Är du med och bygger?

“Huru de än bygga, skall

dock en räv komma deras sten- mur att rämna, blott han hop- par upp på den.” Neh. 4: 2.

Sanballat och Tobia var arga.

De hade blivit störda av judar- nas påbörjade bygge. De båda

otrosmännen hade sett J erusa- lems nedbrutna mur och rester- na av de väldiga portar, som

bränts upp. Ruiner - ruiner. Ar efter år hade gått utan att någon jude haft makt eller pengar att sätta Jerusalem, högtidsstaden, i värdigt skick igen. Otron, hånet och föraktet mot Gud tog överhanden där, och de få judar, som fanns kvar

i staden led stor nöd och smä- lek. - Men Gud rörde vid en man,

Nehemja, långt borta i fången- skapens land och gav honom

stor nöd för sitt folk och sitt land. - Nehemja fastade och bad och

bekände sina och sitt folks syn- der och fick så småningom

kungligt tillstånd att bese sitt land. Det var en mycket ensam man, som återsåg sitt älskade

Jerusalem och såg det bedröv- liga tillståndet där. Han kalla- de samman judarna, prästerna,

ädlingarna och föreståndarna och gav dem uppmaningen: “Låt oss bygga upp Jerusalems mur!” Och man tog mod till sig och började bygga. - Här kommer Sanballat och Tobia in i bilden. “Vad är det dessa van- mäktiga judar göra? Skall man

låta dem hållas? Skola de få offra? Skola de kanhända i sinom tid fullborda sitt verk?

Skola de kunna giva liv åt ste- narna i grushögarna, där de

ligga förbrända ?” - Pris ske Gud, det skulle bli liv i stenarna och verket skulle komma att fullbordas! Folket, som byggde, stod också på vakt ständigt. Man arbetade med mursleven i ena handen och höll vapnet i den andra. Bredvid Nehemja stod basunblåsaren, som skulle sammankalla folket till strid, om så behövdes. Men muren skulle byggas upp och portarna sättas i stånd, kosta vad det ville av uppoffringar.

Min käre vän, säkerligen åter- finner du både väckelsens och

din egen situation i ovan cite- rade bibelsammanhang. Många

befinner sig i det intensiva byg- garelaget, som arbetar på att

återställa det som har gått för- lorat för Guds församling under

avfallstid. Andra åter har låtit otron, hånet och föraktet, som på sin tid besjälade Sanballat och Tobia, få bestämma sin kurs. Under tiden verkar Guds helige Ande och kallar män och

kvinnor till helig tjänst, nåde- gåvorna kommer i bruk och

blir utdelade, ämbeten och

tjänster enligt den första krist- na församlingens mönster sätts

i andlig funktion. Guds Ord blir

levande och församlingen upp- bygges “genom det bistånd,

som var lem giver”. -

I Jesaja 60: 18 återfinnes or- det om murarna och portarna :

“Du skall kalla dina murar för ‘frälsning’ och dina portar för ’lovsång’.” Vilka underbara namn på uppbyggnadsverket : Frälsning och Lovsång! Jesus själv har lagt grunden till frälsningsverket. Honom är

också allmakten given, och där- för ber han oss som tror att gå

ut och göra alla folk till lär- jungar. Vittnesbördet om Jesus

och Hans frälsande makt måste växa fram som ett mäktigt

byggnadsverk och foga “levan- de stenar” till varandra. Vilken

syn för vårt svenska folk, när “frälsningsmuren” växer högre och högre, och evangelium blir vår främsta exportvara istället för synd.

Lovsångens portar skall åter- insättas för att många skall

kunna draga in genom dem. Porten till Seger! Porten till Frihet! Porten till Glädje! Det största är emellertid, att genom den porten drager Ärones konung själv in, se Ps. 24: 7- 10. Och “då trodde de på hans ord, då sjöngo Ge hans lov.” Ps. 106: 12. Medan allt detta sker, rasar

fienden. Den kamp, som utkäm- pas, är icke mot kött och blod,

utan mot ondskans andemakter

j himlarymderna. Men Jesu se- ger på Golgata gäller också för

byggarelaget - församlingen i den yttersta tiden. Vår fiende är besegrad. Byggarelaget har ingen egen ära att åberopa, men J esus upphöjes och äras.

Muren, som byggdes i Jerusa- lem på Nehemjas tid, blev full- bordad, trots Sanballats och To- bias alla försök att hindra ver- ket. “När nu alla våra fiender

hörde detta, betogos de av fruk- tan, ty de förstodo nu, att detta

arbete var vår Guds verk.”