En ny vår

Vi har haft en kall och snöig vinter. Isen har legat tjock på sjöar och hav - inga porlande

bäckar - inga blommor - ing- en fågelsång i trädens kronor.

Men då solen nu kommit oss närmare har vi också än en

gång fått en ny vår. Solens vär- mande strålar smälter det frus- na. Vattnet börjar porla. Fåg- larna sjunger. Träden knoppas

och blommorna visar sig på marken. Överallt är det liv nytt liv - naturen är född på nytt. Jag tänker nu på en annan vår också. - Det kan också börja våras i ett människohjärta. - Även i vårt inre kan det vara vinter - vinter fastän det är vår ute i naturen. Hatets kyla

finns där, man svär och förban- nar, hatar sig själv och sin om- givning och, det värsta av allt,

man hatar Gud. - Många har sökt sig till den kristna gemenskapen för att få

bort den otäcka kylan. Men det

blev inte bättre. Man blev be- sviken. Det blev inte som man

tänkt. Man såg fel på andra, men upptäckte inte sina egna. Det var något väsentligt som fattades. Det räckte inte att

man fick sitt namn i en med- lemsmatrikel. Jesus stod utan- för. Solen hade inte fått kom- ma in. Otron hade stängt ute

den Helige Andes värmande och livgivande strålar. - Då den Helige får komma in i ett människohjärta blir det

varmt därinne. Det frusna smäl- ter, kärleken driver ut hatet.

Samfundsgränserna försvinner. Man trivs där Guds enkla barn samlas och vill gärna vara med i bönemötet. Och ofta vill man vara ensam med Jesus i sin

kammare. Och det stora glädje- ämnet är att man har sitt namn

skrivet i Livets bok. Alfred Karlsson Torhamn