Är inte vägen fortfarande smal?

En tendens som är utmärkande för vår tid, är det ökade kravet på expansion, rationalis.ering och blockbildningar till allt större enheter på snart sagt alla områden. Djungelns lag är den rådande - den som är stor skall bli, större, och den som är liten skall försvinna. Samma tendens har gjort sig förnimbar även på det religiösa området. Allt skall tänkas och handlas kollektivt. Här har världens makter till sitt förfogande de stora massmedia som den också flitigt använder: r adio, TV och press. Vidare har dessa makter stor hjälp i fackföreningar, ideella och religiösa sammanslutningar. Gemensamt för alla dessa kollektiv är att de syssla med den gamla devisen “enighet ger styrka”. Denna utveckling har en ödeläggande effekt för den enskilda människan. Stora områden avfolkas nu och man tränger sig samman i storstäderna med alla de problem

som följer: ungdomsbrottsligheten, det mora- liska förfallet, dryckenskap och ett i övrigt vilt

leverne.

Den mörkaste punkten i denna dystra skild- ring är emellertid förlagd till det religiösa pla- net. Fastän man kallar sig kristna synes mig

dock som att flertalet av denna stora skara är fjärran från det Kristusliv som Skriften talar om. Man tillåter sig nästan vad som helst, under sin religiösa täckmantel. Från att supa sig full

till att lura från sin medmänniska sista bröd- biten. Dessa människor ha den uppfattningen

att ett kyrkobesök, en nattvardsgång eller en slant till något välgörande ändamål räcker. Så lever man vidare och syndar på nåden, medan man tror att allt ändå skall gå vägen. Vi som genom Guds oändliga nåd fått ögonen öppna så att vi se klart, funderar över hur kristenheten har kunnat falla så djupt. Med stor

bävan förnimmer vi hur ibland grupper och för- samlingar, som endast för ett par årtionden

sedan var i stridslinjen för Gud, det i dag vilar dödens kyla. Vad är orsaken till detta? Jo, svaret är att genom målmedveten propaganda aven skara lismande präster och predikanter, har människorna bibringats den tanken att Guds ord inte är tillförlitligt, att · undren som omtalas där inte existerade, att Andens Dop med tungotal är sjuka nerver och ett uttryck för behov av mentalvård. - Det är helt uppenbart att genom sådan negativ propaganda avtrubbas åhörarnas andliga sinnen mer och mer, och den andliga

sömnen blir allt djupare. Man är ju församlings- medlem, matrikelförd och har medlemskort!

Ack, dessa falska profeter, som själva inte vandrar den smala vägen, och som på allt sätt söker hindra andra från att göra det! Nu har emellertid dessa döda kyrkor och

samfund börjat att syssla med ekumeniska pro- blem, för att på den vägen nå mera makt och

härlighet i denna syndiga värld. Man har tänkt sig att genom sammanslagning av olika enheter få en stor sådan. Sedan räknar man med att kunna visa upp många medlemmar och mycket pengar för de mäktiga i denna värld, för att i

utbyte få något enda mandat i en rådsförsam- ling. Jag försäkrar att himmelen sörjer över allt

detta rävspel, men att påven i Rom jämte de andemakter som stå bakom honom jublar. - Man skall därför inte förundra sig över det ramaskri som upphäves från denna namnkristna hop, när en skara kvinnor och män vilka berörts av den himmelska elden på nytt i andens och kraftens överbevisning börja ropa ut: “Den port är trång och den väg är smal, som leder till livet! - Jesus kommer mycket snart! Stå upp och gör dig redo! Maranata!” - Jag skattar mig lycklig över att jag och mitt hus får av nåd vara med i denna lyckliga skara och söka föra budskapet vidare. Vi har fått vara med och se, och har även hört från olika platser i landet, hur en stor skara slumrande kristna har vaknat upp av det väckelseropet. Man har genom Guds nåd upplevt befrielse från fjättrarna och banden, upplevt ett dop i Den Helige Ande och blivit en salig tungotalare. Genom anden har man också fått kraft att gå utanför lägret med Jesus, och är nu med bland den skara som under bön och

lovprisning vandrar livets smala väg mot him- melen. Med stor glädje se vi hur denna skara

ökar i antal från vecka till vecka. Nu har jag en inbjudan till dig, du slumrande kristen som ögnar igenom dessa rader: Jesus kommer mycket snart - gör dig redo att möta honom! Upplev Jesu försoning till rening från

alla synder! Då får du en levande Frälsare inne- boende i ditt hjärta. Han vill även döpa dig i sin

Helige Ande, och fylla dig med kraft ifrån höj- den. Då är du också med i den levande Gudens

församling, den skara som har sina namn skrivna i livets bok i himmelen. Där ha de också sitt rätta medborgarskap, och snart skall de i triumf gå genom pärleportarna in i Staden. Undra inte på att gång på gång under vandringen ett: Maranata ! Du vår herre kom! höres från våra läppar. Carl Rubnerth