Se, din Konung kommer ... ridande på en åsna

Mark. 11: 1-10.

På Bibelns språk symboliserar åsnan den fall- na människan. Vi kan identifiera oss själva med

åsnan. Jämförelsen kanske verkar som en för- olämpning. Ibland funderar jag dock på vilka

förolämpningen drabbar mest - människor eller åsnor? Det skulle vara mycket att inflika här, inte minst med tanke på det som vi dagligen konfronteras med, men vi går förbi detta. Det är kanske närmast en förolämpning mot åsnan att jämföra henne med människan. I.

I Bibelns språkbruk är det i alla fall så, att åsnan är en bild på den fallna människan. Vi

kan läsa om rena och orena djur i Gamla Testa- mentet och grundprincipen om dem kvarstår .

även i Nya Testamentet, även om symbolerna

där fullbordats och verkligheten mött oss i Kris- tus. De rena djuren skulle ha vissa egenskaper.

Vi läser om detta i 3 Moseb. 11: 2: “Dessa äro de djur, som I fån äta bland alla fyrfotadjur på jorden: alla de fyrfotadjur, som hava klövar och hava dem helkluvna och som idissla, dem fån I äta.” Åsnan äger inga av dessa egenskaper, den betraktas därför som ett alltigenom orent djur. Jag vet inte, om du känner till vad Bibeln säger om människan? Det finns många som frågar sig, varför man skall behöva bli frälst, bli en kristen. Jag har en känsla av att man betraktar detta att bli frälst endast som ett byte av miljö, ett byte till en bättre och fördelaktigare social miljö och får uppleva vissa fördelar av detta. Precis som om

evangelium endast skulle vara ett socialt reform- program. Andra menar, att det här är fråga om

livsåskådning och att man övergår till en ny, en kristen livsåskådning. Det finns andra människor återigen som säger: Vi är kristna, vi bor ju i ett kristet land. Det finns dock inte ett enda kristet land på jorden och har aldrig funnits. Det finns däremot kristna individer, kristna människor, som genom en pånyttfödelse och förlossningsakt varit med om en process, som betytt en övergång från mörker till ljus, från död till liv och från Satans makt till Gud. Det är således icke fråga om åskådning eller ett visst beteendemönster att bli frälst. Vet du vad synd är för något? Det är icke i första hand fråga om gärningar. Du måste förstå, att varken ditt barndop eller nattvarden är något kriterium på att du är en kristen. Det största hyckleri som förekommer i den s. k. kristenheten är, att skaror av yngre

och äldre människor föres fram till nattvardsbor- det utan att äga en personlig tros upplevelse.

Det är allvarligare, att vi oupphörligt får vara vittne till att människor åberopar något, som saknar grund i Nya Testamentet. När man kommer bort från detta och förstår, att dop och konfirmation inte på något vis löser frälsningsfrågan, jämför man sig med den stora hopen och menar, att man inte är större syndare än de andra. Istället tänker man på det goda man har gjort: man har uppfyllt ett moraliskt minimimönster, man har betalat skatt, man har skött sig gentemot sin arbetsgivare och fullgjort vissa andra förpliktelser. Man är med andra ord icke asocial eller kriminell och med detta menar

man sig vara så hygglig, att man skall bli accep- terad hos Gud.

Synden är icke i första hand en fråga om gär- ning - det är en fråga om natur. Alltså, dina goda gärningar för dig icke ett enda steg när- mare Gud. Bibeln kallar detta för döda gärningar

• de gärningar vi gör för att blidka en sträng

,och dömande Gud, som vi har en känsla av beva- kar oss genom vårt dåliga samvete. Man kan

icke blidka Gud med goda gärningar. överallt möter man människor, som tror, att det går.

Exempelvis genom att gå till kyrkan på söndags- förmiddagen eller ge en liten del av sin inkomst

till u-länderna. Genom att vara med i Röda Kor- . set eller i någon annan räddningsaktion tror man sig kunna blidka Gud. Andra kan sträcka sig

.ännu längre, ja. t. o. m. till personliga uppoff- ringar. Detta för dock icke någon människa ett

.enda steg närmare Gud. Synden är fråga om natur. Bibeln säger om

dig och mig, att vi är alltigenom orena - vi be- finner oss alltså i samma ställning som åsnan.

Vi har inga som helst företräden i oss själva. Detta är ingen populär förkunnelse , men min uppgift är ej att försöka smickra dig för det goda du gör eller försöka fria till din gunst -

jag ämnar säga dig sanningen om det Bibeln sä- ger om oss människor: “Ingen rättfärdig finnes.”

Är du redo att skriva under detta - långt där- ifrån?

