Väktare vad lider natten?

Vi lever i farofyllda tider. Det är krig och rykten om krig - domen står för dörren. - Vi som tillhör denna generation skall få bevittna denna tidsålders slutskede. -

Sedan J esus hållit sitt stor a tal om sin åter- komst (Matt. 24-25), dog Han för oss på korset

och evangeliets t idsålder eller nådeshushållning begynte. Under denna nådeshushållning skulle den Helige Ande göra ett folk redo för Hans andra kommande. En annan tidsålder inbryter, då Jesus kommer tillbaka i makt och härlighet för att hemföra sin församling. -

Jag har hört att många av Palestinas hem- vändande judar skall ha sagt, då de för första

gången läst Nya Testamentet : “Om J esus är Messias, låt Honom då göra en profets tecken och vi skall tro och taga emot Honom! " - J ag har därför bett Gud om att Hans kraft skall komma ned över J erusalem , som den har gjort över Amerika och andra länder, när Han en gång ger mig tillfälle att komma dit med Guds gåvor. J esus är i stånd att bevisa för sitt egendomsfolk att Han är en profet som kan göra om igen de mäktiga t ecken och under, Han gjorde där i

fordom tid. Det är min längtan att där få be- vittna en väckelse, som bokstavligen vill sopa

tiotusenden in i Guds rike. - Det var ett historiskt ögonblick då Israel blev proklamerat som självständig republik den 14 maj 1948, och Israels flagga med den sextaggade Davidsstjärnan gick till väders för första gången på 2.500 år. Någon har sagt att denna flagga är världens äldsta. Palestina är det fikonträd Jesus talade om (Matt. 24: 32- 34). Vi vet att denna generation inte skall dö ut förrän allt detta är fullbordat, ty vi är den enda generation som har sett detta fikonträd knoppas. Och jag har den fasta tron, att denna generation kommer att få se Jesus Kristus i Hans andra tillkommelse och i härlighet och majestät. När vi ser den rolösa mänskligheten, tidens strid och jäkt, den vacklande freden, hur fruktan skapar hjärtsjukdomar, när vi ser rådlösheten i tiden, de bedrövliga förhållandena nationerna emellan och allt det som synes förestå, förefaller det naturligt att vi bör göra, som de gjorde i profeten J esajas dagar - skåda uppåt och ropa :

• Väktare! Vad lider natten? Under gamla tider steg väktaren upp i sitt torn, när det var mörkt, och fastslog tiden efter stjärnornas rörelser på himmelen. Jag har ibland föreställt mig en människa i Jerusalem under den tiden. Natten är varm och det är omöjligt att sova. Man längtar efter morgonen och ropar ut till väktaren : Väktare, vad lider natten ? - J ag t ycker detta passar in på våra dagar - det är en bild på vår tid. Män och kvinnor lever

under syndens makt och förtryck. Djävulen be- drager dem. Det är ett jagande fram och tillbaka,

människohjärtan sviktar av ångest och fruktan. Det är mer än de kan bära när de förstår vad som kommer att hända jorden. Det är Bibelns ord som uppfylles. At er ropas det ut:

• Väktare, vad lider natten? Vilken timme är det? När skall morgonen komma?

Väktaren ropar tillbaka : “Morgonen har kom- mit och likväl är det natt!”

Det förestår en domens natt och den är oss mycket nära. Det är tid för oss att nu ropa ut: “Väktare, vad lider natten?”

Det är nödtider i alla land. Kommunismen drar över jorden. överallt är det krig och rykten

om krig. De talar om fred, fred, fred! Men Her- rens Ord säger: “Bäst de säga: allt står väl till,

och ingen fara är på färde, då kommer plötsligt fördärv över dem, såsom födslovåndan över en havande kvinna, och de skola förvisso icke kunna fly undan.” (1 Tess. 5: 3.) -

Världen är mogen för ödeläggelse och under- gång. När människan förkastar sanningen och

nekar att lära känna sanningen, när hon vänder ryggen till Guds vägar, kallar Guds kraft för

