Jesus upprättar

En … sJoman går iland. Hamnar o pa ett Maranatamöte istället för på bio. Ser tungor av eld över sångarskaran. Upplever själv Guds kraft. - Skakas. Omskapas. Går ut som ett vittne för Jesus

“Du Herre övertalade mig. Och jag lät mig övertalas. Du

grep mig och blev mig över- mäktig.” Jer. 20: 7.

Då jag 1945 återkom till

Sverige efter 5 år i finska skyt- tegravar var jag en nedbruten

man, både till ande, själ och

kropp - mina nerver var full- ständigt söndertrasade. - I

detta tillstånd började jag tviv- la på Gud och Hans verk. Satan

inbillade mig att det jag själv

upplevt också bara var känslo- svall, extas… Så byggde jag

upp en mur av kritik och tvivel, av fel och brister hos andra.

Det blev på detta sätt med ti- den en ganska bastant mur, som

skilde mig från Gud. - Jag hade i 15 år varit ett Herrens vittne. Nu kunde jag inte fortsätta längre - jag ville bli en vanlig människa. En nervspecialist jag besökte, gav mig också rådet att koppla av

all religion och allt intellektu- ellt arbete, samt börja med nå- got kroppsarbete. -

Strax efter gick jag till sjöss.

Jag seglade i många år. Be- sökte de flesta av världens ham- nar och fick se synden och dess

följder i storstädernas nöjes- kvarter. Under tiden kom jag

längre och längre bort från Gud. I mitt inre fanns heller ingen längtan efter Guds ord eller efter Guds folk. Renske var jag rädd för att Gud skulle tala till mig? - Min gamla mor bad för mig hela tiden och en gammal

pingstsyster i Dalarna har ock- så hela tiden haft mig som stå- ende böneämne. När orkanen

rasade på de stora haven OC’.l jag var i verklig fara kände jag mer än en gång deras förböners makt. Men när gamla vänner ville tala vid mig om att söka Gud på nytt brukade jag svara: “Det där hör en förgången tid till! Jag har brännt alla broar

• jag har tillfrisknat från reli- gionsgrubbel och kristendom.”

Så gick nära tjugo år … En dag kom vi med båten till Norrköping. Tillsammans med en kamrat gick jag i land. Min kamrat köpte en tidning för att jag skulle kunna se vilka filmer som gick på biograferna. När

han kom med tidningen berät- tade han skrattande att det var

Maranata-möte på IOGT. “Maranata”, sa jag, “vad är det för något?” “Ja du”, svarade han, “jag har varit där förr. Det är en massa halvidioter som tjoar och skriker, men klämmig musik har dom - så roligt det kan vi få.” -

Jag var inte pigg och undra- de om det inte var något i stil

med pingstvännerna. Men hur det var följde jag med. - Vi kom till lokalen i god tid.

Sångarna gjorde iordning in- strument och högtalare.

“Här blir det kul”, sade min kamrat. - Men när sångarna stämde upp den gamla sången: “På An avlägsen höjd, stod ett grovt, dystert kors … " var Guds kraft där och grep mitt hjärta.

När sången var slut och sångar- skaran lyfte sina händer och

prisade Gud, upplevde jag nå- got fantastiskt: den Helige An- de föll över dem och jag såg

med mina lekamliga ögon, med största tydlighet, tungor av eld

över den bedjande och lovpri- sande sångarskaran. Upplevel- sen var så mäktig att tårarna

strömmade utför mina kinder. Muren jag byggt upp omkring mig raserades i ett ögonblick. Gud som hade sett mina tvivel

gav mig en särskild uppenba- relse! Vad jag såg och upplevde

var en påtaglig verklighet, som ingen skulle kunna taga ifrån mig. Och så började Gud att tala direkt till mig: Hur kan

du som en gång varit mitt vitt- ne stå emot min kallelse? Se,

jag kallar dig på nytt · och vill göra dig till välsignelse. - 0, vad jag prisar Gud för detta möte! Tänk att Gud inte glömt mig utan att Han i sin nåd sökte upp mig och på nytt kallade

mig till sin tjänst! Hur under- bart är det inte att få vara upp- rättad och på nytt få gå ut och

tjäna Honom. Halleluja! Du som är en avfälFng eller en tvivlare: Jesus vill möta dig.

• Han är densamme. Till en bedjande far eller mor viII jag

också säga: Håll ut - böne- svaret kommer!

Direkt från världen in i den- na underbara väckelse fick jag

av nåd komma. Ära, Halleluja! Med Maranatahälsningar Helge Näsman