"Väckelsemöte" - 65

Det är tältmöten i huvudstaden. Denna vackra

försommarkväll har knappt ett par hundra väl- klädda och till synes mycket anständiga stock- holmare hittat vägen tll den nya och mycket

stiliga tältkyrkan. Den stora sommaroffensiven har enligt vad vi upplyses om från talarstolen hunnit in i sin andra och sista vecka) och nu

satsas det tydligen på en koncentrerad och inten- siv mötesaktion för en segerrik final. De flesta

deltagarna är matrikelförda pingstvänner) några

andra känns igen från andra kristna samman- hang och några tiotal förefaller tillhöra kategorin

syndare. I små klungor har de församlade strött ut sig på träbänkarna i den bleknande grönskan på den väl tilltagna tältytan. M ånga och stora tomrum gapar svenskt kvalitetsvirke från de omkring tre fjärdedelar sittplatser) som annonser och annan reklam icke förmått fylla. Mötesledarens småljugande finesser om alla stora segrar under den nyss passerade pingsthelgen dementeras obarmhärtigt av den loja atmosfär) som gör det till en prestation att hålla sömnen på avstånd. Den unisona sången ger intryck av förblivande sömnaktighet) och den gästande strängmusiken med en energiskt viftande dirigent framför sig) nitar fast antagandet att rummets tomhet också är själens) troligen kan man här finna ett av bevisen på att lagen om orsak och verkan också

gäller i religiösa sammanhang. Slappheten) trög- heten och tröttheten har gjort entre på utsatt

mötestid och de verkar få bestämma takten i fort- sättningen ända tills alla bekanta stöter samman

i tältöppningen och likgiltigt hälsar frid och tack för i kväll. Månne de dystra framtidsprognoserna är för optismistiska?

• • ·x·

Församlingen har släpat sig igenom inlednings- psalmen) strängmusiken har utfört sina två num- mer och ett par framkallade församlingsbröder

har på uppmaning förrättat bön. Så sitter vi då igen och skall lyssna till något som tydligen betraktas såsom något mycket

ovanligt men som haft sin givna plats på pro- grammet kväll efter kväll i just denna offensiv.

Också i detta möte har man reserverat plats för kvällens vittnesbörd) och en ung kvinna berättar tyst och försagt om att hon mött Gud. Det är undanstökat på några korta minuter och mer professionella krafter tar åter vid. Det blir en andlig visa) men slentrian har besegrat sångaren) så att de sprittande tonerna från klaveret och de enkla kärnfriska orden från hans välsjung- ande strupe endast förmår locka fram den gäs- pande publikens medlidsamma flin. Så ett senti- mentalt jamande från något som liknar en sliten

kärleks låt och tiden är inne för församlingen att vara med i en slående kör. Det verkar frigörande

att få sjunga av sig den slemmiga inlednings- proceduren.

Halleluja) halleluja) halleluja! Jesus kommer) Jesus kommer snart i skyn! Kanske församlingen skall få sin chans i alla

fall. Den lever upp och tycks bli tänd till lov- prisning och andlig aktivitet. Men nej! Mötes- ledaren kommer tillbaka. M ed dödande rutin

lyckas det honom som alla gånger förr att snabbt och effektivt återkalla de församlade till den

monotona mötesstil som förmodligen är nödvän- dig för att en slocknande Andens man icke skall

förlora kontrollen och makten över själarna och därmed den plattform de byggt åt honom. Kvällens talare gör ett allvarligt försök att aktualisera väckelsefrågan. De fromma lider sig

uppenbarligen igenom en halv timmes rop) väd- janden) lock och pock från en ganska ung man)

som trots alla svulstiga later och yviga gester verkligen tycks satsa allt på väckelse och därför tränger sig på oss för att ställa oss ordentligt mot väggen och titta oss rakt i ögonen. Men den välmenande förkunnaren lyckas tyvärr aldrig övervinna den vanmakt mötesdeltagarna lotsats in i efter det hallelujakören tonat bort. Försöket var nog ärligt) men den erforderliga myndigheten saknades) varför ingen i detta väl galvaniserade auditorium någon gång märkbart hotades med riktiga träffar i hjärtat.

En ny sång och under den insamling av kväl- lens kollekt och så är det dags att gå in i efter- mötet.

Inbjudaren) vissångaren med kärlekslåten) hjälper mötesledaren hålla kursen genom att varna syndarna för stämningar och extas och läsarna) som sjunkit allt djupare i sin vanmakts religiösa dvala) försöker nicka nyktert bifall. Ja) så har vi kämpat oss igenom en och halv t imme. Ännu en gång har vi slickat i oss det vanliga

möteskräket från tusentals liknande samman- komster) både hos oss och hos andra) där ständigt

samma gamla upprap serveras från ljumma kristna vars andliga känslosinnen sövts på grund av alla sammankomster utan hänförelse) utan glädje) utan övertygelse) utan sanningsskärpa) utan gripenhet men desto mer av kväljande senti- mentalitet som annars vanligtvis endast före- kommer i sorgehus.

O) detta vämjeliga smekande från alla väl- kostymerade aktörer på sång läkt are och i predik- stolar med mötesteknik väl inoljad i fraser och

gester. Hur skulle det vara om alla dessa t v ål- fagra skådespelare fick ett sabbatsår och de enkla

trosmänniskorna ur de djupa leden fick träda till och tala om hur de sett Gud i vardagen! Varför icke pensionera alla trötta förkunnare) som förlorat den radikala ton som sticker) skakar) griper) angriper) tänder) väcker och för själarna fram till avgörelser för Kristus! Bestorma all mötesslentrian varhelst den finns och ge åter rum för spontanitet och värme och en kämpande kristendom med blod och Ande träder i funktion! O) Gud! Tänd eld på all gammal bråte) som avlagrat sig i förkalkade sinnen efter många års mekaniskt tjänande i ditt verk! Skärp oss och gör vår akttagelseförmåga genomträngande! Ge oss ord med sprängverkan och meningar med udd och genomslagskraft att föras fram av människor med ett brinnande hjärta och en glödgad tunga! Amen!

Predikanter och pastorer! Garnera ej evange- liet med marzipan och pudersocker! Se till att

ni har s a l t i er så ni kan hindra att försam- lingar och grupper ruttnar ner. Gör upp med

liknöjdhet) smicker) inställs-amhet så ni alltid är redo att utan sidoblickar basunera ut klara stridssignaler. Guds folk! Rusta er till strid! Förse er med andliga vapen under det att ni beder i Anden och bevara er så i den första kärlekens brinnande glöd. Då skall varje möte - stort eller litet - bli tillfällen för Gud att avslöja sina hemligheter och Guds ord få ständig framgång) ty icke är det väl Guds vilja att väckelserörelserna skall ända i denna misär?