Över min skuldra
föll Andens dräkt
fotsid, av böljande lågor,
och lemmar1’za,
svepta i heliga veck,
skalv av himmelska plågor.
Plötsligen
slöt Du mig in i en ring
av flammande eldars lansa1'
och räckte mig drycken
av rinnande guld,
som göts till ett inre pansar.
Borta ’llar räddhågans dröjande steg
och blygselns stammande läppar.
Men avklädd stod otron,
som prålande nyss
slog mig med hånets käppar.
Vaktande dröjde ju
nära intill
de svarta demonernas klunga.
Men glad fick jag ila
med löftets sten
i Ordets fällande slunga.
NILS WESTBERG