittne. Bro- der Erixon var i hallen och kom

och hälsade på mig. Men jag sa åt honom: “Nu måste Du bedja för mig att jag kan vara ett vittne.” Det var fullt med folk men vi gick fram till första bänken och bad och jag förnam, hur Guds kraft fyllde hela min varelse. Sedan den stunden har jag fått vara ett vittne på många fronter. I mitt hem, i arbetet, på sjukhuset där jag legat. Inte bara ett vittne med ord utan ett vittne i gärning och sanning ända in i döden. Tänk vilken härlig död att få dö för J esu

skull. Vi har ju ingen sådan för- följelse mot de frälsta ännu,

men kommer de ateistiska kraf- ter till makten, som i press och

radio redan fått insteg, så k an vi vänta vad som helst. Men huvudsaken är att Kristus, som

Paulus säger: “alltid med fri- modighet må bliva förhärligad

i min kropp, det må ske genom liv eller genom död.”

Att vara ett vittne är en un- derbar och härlig sak. Men det

kostar allt. Och märk att vi är icke vittnen för någon kyrka, rörelse eller församling, utan tör Jesus Kristus.

Luther har sagt många tänk- värda ord. Han var ett vittne

och han hade beräknat kostna- derna. nOm jag skulle ta mitt

blod med mig i graven) så skulle det reta mig))) sade han. Han ville ge det för J esu skull.