Egenarten – vår styrka

Häromdagen sammanträffade jag på tåget med en man som arbetade inom ungdomsvården. Han var på resa till en konferens i Stockholm. Vårt

samtal rörde sig om aktuella problem inom ung- domsvården samt den strukturförvandling vår

samtid upplever. Samtalet var mycket givande och intressant.

Mannen erkände öppet att filmen och litteratu- ren i de flesta fall varit inspirationskällan som

fört ungdomarna in på brottets bana. På min

fråga om han trodde lagstiftningens väg var lös- ningen på problemen fick jag ett svävande svar.

När jag undrade om de hade någon lösning av

förebyggande karaktär svarade mannen ögon- blickligen: Vi har inget att ge dem.

Samtalet kom så in på vad levande kristendom kan omskapa en människas liv. Det var just dessa ord: “Vi har inget att ge dem” som kom mig att refiektera vidare. Det är just det Maranatafolket i dag har. När man i vissa kretsar är upptagna i sina" tankar med kyrkohistoria" tradition, politik och

ekonomiska transaktioner, då går Maranata- folket vidare på trons och lydnadens väg.

Det betecknande är, att allas ögon är riktade på denna väckelses folk. Skall det ske något så nog räknar man med att det skall hända i dessa väckelseIed. Det finns dock en fara som vi i dessa dagar

skall vara vakna för. Vissa tendenser till neutra- lisering kan spåras. Men låt oss behålla vår egen- art och inte byta bort den mot någon “gryn- välling”. Det är vår styrka i kampen och striden.

När vi förlorar vår egenart genom att se oss om

till höger och vänster då har vi förlorat vår upp- gift i tiden och kan lika gärna packa ihop. Kom

ihåg! Jesus gjorde helt om, gick rakt igenom den religiösa hopen och vandrade vidare. Nej, låt oss

även i fortsättningen vara besjälade av pionjär- andan och bevara vår egenart. Då bevaras vi i

den första kärlekens glöd och hänförelse. Våra

möten präglas då av andlig slagkraft och seger- visshet.

På de platser jag besökt de senaste veckorna brinner elden lika härligt nu som förr. Människor blir härligt frälsta, lösta och frigjorda, döpta i anden och helbrägdagörelseunder sker i Jesu . namn. För allt detta är vi ödmjukt tacksamma och ger Jesus hela äran för vad som sker. Syskon! Vårt tillfälle är NU. Låt oss taga vara på det innan Jesus kommer. Han är snart här.

Må sommaren 1966 bli en skördetid då Mara- nataropet får ljuda som aldrig förr ut över

. Sveriges bygder. Vi har budskapet, offerviljan och pionjärandan. Människor i nöd väntar på oss. Det är vi som skall ge dem livets bröd och mätta de hungrande. När andra går och väntar på väckelse och det torkar inne skall vi ständigt leva i väckelse NU!

John Trondby