Bland skaror
ej föd da av kvinnor
vid växlingens ebb och flod
skalv jag i brustna hinfJ,or,
våt av förlossningens blod.
Ur vä rkarnas tomma för-
flutna
pressa d av ångestens makt
såg jag
med ögonen slutna
frälsn ingens hinsidestrakt.
Livslångt från jordiska ham-
nar
och vinddrivna seglares stad
sjönk jag tusen famnar
i nådens gnistrande bad.
Förundrad
och nyfödd
och tvagen
låg jag,
o, Gud,
i Din famn.
Det var den första dagen.
Ensam Du kände mitt namn.