Brev från läsekretsen

Till Midnattsropet ! Kanske det här kan tyckas märkvärdigt för många, att en avfälling vill skriva något om

Midnattsropet och Maranata- rörelsen. J ag har haft tidningen

i några år; den är till så stor

välsignelse därför att den kom- mer med så radikala sannningar

så den också kan väcka avfäl- lingar. Den påminner om Pingst- väckelsen som den var för tret- tio år sedan. Och vad som för- vånar mig mest, är att de flesta

pingstvänner tar avstånd och varnar för Maranata och räknar detta som en villolära. Att dom inte kommer ihåg att de själva

gått igenom samma sak när väc- kelsen bröt fram! Då varnade

pastorerna i samfunden sina

medlemmar för att gå på pingst- möten ty dom ansåg att det var

rena villfarelsen. Men hur är det i dag? Nu kan dom alliera sig med både Statskyrka och alla samfund. Är inte detta ett

klart bevis för att inte den He- lige Ande får leda längre.

Pingstrnötena är ej heller vad

de förr var. En fin, men okäns- lig sångledare står och svänger

med armarna och en stel kyrko- sångare som uppträder ibland

griper ej hjärtana. Varken av- fällingar eller vanliga syndare

går dit på mötena; det är mest

tomma bänker som dom får ut- föra de fina programmen för.

Som jag förstår så kommer många ta för givet att jag är full av kritik och elakhet, men min stora önskan är att bli frälst igen och få uppleva vad jag fick under de fem år jag var frälst, har aldrig slutat att

bedja, men önskar full frigörel- se och tror att jag skulle stor- trivas bland Maranata-vänner- na. Finns det några vänner som

vill bedja för mig så är jag

tacksam. Även brev med trös- tens ord mottages med tack- samhet. Till sist må Gud få väl- signa Maranata-vännerna.

Vänligen

WaZfrid Olsson Box 5083, Bollnäs