övertro och låter sig nöja med religiös forma- lism, då skulle jag anta det är på tiden att vi

fick en gammaldags, gudasänd väckelse som i Elias dagar. I tre år och sex månader såg Elias varje dag upp mot himlen och sade: “Himmelen är som koppar !” Koppar förebildar dom. Bibeln talar

om tabernaklets kopparaltare och om koppar- ormen i öknen. Ormen själv är synden, och ormen

av koppar säger oss att synden är dömd - är under Guds dom. Guds dom kom över Israel för deras otros skull, för att de hade vänt ryggen till den sanne, levande Guden och begynt dyrka hedningarnas avgudar och avgudabilder. Vi ska vara ett avskilt folk, och vad vi behöver i våra dagar är gammaldags andernättade möten, där Gud får gå på djupet och skrubba våra hjärtan rena. Bibeln lär oss att vi ska taga oss till vara

så att icke någon bitter rot skjuter upp och be- smittar.

I den stat som jag kommer ifrån hade vi en frisk källa, ett källsprång som jag ofta drack av. Det var inte svårt att se att det vattnet var gott, för det var kristallklart ända till botten. Det

hände att en bondes svin ibland kom ut ur svin- huset om våren och vältrade sig vid källan, så

att dess vatten blev förorenat. Och jag måste

säga er, vänner, att det ser ut så i Guds försam- ling idag, som om svinen hade rullat sig i den

levande strömmen och förorenat den. Den Helige Ande vill avslöja och avskilja sådant. - Gud avskiljer - Han är en himmelsk separator, som för sitt folk ut ur synden. Han förde sitt folk ut från Egypten. Och Han skiljer också idag sitt

egendomsfolk från världen, som Han skilde mel- lan israeliter och egyptier, fastän de levde inom

samma lands gränser. Gud skiljer idag mellan sina barn och världens. När en människa är född på nytt, är hon tv agen ren i Lammets blod - rentvagen från synden. Den människan är då också skild ut från världen och är en ny skapelse i Kristus Jesus. - . I det gamla förbundets tid röjde Elias väg för väckelsen. Vad var det första han gjorde? Han

bad folket kalla samman på Karmel alla sina präster och avgudaprofeter och sade: “Huru länge viljen I halta på båda sidor? Är det Herren som är Gud, så följen efter Honom; men om Baal är det, så följen efter honom.” (1 Kon. 18: 21.) Vi står inför samma val idag. Vad är det som har gjort det kommunistiska Ryssland till vad det är idag? Deras kristna tro skilde dem icke ut från världen. Den blev en religion utan liv och kraft och en bilddyrkan, som tog deras pengar men icke gav folket något igen. - Elias sade: “Ni må åkalla eder guds namn, men själv vill jag åkalla Herrens namn. Den Gud som då svarar med eld, Han vare Gud.” 1 Kon. 18: 23. Guds kraft står vår djärvhet bi. Det såg nog kanske löjligt ut i kung Ahabs ögon när Elia

stod där ensam mot så många hundra avguda- profeter. Ahab litade på svärdet, på hären och

sina avgudar. Men låt mig säga dig att den

nation, som förtröstar på sin här och sin rust- ning för krig i stället för på Gud, den nationen

är förbannelsen nära. - Herrens nederrivna altaren måste byggas upp igen. Det visste Elia och han sade: “Träden hit fram till mig. Så trädde nu allt folket fram till honom. Då satte han åter i stånd Herrens altare som hade blivit nedrivet. Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar … Och han byggde av stenarna ett altare i Herrens namn . . . " (1 Kon. 18: 30- 32.) Om det någonsin varit nödvändigt att sätta i stånd Herrens altare, så är det i våra dagar.