Så upplever du icke din situation och därför menar du, att allt är bra. Så här uttalar sig dock Gud om dig och mig. Vår ställning utan Kristus .är enligt Guds ord hopplös - förlorad. Det är just därför, som Gud sände sin Son. Hela din

och min situation är i första hand ett andligt problem, som måste lösas med andliga medel, d. v. s. det medel, som Gud själv har framställt. Vad är orsaken till vår olycka? Jo, skilsmässan från Gud, då gemenskapen med Gud upprättas, då sker denna underbara och härliga förlossning, som leder till liv - till ett nytt liv. Pris ske Gud !

II.

Syndens natur måste besegras - hur skall då detta ske ? Det är vad vi nu skall betrakta . Låt oss hålla oss till symboliken om åsnan. Vi skall läsa vidare i Guds ord. I 2 Moseb .

34: 20 heter det: “Allt vad som bland åsnor öpp- nar moderlivet, skall du lösa med ett får, och

om du icke vill lösa det, skall du krossa nacken på det.” Här möter oss det ställföreträdande lidandet. Åsnefålen vi läste om här ibörjan levde, därför att fåret hade dött i dess ställe. Åsnan var dömd till döden på grund av sin ställning - på grund av sin natur. Skulle den dock få leva, måste den lösas med ett får. Detta för våra tankar rakt in

i det nya förbundet. Hemligheten till vår över- gång från död till liv är, att Gud sände sin Son,

som gick in i släktet och blev Guds Lamm, som borttog världens synd. Detta är fundamentala kristna sannningar. Åsnan levde, därför att fåret hade dött i dess ställe. Ingenting förmår så att värma upp ett kallt

hjärta och tina upp det frusna, som just san- ningen om att Jesus dog för oss. ))Det är en) som har dött istället för mig. Fastän skyldig) jag friheten fick.)) Hörde du? Fastän skyldig jag friheten fick - fastän skyldig!

Vi var, säger Paulus, genom vår natur hem- fallna åt vredesdomen, men det straff, som rät- teligen skulle ha drabbat dig och mig, gick i

verkställighet på Golgata på det Offerlamm, som bar våra synder i sin kropp upp på förbannelsens trä. Detta är Bibelns frälsningslära. En av de frågor, som mycket har diskuterats det sista årtiondet, är frågan om helvetet och

den eviga pinan. Det finns absolut inga möjlig- heter för oss att med vanliga ord och uttryck

tolka de oerhörda avgrunder av mörker, kval och nöd, som skilsmässan med Gud innebär. Men i ett par av Jesu egna ord och speciellt i ett av dem, där Han uttrycker vad det innebär, möter vi ett djup av lidande och mörker, som är kolossalt, detta då Han utbrister på korset: “Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig!” Vet du vad helvetet är? Det är att nödgas existera utan möjlighet till försoning med Gud. Bibeln har sagt oss en mycket väsentlig sak beträffande helvetet, som många förbiser. Jesus säger, att det är tillrett för djävulen och hans

änglar - icke för människorna. Din synd förso- nade Gud i Jesu Kristi ställföreträdande lidande

på Golgata för snart 2.000 år sedan. Det finns icke en enda människa, som går till mörkrets boningar på grund av oförsonad synd! Synden är sonad, skulden betald, lösen är erlagd. Vad är då orsaken till att man går dit? Orsaken är otro. Jesus dog, för att vi skulle få leva. Han upplevde helvetets förbannelse, då gemenskapen med Gud bröts för att du och jag skulle få gemenskapen med Gud upprättad. Han dog istället för dig - det är Bibelns frälsningslära.

Då Jesus framträdde sade Han: “Jag är Vä- gen, Sanningen och Livet.” Han var och Han är

absolut i sina anspråk. Utan Honom finns inget

liv, ingen sanning, ingen väg till Gud och fräls- ning. Utan Jesus är det mörker och död, förlju- genhet och lögn, men i Honom möter vi sanning- en personifierad, i Honom förenas Gud och män- niska, därför att Han tillika är både Gud och

människa, Guds Son och Människosonen. Det finns ingenting, absolut ingenting som återstår att göra i Guds försoningsverk. När Jesus sade: “Det är fullbordat!” då var allt fullbordat - ingenting återstår att göra. TIr.

Då inställer sig frågan: Hur skall vi få del av detta - hur skall vi få liv i Gud?

