Varför jag vill tillhöra maranatafolket

Ingen som tar sin kristendom på allvar kan förneka att de senare åren kännetecknats av sömnaktighet och avfall i de kristnas led. Lycklig är var och

en som i en sådan tid kan be- vara sig ren och obesmittad.

Jesus själv talar ju om de tio jungfrurna, huru de alla blev sömniga och somnade. Frågan är om man trivs i, eller lider av detta förhållande. - Varje kristen som längtar efter Guds uppenbarelse i sitt eget liv och i sin församlings, kan inte vara nöjd med sådana förhållanden. Under en sådan tid i mitt liv fick jag några exemplar av MIDNATTSROPET. Det var ett friskt och väckande budskap om Jesu snara återkomst och riktade till mig frågan : Är du redo?

Nästa steg var att min hust- ru och jag köpte hem två gram- mofonplattor med sångerna

“Jesaja 53” och “Jag önskar att se Jesus först av allt”. Vi spelade sångerna om och om igen, och snart var vi själva med i jubelsången. Halleluja.

Sedan började vi besöka Ma- ranatamöten både i Göteborg och Trollhättan och nu har vi också möten här i Lilla Edet i

regel varje vecka. I dessa mö- ten har - trots kamp och strid

i Andens värld, ty själafienden vill ju inte så lätt släppa sina

offer - Guds Ande varit utgju- ten till bön, tacksägelse och ju- bel, på ett sådant sätt att det

varit en försmak av himmelen. Varför skall det vara så mycket motstånd, skriverier och varningar för Maranata ? Ja, varför tar inte alla kristna

emot denna väckelse ? Ja, var- för? J ag vet att Maranatafol- ket inget hellre önskar än att

alla församlingar’, samfund och enskilda kristna får uppleva väckelse. Varför kunde inte Luther vara kvar i den katolska

kyrkan och varför har alla se- nare tiders bärare av väckelsen

också fått gå “utanför lägret” ? Många säger att man skall vara sin församling trogen! För min del känner jag att först av allt

vill jag vara trogen min Fräl- sare.

Gunnar Karlsson Lilla Edet