Dryckenskap och kortspel har tagit det gammal- dags altarets plats i hemmen. Metodister och

baptister, pingstvänner och lutheraner - vad namn vi än bära, vi må alla sätta i stånd Herrens altaren i våra hem. Vårt land skall icke uppleva frälsning och väckelse, förrän hemmens altaren blir iståndsatta. - Farofyllda tider är i antågande. Faror möter åt vilket håll du än vänder dig. Då jag för åtta år sedan var i Finland, sade de allaredan då till mig: “Tag dig tillvara, Amerika! Det skall snart bara löst mot dig!” - De berättade om jetflyg

och underjordiska hangarer bakom deras grän- ser, om tåg som trafikerade detta område med

svartmålade fönster. - Det är sant, den tid kan komma då Amerika

får se en miljon av sin nation dödad på få minu- ter. Domen är nära. Och det är icke Gud som

ödelägger. Gud beskyddar och värnar, men män- niskan utplånar sig själv genom sin egen kun- skap. - I Edens lustgård fanns två träd. Livets träd och trädet till kunskap om gott och ont. När människan vänder sig från trons träd och äter av frukten på kunskapens träd, ödelägger hon sig själv. Det är på tid att ropa ut:

• Väktare, vad lider natten? -

Likasom Bibelns väktare klättrade upp i vakt- tornet och betraktade stjärnornas lopp för att

kunna tyda hur långt natten var framskriden, så har också vi en Väktare, som har stigit upp till själva Himmelen och satt sig på Guds högra sida.

Vår Väktare är Jesus Kristus. Och Han förkun- nar nu att natten är framskriden. -

För någon tid sedan var jag uppe i bergen i Colorado. Där såg jag en dag en örn, som tog sina ungar ut ur redet. Örnhonan bredde ut sina väldiga vingar och på dem låg ungarna bitande sig fast med de små näbbarna, medan hon flög ned till en gräsklädd slätt. Där fick ungarna springa omkring i gräset och hackade i sig små godbitar medan örnhonan flög upp på en hög bergtopp och där satte sig på vakt. Hon bara satt där, men hennes skarpa ögon vände sig hela tiden åt alla håll för att SB om det skulle komma någon varg eller något annat djur och skada ungarna. Efter en stund lyfte hon det stora huvudet. Jag

iakttog henne i en dubbelkikare. Det syntes tyd- ligt att något var på tok. Hon blev orolig. Hon

kände att en storm var i annalkande. Dessa nordanstormar kommer hastigt i Colorado. Hon lyfte vingarna och slog hastigt ned på slätten för att varna de små för stormen som kom. - 0, vänner, vår Fader vakar över oss! Han vakar över sin församling för att bevara den. Och Han vill hämta den upp till sig, då ovädret brakar löst. - Kristus har sagt: “Se jag har

givit eder makt att trampa på ormar och skor- pioner och att förtrampa all ovännens härsmakt,

och han skall icke kunna göra eder någon skada.” Luk. 10: 19. Men det är många som idag förnekar Guds kraft, för “människorna skola då vara själviska, penningkära, stortaliga, smädelystna, olydiga

mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kär- lekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på

förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda, förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de skola älska vällust mer än Gud, de skola hava ett sken av gudsfruktan, men de skola icke vilja veta av dess kraft. Vänd dig bort ifrån sådana.” 2 Tim. 3: 3-5. Då örnhonan såg stormen komma lyfte hon vingarna, utstötte ett våldsamt skri och kom flygande ned till slätten. De små örnungarna trippade upp på de utbredda vingarna och bet

sig fast. Med den dyrbara lasten flög sedan örn- honan rätt genom stormen till det lugna redet

i klippan. - J ag måste högljutt prisa Gud då jag såg denna händelse utspelas framför mina ögon. Den talade till mitt hjärta om Jesus, min Frälsare, som sitter på Majestätets högra sida och vakar över sin

lilla skara här på jorden. En dag skall en ohygg- lig storm fara fram över jorden. Men när den

stora vedermödan kommer och domarna går ut över jorden då skall Jesus komma på härlighetens vingar och vi kan den stora Nödens dag fly till vår Klippa. Halleluja.

• Väktare vad lider natten? Han svarar: Nat- ten är framskriden men dagen är nära.

Det är alltid mörkast strax före gryningen, det är svart natt strax före innan dagen bryter fram och när det är mörkast lyser stjärnorna klarast och det är bara den som är tidigt uppe som får skåda morgonstjärnan ! Jesus Kristus är vår Morgonstjärna.