Andrlig verksamhet och – ekonomi

Andligt arbete kan ej b edri- vas utan att vissa ekonorn,iska

frågor också 1nåste lösas - re- dan i urkristen tid var det så.

De andliga frågorna är d ‘ock de centrala och får under inga förhållanden d01nineras av de ekono1niska. - Lika lite får en kristi tjänare låta sig styras av 1nateriellt vinstbegär. - Under inga förhållanden får heller en enskild 1nänniska sö- .

ka styra Guds försa1nlings eko- n01ni efter sina privata in.tres- sen, säger Helge Eri~ on i

denna -mycket aktuella ar#;ikel. Han fortsätter: Andlig verksamhet kan ej bedrivas utan kon- takt med ekonomiska problem. Guds verks bin- dande vid enskilda människor och ekonomiska

system är dock en gammal, världslig tanke -

kapitalismen. Den innebär ju den enskilda män- niskans dominans över stora ekonomiska resur- ser. -

Det kan ju tänkas, att det finns en ensam människa, som är så hängiven Gud, att hon samlar in en miljon och faktiskt delar ut den till sista öret där det behövs i Guds verk, men Gud har bestämt att ett sådant ansvar skall ingen enskild människa ha, utan har därför löst de ekonomiska frågorna på ett annat sätt. - Det är märkligt att läsa i Apostlagärningarna om dessa ting. När Anden fallit bröt en frigörande väckelse ut, som gjorde att alla sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade ut, så att alla fick vad de behövde. Det fanns inga föreskrifter om detta, men när väckelsen var ett faktum och församlingen fungerade, grep den in också på detta område. Det hände vid flera tillfällen. Man hade allt gemensamt och ingen led nöd. Det står t. ex. också om Barnabas, att han sålde en åker och lade fram pengarna för apostlarnas fötter. -

Här ser vi alltså exempel på hur uppenbarel- sen trängde igenom och skapade en ny, gudomlig

ordning också när det gällde det ekonomiska livet. Detta är en viktig fråga, ty just här ligger rötterna till mycket av den förbannelse som vilat över Guds församling under olika tider.

Det är nämligen nästan omöjligt för oss män- niskor att dela ut gåvor, utan att samtidigt

komma att utöva en viss makt över de människor vi ger åt. Tänk på alla predikanter, som har sålt sitt samvete, sin kallelse och sin smörjelse för

en bättre ekonomi! Människor ger med ena han- den och utövar makt med den andra. Det är så

ett gammalt kapitalistiskt samhälle fungerar, men i Guds rike bör den principen vara utestängd

• där råder andra lagar. När väckelsen utbredde sig stod apostlarna först i centrum av den första kristna försam- lingens ekonomiska liv. Men efter en tid säger

man: Det är inte tillbörligt, att vi försummar den andliga tjänsten genom att syssla med dessa materiella ting, utan utse därför sju män, som kan sköta dessa sysslor. Vi får då ägna oss helt åt bönen och Ordets tjänst. - Ordet och bönen var alltså det viktigaste - det centrala. -

I mycket av det som senare byggts upp i kris- tendomen, är den ekonomiska frågan det cen- trala. Man utövar sin makt och trälbinder på det

sättet. Men apostlarna avstod från detta, därför att de satte en annan myndighet högre: den man fick genom att bedja och undervisa. - Apostlarna drog sig alltså tillbaka från den ekonomiska delen av arbetet, därför att de ansåg, att det fanns något förmer - Ordet och bönen. - Då Paulus försvarar sitt apostlaämbete, som

bygger på att han sett Jesus och att försam- lingen i Korint var hans apostlainsegel, talar

han om frihet från kroppsarbete och att man inte skall binda till munnen på oxen som tröskar. Han säger: “Det är sagt med tanke på oss. Vi har sått åt eder av andligt gott, är det då för mycket om vi får inbärga från eder en skörd av lekamlagt gott? Om andra hava en viss rättighet över eder, skulle då icke vi hava det? Likväl ha vi icke gjort bruk aven sådan rättighet, utan

vi fördraga ju allt, för att icke lägga något hin- der i vägen för evangelium.” -

