Mindre möte - mera väckelse!

Det första Maranatamötet hade hållits i sta- den.

Mötet refererades påföljande dag i en av sta- dens tidningar aven utav tidningens egna med- arbetare. Efter att ha gjort en jämförelse mellan

Maranatamötet och den konventionella frikyrk- liga mötesformen fastslogs: “Ett väckelsemöte

som många andra? Kanske inte ändå. Mindre möte) mera väckelse . . . J) De där orden uttrycker en stor sanning -

kanske just det som är kristenhetens största be- hov just nu.

Mindre möte - mera väckelse …

Det är sannerligen inte möten och välorganise- rad verksamhet, som fattas kristenheten i dag.

Men andan i halsen springer man från det

ena mötet till det andra. Förmiddagsgudstjän- ster, församlingsmöten, väckelsemöten, ungdoms- aftnar och barnmöten avlöser varandra i snabb

följd. Bortemot tiotusen präster och predikanter här i landet förkunnar kristendomen läror i lika :många lokaler varje söndag och oftast flera

gånger under veckans övriga dagar. Människor- na matas med kristendom från småskolan ända

till graven. - Men vilket litet resultat av all denna verksamhet! Vad hjälper det om maskineriet är välputsat om den tändande gnistan saknas! Väckelse är det stora behovet - väckelsens eld! Mindre möte - mera väckelse! *

Väckelsen behöver gripa predikanter och Or- dets förkunnare! Jesu vittnen håller på att bli

andliga ämbetsmän, religiösa diplomater och

kyrkopolitiker istället för att vara den gudom- liga väckelsens bärare och förmedlare.

Det är ej ett ökat antal Ordets förkunnare, utan ökad kraft) väckelse och förnyelse bland dem som redan finns, som är det stora behovet. Tänk dig resultatet av att omkring tiotusen präster och predikanter förkunnade evangelium i vårt land med väckelsens eld i sina hjärtan! ‘- Det skulle betyda att en andlig jordbävning kom att skaka vårt folk. Sovande kristna och

sovande syndare skulle vakna upp, gnugga söm- nen ur ögonen och undra vad som var på färde.

Andlig kyla och ljumhet skulle försvinna, bätt- ringens frågor födas, religiöst små tjat och käb- bel drunkna i förnyade kristnas och frälsta syn- dares jublande fröjderop - nöjestemplen töm- mas och Guds hus fyllas med frälsningshung- rande människoskaror. -

“Varför är det så kallt härnere?” frågade en gång D. L. Moody och pekade ner mot bänkarna i kyrkan. - “Därför att det är så kallt häruppe”, sade han och vände sig mot predikanter och ledare som satt bakom honom på plattformen. - Vem törs säga något dylikt nu? - Men vem vågar påstå att denna sanning icke skulle gälla också i vår tid? -

Förkunnelsen betyder så mycket för främjan- det av väckelsen. Tron kommer av predikan.

Det är inte förkunnandet av nya sanningar,

som åstadkommer väckelse, men de gamla san- ningarna måste förnyas och bli levande. Ader- tonhundratalets stora folkväckelser föddes ej

genom att nya sanningar förkunnades - san- ningarna om rättfärdigörelse genom tron, om- vändelse, bättring och nyfödelse hade alltid för- kunnats i kyrkan - men de gamla sanningarna

skapade väckelse då de förkunnades av män, som

själva hade upplevat sanningens kraft och gri- pits av dess innehåll.

Det var ej heller några nya sanningar som skapade pingstväckelsen. Dopet i den Helige Ande, med åtföljande tecken, helbrägdagörelse

genom tron och Jesu snara återkomst hade tidi- gare förkunnats i årtionden. Men att dessa

sanningar nu åstadkom väckelse berodde på att män och kvinnor stod upp och talade om dem, som en verklighet vilken tagit gestalt i deras egna liv. - Nu lever man i hög grad på vad som skapades under dessa tider och förkunnelsen har ofta

blivit en efterklang och en samling utnötta tale- sätt och klicheer, som har föga av den upplevda

sanningens verklighet, klarhet och kraft. Det har blivit mera av möte - mindre av väckelse. -

• “De blevo alla sömniga och somnade … "

Detta är Jesu egen karaktäristik av den ytter- sta tidens kristna och den stämmer väl överens

med förhållandena i vår tid. - Vi behöver ej inspektera statskyrkan för att finna kristna bekännare som aldrig upplevt den

nya födelsens under; det finns sådana på när- mare håll. Det är ej nödvändigt att göra husesyn

i de gamla frikyrkosamfunden för att finna and- lig ljumhet, slöhet och halvhjärtenhet. Huru

skrämmande det än låter så är den svidande i"anningen den: “Kärleken har kallnat hos de flesta … " - Det enda som kan hjälpa är en ny våg av väckelse. - Den kommer att medföra hjärteförkrosselse, skakande syndanöd och syndabekännelse, men också frälsningsfröjd och jubel och en brinnande nitälskan för syndares frälsning. - Mindre av möte - mera av väckelse … En väckelse där sanningens plogbill sättes på djupet i hjärtana - en väckelse där bättring från synden och försoningsblodets kraft blir kardinalläror. En väckelse som gör det hett för skrymtarna, och befordrar den andliga kraften och ej det religiösa hårklyveriet. En väckelse som avslöjar Guds möjligheter och resurser, och som ändrar trons tempusform från forntid och framtid till nutid. - Mindre möte - mera väckelse. -

Avslöjar inte den karaktäristiken något av Ma- ranatamötenas hemlighet: VÄCKELSEN ÄR

HÄR!

“Vid midnattstiden ljöd ett anskri: Se, brud- gummen kommer! Gån ut och möten honom!” -

I dag ljuder detta anskri. - Och detta anskri har åstadkommit väckelse. - Runt om i vårt land och i alla länder, vaknar

människor, reser sig upp ur förnedring och van- makt, skakar stoftet av sig och inviger p~ nytt

helhjärtat sina liv åt sin Herre och Frälsare. - Och deras skara ökar för varje dag. -

Från tusendes bröst, tränger över helgade läp- par, deras glada och hänförda: MARANATA -

DU V AR HERRE KOM!

Dessa människor behöver inga högvälvda tem- pel eller vigda kyrkorum för att kunna möta s~n

Gud. Men oberoende av tid och rum är de alltId i Anden bedjande och de tillbeder Fadern i Ande och sanning. De är illa kända av människorna, men Herren känner de sina. Deras namn står ofta inte att läsa i några kyrkoböcker eller kristliga föreningars medlemsmatriklar, men i de böcker som upplåtas i himmelen är deras namn upptecknade - upptecknade av Honom vars skrift ingen kan plåna ut. De har gått ut för att möta Brudgummen.

De har gått ut från världen och allt dess vä- sende. - De är gäster och främlingar här nere.

Deras medborgarskap är i himmelen, varifrån de ock väntar sin Herre och Brudgum.

De har gått ut ifrån det religiösa lägrets sken- kristendom, slentrian och andliga kyla. Många

har blivit utestängda därifrån, men finner det

vara bättre att utestängas än att vara inne- stängda. -

De församlas inte omkring människor. De har gått ut till JESUS och till det altare där elden alltid brinner. Värmda, tända och brinnande i sina hjärtan av Hans närvaro, har deras liv och gudstjänst blivit - mindre möte, mera väckelse.