Tro och offer

Finnes någon tro, som ej innebär offer, eller kan du finna något offer, som skett utan tro? Dessa två ting går ej att skilja åt, likväl är de kontraster. Tron är ju .något vi får, offer något vi får giva. Ordet säger, att tron kommer av predikan.

När en människa kommit till tro på Jesus Kris- tus som sin personlige frälsare, så är han också

genast redo att offra något för sin tro. Det underbara med detta är, att offret medför nya

välsignelser från Honom som giver tron. Halle- luja. Därför, min käre läsare, vill du leva ett

liv rikt på välsignelser, vill du uppleva himlen öppen över dig, heter vägen - offer. Ja, pris ske

Gud, själva offret är en välsignelse, inte en ford- ran. -

När Gud sänder en ny väckelse, vill han ha ut sitt folk från fäderneärvda meningar och stadgar ut från formalism och fordringar - ut i frihet. Han vill ha ett folk som tror i enfald och offrar av fri vilja. O, vänner, Han längtar att få ösa ned sina välsignelser över denna skara! Men vi måste se till, att vi icke hindrar Gud välsigna

oss. Det är av stor betydelse, hur vi offrar och var vi offrar. Offret skall läggas på altaret, inte bredvid, och altaret kan du inte bygga var som helst, utan endast på offerhöjden. När Gud bjöd Abraham att offra Isak, var Abraham villig att lyda, ty han trodde Gud. Men hur tror du, det hade gått, om Abraham hade sänt Isak med sina tjänare och sagt till dem: Gå ut och bygg altaret och ni får också utföra offret - då hade han aldrig fått erfara välsignelserna. Abraham drog

själv åstad och när han kom till berget - offer- höjden - då fick inte ens tjänarna vara med. De

fick stanna nedanför. Ingen fick se, hur och vad Abraham offrade. Men i den stund då offret var lagt på altaret, då började välsignelserna flöda

över Abraham. Syster och broder, när Guds An- de manar till offer, pruta inte av på något utan

ge det fullt och helt - inte av tvång utan av fri vilja. Se också till att du lägger offret på altaret. Om du lägger det bredvid, kanske någon annan tager ditt offer och använder det till saker, som icke behagar Herren. Många offer givna för Herren

och till själars frälsning har blivit bortrövade och använda till allahanda ovidkommande saker, och till ett självvalt gudstjänstväsende, därför att givarna inte varit så noga med var de lagt sitt offer. Häri pröve människan sig själv. Given full tionde, säger profeten Malaki. Många praktiserar detta och Gud har inte låtit honom bli Honom något skyldig.

J esus gav aldrig något påbud till sina lär- jungar om detta, däremot sade han till de skrift- lärde och fariseerna: (Matt. 23: 23) “Det ena

borden I göra, det andra icke underlåta.” Till sina lärjungar sade han och säger fortfarande: “Följ mig!” Här gäller det allt! Den som icke övergiver allt och följer Honom, han är Honom icke värdig. Därför, broder och syster, gäller det att ha både elden och kniven med, då du går fram med ditt offer, så att det blir både avskilt och renat för Herren. Tänk vilken nåd att få vara med och offra, och vilken välsignelse! Du, som inte prövat detta,

bör börja från och med nu att ge ditt offer. Giv

det av fri vilja, inte därför att kollektpratare ma- nar dig. Du skall förnimma hur Gud välsignar.

Ja, Han är underbar, vår käre Jesus! Han tvingar ingen men belönar rikligen var och en, som av kärlek till Honom offrar något. Detta gäller i allt, inte bara penningar utan

vad som helst den helige Ande och ditt eget sam- vete pekar på. Ja, du broder och syster, det kan

vara den där lyxringen du bär på ditt finger och

de bibliska sanningarna om hur de heliga kvin- norna skall pryda sig.

Ja, Herren väntar offer från trons folk, men han tvingar dig icke. Däremot längtar han att få giva dig välsignelser i överflödande mått, för

varje offer du gör i längtan och kärlek till Ho- nom. Har du råd att undvara dem? Den som har

öron han höre vad Anden säger till förs am- lingarna.

Karl Gustav Johansson