Jesus dukar bord

Varje människa bär i sitt in- nersta en djup hunger och törst,

som aldrig kan tillfredsställas av de rätter som denna världen

bjuder på. Hennes inre ropar ef- ter något mera än de falska

läckerheter som här serveras.

• JESUS KRISTUS kom hit till jorden för att återförena Gud och människa och på så sätt stilla denna tärande hunger.

I HOllOm finner själen inte ba- ra vila och ro, utan även till- fredsställelse och mättnad.

Djävulen har en enda strä- van; stjäla, slakta och förgöra.

Han stjäl de skatter och dyr- barheter som Gud av nåd

skänkt oss - slaktar det liv som föds genom frälsningen i Jesus och söker på allt sätt att

förgöra människans själ. I den- na avsikt begagnar han sig utav

de mest skiftande tillväga- gångssätt. Ofta smyger han sig

inpå människan och räcker hen- ne ett kompromissförslag. Hen- nes förnuft, känsla och hem- lösa vilja accepterar detsamma

och hon slår in på den erbjudna vägen, ovetande om att denna

kompromiss leder till fattig- dom, hunger och hemlöshet.

I den första delen av Johan- nesevangeliets tjugoförsta ka- pitel, finner vi en skara av Jesu

närmaste. Det är män som nåtts av Mästarens personliga och

ofrånkomliga kallelse och där- för lämnat familj, hem, arbete

och inkomst för att följa i Na- zareens fotspår. Det har för

dem varit en tid av växlande upplevelser. Stundom såg de Jesus göra påtagliga under, då vatten förvandlades till vin och de döda kom levande ut ur sina gravar, och stundom var de

ensamma med Honom och lyss- nade till förkunnelsen om Riket,

vars konung Han var. - De hade trott på Honom, följt honom och älskat Honom. När

människorna stötte bort Ho- nom, så stod de ändå kvar vid hans sida, ty de väntade på den dag Han skulle träda fram i all sin makt. -

Men nu stod här en skara lär- jungar som var missräknade

och mycket oroliga för sin fram- tid. Deras älskade Mästare hade

tillfångatagits, hånats, gisslats och slutligen spikats fast på ett kors, mellan två ogärningsmän.

Hans lärjungar hade nog vän- tat att Han skulle stiga ned

från korset och i triumf visa

att Han var härskare, men det- ta hände inte. Istället fick de

erfara att alla förhoppningar brast och nu var denne Jesus både död och begraven. - I denna mörka situation, då

besvikelse, rädsla och oro fyll- de deras hjärtan, sade plötsligt Petrus: “J ag vill gå åstad och fiska.” - Förslaget syntes de andra gott, och så följdes de åt för att

skaffa något att stilla sin hung- er med.

Men fisketuren blev ej så lyckosam. Hela natten arbetade

och strävade den fattiga lär- jungaskaran - dock utan re- sultat. När morgonen grydde,

nalkades man stranden, trötta, hungriga och frusna. Ingenting hade deras möta givit dem, nu

var besvikelsen större än nå- gonsin. Men på stranden stod

Mästaren. Lärjungarna kände

givetvis inte igen Honom, men det var ändå han, och han hade ett ärende till dem. Han började

inte att förebrå dem att de svi- kit honom, ej heller att ge dem

stadgar och bud för kommande dagar, han ställde dem endast en fråga: “Mina barn, har ni något att äta?” Nej, de hade inget att äta. - Ingenting. Då bjöd dem J esus att än en

gång kasta ut nätet. Lärjungar- na hoppades nog inte så myc- ket. De hade ju försökt hela

natten utan resultat. Dessutom

var de alldeles för nära stran- den nu, men ändå lydde de. Och

i ett nu så fylldes näten. Glada och förvånade skyndade de mot

land, för att äntligen få stilla sin hunger. Men när de kom

upp på stranden fanns där re- dan en måltid tillagad. M ästa- ren hade dukat ett bord. De

hade varit ute på en alldeles

självvald fisketur, som grund- ligt hade misslyckats. När de sedan vände tillbaka till den väntande Jesus, fylldes alla nät, men inte ens av detta behövde de stilla sin hunger. Bordet var

redan dukat. Mästaren hade be- rett dem sina underbara rätter.

Halleluja! Därför att människor, likt lärjungarna här, föredrar att

kompromissa och välja förnuf- tets väg, istället för att förbli

i den kallelse Gud givit dem,

blir den inre hungern och tom- heten så oerhört stor. Aldrig

kan de egna tillvägagångssätten uppnå det resultat som vinns i lydnad för Jesu bud. Visst kan Herrens väg te sig oförståelig eller rent av motbjudande och dåraktig, men endast på den vägen blir människan det hon är ämnad att vara.

På egna, självbestämda fiska- fängen tilltar hunger och trött- het, men i Jesu gemenskap mät- tas själen. Där fylls näten, ar- betandet blir framgångsrikt och

“fiskaren” får sitta ned vid Jesu fötter och äta av det som ger liv och övernog. Guds son kom inte för att döma, inte för att lägga ok på oss människor, men han kom med den fråga som lärjungarna här mötte: Mina barn, haven I något att äta? Låt oss överge båten, näten

och allt det som känsla och för- nuft klamrar sig fast vid, och

istället gå in i den kallelse som den levande Jesus i dag ger oss, och även i de stunder vi varken

ser eller förstår Guds väg, tro- get stå kvar däri. Förvisso skall

då himmelens slussar öppna sig och livet bli rikt, meningsfyllt och fruktbärande.

Märta Berg