När en människa - en evangelist, en missio- när, en predikant - vi har ju tagit bort grän- serna mellan yttre och inre mission - eller

någon annan tjänar Gud, så kommer det tillbaka till henne en skörd av lekamligt gott. Det är det som ökar inkomsten för missionären, predikanten och evangelisten. Ju större verksamhetsfält han har, ju större, skördar inbärgar han. När Paulus

mötte detta, avstod han dock från den rättig- heten - vilken suverän människa!

Den människa, som börjar att styra sig av

ekonomiska fördelar är snart utanför Guds väl- signelser. -

Det dröjer inte länge efter det att en män- niska fått en kallelse från Gud, förrän det följer

ekonomiska konsekvenser. Då uppstår frågan:

Skall man tjäna Gud i förhållande till de ekono- miska fördelarna? -

En broder som ’ hade gitarr blev evangelist därför att han spelade gitarr. Efter en tid ville

han gifta sig och såg sig om efter en mera vinst- givande födkrok. Och födkroken för evangelisten

var naturligtvis att få bli föreståndare. - När jag själv sade ja till Gud och gick in i

Guds plan, frigjordes jag från ekonomiskt tän- kande och jag tror, att om det inte hade börjat

då, skulle jag aldrig varit med i Maranata i dag. Då hade jag säkerligen också för 20 år sedan slutat att vara predikant. Man måste bli dåre för Kristi skull; och lösgöras ur allt ekonomiskt tänkande. Vid församlingens återupprättelse måste vi ha absolut klarhet i dessa frågor, annars är vi till-o baka i det gamla igen. Vi har säkerligen redan hundratals blivande missionärer, lärare, herdar, profeter i. Sverige, som Gud har tagit ut. Nu

grundlägges i deras liv dessa gudomliga prin- ciper. -

Låter man sig icke styras av ekonomiska in- tressen reser inte evangelisten bara dit där map.

har en god ekonomi: Dit är det ingen svårig- het att få vittnen. Men det finns andra platser

i Sverige där vännerna är fattiga och det är fruktansvärt hårt - reser vi förbi där ? På den punkten kan man också ge efter för kött och blod. Många evangelister kan ikläda sig sådana förpliktelser ekonomiskt, att de tvingas tillgripa både det ena och det andra. Skall en Herrens tjänare behöva leva på detta sätt? Skall man då inte istället avstå från dessa saker, så att man

är fri? Här grundläggs något som är av betydel- se, när det gäller arbetet både här och i andra

länder. Paulus säger, att han har rättigheter, men att han avstår från dem, för att inte lägga hinder i vägen för evangelium. Han griper till att arbeta med sina händer den ena gången efter’ den andra

också. Han utförde själv deriekonoiniska utjäm- ningen församlingarna emellan . det är också

en sak, som har försummats. Genom ‘vissa förut- sättningar växer på en plats fram en ’ stark verk- samhet och med medlemsantalet ökar också den

ekonomiska bärkraften och inflytandet. Men så finns det andra församlingar i närheten som kämpar hårt för sin existens. Egentligen borde överskottet hos den stora församlingen strykas

av och läggas till den lilla, så att det blir ut jäm- ningar på ’ detta sätt. Det arbetade Paulus för.

Det betydde också, ’ att ingen församling kunde komma i maktställning på grund av ekonomiska resurser. Han kunde arbeta för detta, därför att han själv var fri, fullständigt fri, på denna punkt. - Församlingen försöker i vå r tid leva kvar i ett gammalt fäderneärvt ekonomiskt system. Gud välsignar naturligtvis trots detta till en viss: gräns församlingens arbete. Till slut upphäves det dock av sig själv. Jag tror för min del, att

vi står inför ett UPPBROTT och en radikalise- ring av evangelium, när det gäller församlingens

ställning till världen och dess materialistiska . system. Helge Erixon