Här kommer sändebuden in i bilden. Om vi nu använder oss av den sista delen av åsnefålens erfarenhet vi läste om, säger Jesus till sina lärjungar: “1 skolen finna en åsnefåle stå där bunden, lösen den och fören den till mig.” Alltså, två lärjungar var befullmäktigade av Jesus att lösa det som var bundet. Jesus säger också på ett annat ställe - och jag tror, att det ligger en väldig auktoritet i detta: “Allt vad I lösen på jorden, skall vara löst i himmelen och

allt vad I binden på jorden, det skall vara bun- det i himmelen.” Dessa ord är mer än påståen- den, det döljer sig en andlig auktoritet bakom

dem. »Lösen den och fören den till mig») sade Jesus. Situationen är ju den, att fastän Jesus har dött, fastän Han har möjliggjort gemenskap med Gud, föredrar den stora hopen av människor att vara bundna, att leva i slaveri, andligt slaveri. Det kan vara av flera orsaker. Man kan vara okunnig och man känner ej till frälsningens väg. Eller också kan det vara förstockelse - med hörande öron hör man ingenting och med seende ögon ser man ingenting. Jag vet inte, hur du har det, om det är av okunnighet eller förstockelse, som du fortfarande lever utanför gemenskapen

med Gud? Vad som är väsentligt i detta sam- manhang är, att Gud sänder sina tjänare. Paulus

säger: “Han har anförtrott oss försoningens äm- bete.” Det är oerhörda anspråk vi framträder

med då vi säger: “Det är Kristus som förmanar genom oss: Låten försona eder med Gud.”

En undervisning sådan som denna är nödvän- dig, även om den förefaller torr. Detta därför,

att här är det fundament. som hela vår tro vilar på - grunden för vår frälsning. Han sände sitt

ord genom sina budbärare. Här kommer det be- fullmäktigade sändebudet in i bilden. Tänk om

det riktigt kunde bli klart för oss, att vi har an- förtrotts att vara Guds sändebud. På samma sätt

som Kristus är vår ställföreträdare inför Fadern, är du och jag som tror på Jesus hans personliga representanter bland människorna på jorden. Och vad är det för budskap vi frambär? Jo,

det är glädjens budskap och det är hoppets bud- skap. Evangelium är ju faktiskt det enda glädje- budskapet i tiden - det är sanning! Se dig om- kring, lyssna till rösterna i tiden! Hur är det

med glädjen och med glädjens budbärare? De

är sannerligen inte så många. Istället är det jobs- poster, som oupphörligt når oss med sina sorge- budskap. Det är rapporter om lidanden, om nöd,

svårigheter och problem från alla håll. öppna en tidning, så får du se! Skruva på radion får du höra, nyhets bulletinerna bärs ut och vi får höra om människor, som lider och våndas.

Vi har dock ett glädjens budsk,ap och är gläd- jens budbärare. Måtte det också visa sig i det

sätt, på vilket vi frambär budskapet! En del tyc- ker, att vi är för glada i våra sammankomster,

alldeles för upprymda och uppspelta. Detta är inte alls sanning. Om vi skulle leva upp till den glädje, som Bibeln talar om, skulle vår sång, våra vittnesbörd och vår förkunnelse ännu mer bära budskap om att vi mött Livets Herre. Det är glädjens budskap, därför att det är hoppets budskap. Jag är inte här för att tala om något sorgligt, den kristna skaran är inte heller n ågon sorgeprocession utan ett segertåg, som går genom tiden. Vi är ju inte på väg till graven utan från graven till Livet. Halleluja! Det är ur djävulens käftar, ur dödens, syndens ,och förbannelsens käftar, som vi har sluppit loss. Och vi har fått rätten att ställa våra lemmar i rättfärdighetens tjänst. Vi har blivit lösta från

ett liv i förnedring, förödmjukelse och förban- neh:e. Nu kar Kristus anförtrott åt oss uppdra- get att vara Hans ställföreträdare. Han har givit

oss fullmakt att lösa det, som är bundet och .sätta de plågade i frihet. “Lösen den och fören den hit, Herren behöver

den”, sade Jesus. Det finns många, som gör an- språk på din tid, dina krafter och tjänster. Tänk

att få uppleva frigörelse från alla nedbrytande makter och komma in under ett inflytande, som icke skapar död utan som leder oss in i livet! “Herren behöver den.” - Den ende Herre, som är värd att tjäna, är Jesus Kristus och Han allena. Vad du skall göra är att taga emot evangelium. Och hur tager man emot evangelium? Jo, man tager emot det som en gåva. Man lyssnar och låter sig ledas in i gemenskapen med

Kristus. Lägg ner dina protester och låt fräls- ningens budskap anvisa vägen och du får livet

• Livet, det eviga. Denna åsna, som var bunden, kom i Jesu tjänst. Detta är målsättningen. Frälsningen är inte ett

njutningsmedel, det är inte givet som en ersätt- ning för det vi måste försaka av världens nöjen.

Frälsningen är en kallelse till tjänst och efter- följ else. Lev i Jesu gemenskap och du skall finna,

att du kan vidarebefordra dina egna erfarenheter till andra människor, som behöver dem.

Åsnan leddes till Jesus. Vi kan inte frälsa nå- gon, men vi kan föra dig till Jesus, som kan

frälsa. Vad vi vill är att vara en förbindelselänk mellan dig och Jesus. Vi vill inte föra dig t ill Maranata, till Maranata-församlingen, men vi inbjuder dig till Jesus. Kom och tag emot det liv, som är av Honom !