Trån tältmötena i Stockholm

Nedanstående artikel har skrivits av en ung journalist vid en av de dagliga tidningarna. Vi in/ör den i sin helhet . “Därför jag älskar Jesus Krist . . . " tonar sången ut i den stora tältkyrkan vid Skanstull. Tältet, som rymmer 700 personer, är fullsatt. I publiken ser man

människor, vars ansikten utstrålar samma frigörelse- lycka och kärlek till Jesus, som får sångarläktaren

att dra till sig allas uppmärksamhet, även de som frän börja n satt skämtande eller likgiltiga. Andra har en djup rynka i pannan, så djup att den bara kan försvinna genom ett Guds ingripande, där den Helige Ande intar hela personligheten och förbjuder a llt egenliv.

Några ungdomar i VS Army-jackor och Beatles- frisyrer sitter uppradade långt fram i tältet. En

del sjunger med skärande falskt i sångerna och klappar händerna i otakt. Andra sitter och pratar med varandra: “Dom där där framme verkar ju inte kloka”, allt under det de har svårare och svårare att

dölja sin gudslängtan, renhetslängtan, sannings- längtan ju längre mötet pågår.

Sångarna vet vad de sjunger om. Det är inget a nnat än kärleken till Jesus Kristus som fått dem att kväll efter kväll under tältkampanjen stämma in i väckelsesångerna uppe på sångarestraden. De står inte där därför att sången ska ingå som ett moment i mötesordningen, utan därför att Guds eld

brinner i deras hjärtan. Det är ingen underhå llning de vill ge, men de är beredda att ge sina liv som insats för själars frälsning. Ibland blir Gud så stor för dem, att de sluta r sjunga och börjar prisa Honom, som ha r vunnit seger över all djävulens makt. Rynkorna har svå rt att sitta kva r på de kritiska, lika svårt som det är för dem att hålla tillbaka tårarna. En skara människor, som tagit Gud på allvar, har få tt Honom själv att vara närvarande i tältet . Det

är inte pastorerna och sångarna som frambär bud- skapet. Det är Gud själv. Därför sitter de gripna,

som kom för att skratta åt ett spektakel, de n y- fikna, de snusförnuftiga, som skulle bilda sig en

uppfattning om den extrema väckelserörelsen.

Skymningen faller över Eriksdalslunden. Män- niskor som av sin samtid blivit kallade för stora

bluffmakare, överspända och hyperkänsliga, sjunger: “Väckelsen är här. Väckelsen är här. H imlaeiden faller , Guds Ande är oss när.” De vet a tt sångens budskap är sant. M ona.