Drömmen som blev verklighet

“Ropa till mig, så vill jag svara dig och förkunna för dig stora och förunderliga tin, som du icke känner. " Jer. 33: 3. Det är ett förunderligt löfte, som vi möter i detta bibelord - ett levande ord just för oss och det gäller i dag. För något över ett år sedan var mitt andliga liv en tynande

låga . J ag brukade dock ofta lä- sa J esu liknelse om konungaso- n ens bröllop. Där talas om män- niskor, som voro bjudna men

inte ville komma. De ursäktade sig med olika ting. Där talas också om en man, som inte var

klädd i bröllopskläder och där- för blev utkastad från bröllops- s alen. - Denna liknelse skaka- de mig i mitt innersta. Jag bör- jade förstå, att om J esus skulle

komma var jag icke beredd att

möta Honom. Redan som tio- åring hade jag blivit frälst och

h elbrägdagjord från en svår

sjukdom som förlamat mig i ar- m ar och ben. Något senare fick

jag också följa J esus i dopets grav. Efter en tid kom jag i kontakt med frälsningsarmen, där jag fick mitt andliga hem. Det var på frälsningsarmens krigsskola som jag började vakna upp över det ohållbara i min ställning. Jag blev allt mer f örtvivlad, ty jag förstod, att något väsentligt saknades i min andliga erfarenhet. En kväll när

det var som allra mörkast, ro- pade jag till Gud om ljus och

ledning. J ag längtade efter An- dens dop - mina egna r esurser

räckte inte längre. Allt syntes mig så invecklat. I teorin var det nog klart men i praktiken fungerade det inte. Samma natt mötte Gud mig i en dröm. Jag var på ett möte t yckte jag, där j ag såg mig själv gå fram till första bänk- raden och böja knä. Två män

kom och lade sina händer på mig och jag upplevde Andens dop. - När jag vaknade kände

jag en inre oro - Herren skul- le leda mig.

Det skulle dröja ännu ett

halvår innan jag vågade beträ- da den väg Herren utstakat åt

mig. Efter en tid av r egelbund- na besök på Maranatas möten

och efter mycken bönekamp seg- rade Gud över alla förutfattade

meningar. Då jag böjde mina knän och ropade till Gud om nåd överlämnande mig helt på Hans altare, svarade Gud med eld och döpte mig i den helige Ande, Halleluja! Han löste mig från allt det gamla och jag blev fri att tjäna Honom. - Det är dock mycket viktigt i denna sena tid att vi förblir stå - ende och icke faller. Det gå r lätt att påverkas av världsandan - endast om vi håller oss nära J esus kan vi leva obesmittade och r ena. Brudgummen kommer snart! Dörren till bröllopssalen skall snart vara stängd. - Rune Lundh