Vi fick se Guds eld flamma

Under de senaste månaderna har en del vänner samlats till bönenätter på många platser i Småland. Dessa bönenätter har hållits lördagar och kommit till stånd helt spontant på grund av längtan hos vänner att . bedja och lova Herren. Den senaste bönenatten jag var- med- hells- omkl’ing- en- mil

från Markaryd på gränsen mel- lan Småland och Skåne. En stu- ga som ligger bra till hade där

upplåtits aven syster. En del vänner från Skåne mötte också

upp. Denna natt blev från bör- jan till slut en stor fest inför

Herrens ansikte. Aldrig tidiga- re har jag varit med om något

liknande. Det var ingen vånda, brottning eller kamp utan Gud lät oss sitta mitt i strömmen och vila i Hans seger. Halleluja! En bönenatt i Skillingaryd

blev en märklig stark upplevel- se enär vi där fick med våra le- kamliga ögon se Guds eld flam- ma med starkt sken. Sedan el- den fallit började en syster dan- sa och jubla inför Herren under

det hon ropade: Nu vet jag det är sant! Nu vet jag det är sant! Jag har tidigare hört bröder -och- systrar -vittna- om- hur- de sett Guds eld flamma. Själv har jag dock ej tidigare sett det, varför denna upplevelse gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Det är härligt att det anno 1966 visar sig tungor av eld som på pingstdagen. Apg. 2: 3. Att just i vår tid, där det talas

och ropas så mycket från kris- tet håll om hur vi måste bedja

och det ändå visas så litet in- tresse för bön, hur underbart

att i denna tid få vara med om denna längtan att frivilligt samlas och bedja! Det är ett

vårtecken i Guds rike som bå- dar väckelse med frigörelse för

bundna och helande kraft för de sjuka och kranka. Maranatahälsningar Ivar Rudgard