Israels stamfäder IX

“Dan skall skaffa rätt åt sitt folk, han såväl som någon av Israels stammar. Dan skall vara en orm på vägen, en huggorm på stigen, en som

biter hästen i foten så att ryttaren faller bak- länges av. Herre jag bidar efter din frälsning.”

1 Mos. 49: 16-18. I var och en av Jakobs söner kan vi se de olika specialdragen i deras naturer. Dan ägde inte en av de bästa, ty hans natur synes vara mycket ledsam och falsk. Dan skall skaffa rätt åt sitt folk, han såväl

som någon i Israel. Han uppträder som den verk- lige vännen av sanning och som den stora rätt- färdighetens försvarare.

Han skall endast skaffa rätt åt sitt folk. Dessa människor slår blå dunster i ögonen på många ärliga människor, genom sitt uppträdande. De kan uppvisa ett så skenheligt ansikte, så många ser i dem en kämpe för den stora sanningen. Ändå är de ormar, som krälar på vägen. Jag minns då min hustru för några år sedan drömde, att en stor orm krälade på vägen och ormen hade en mans ansikte. Mannen hade varit vår gode vän. Efter endast en kort tid blev det

uppenbart, att min hustrus dröm gått i bokstav- lig uppfyllelse. Denne man visade sig vara en

stor orm. Trots att det är allmänt att vara akt- sam med människor som är alltför inställsamma

och smickrande framifrån, så bör man akta sig speciellt för dessa Dan-lika människor. Fastän de uppträder som rättens sakförare och som försvarare av Guds folks rättigheter, blir det

ändå till slut uppenbart vad deras svekfulla än- damål var. Deras ormnatur avundas alltid andra

och de kan använda sig av de mest fruktans- värda medel för att undanröja det eller den, som

kommit i deras väg. “Dan skall vara en orm på vägen, e n huggorm på stigen.” Han ligger avvaktande på vägen, ligger på lur i sitt gömställe. Han biter hästen i foten. Ett öppet, ärligt och gudomligt sätt att behandla saker och ting är för honom ett okänt begrepp. “Han biter hästen i foten, så att ryt taren faller baklänges av.” ,

På Bibelns blad finner vi flera liknande exem- pel. Det mest skakande exemplet är väl ändå '

Judas Iskariot. Han hade läng’e sli ngrat ;,sig i Jesu och i de’ andra apostlarnai:j salIskap; men ‘, sedan kom stunden då han var en orm på vägen

och en huggorm på stigen. Med skenhelighetens och oskuldens mask för sitt ansikte närmade han sig sin Mästare i Getsemane örtagård och kysste

Honom. Då sade Jesus: “Judas, förråder du Män- niskosonen med en kyss?” Luk. 22: 48.

Ser du denna svekfulla, krälande orm, som inte ens fruktade för sin Herre och Frälsare? Med vilken oskyldig uppsyn vågade han inte uppträda! Stora krokodiltårar strömmade utför hans kinder. För de bredvidstående verkade han

helt enkelt hjärtlig och full av medlidande, ver- kade att ha en ädel natur.

Då han fullföljt sin svekfulla handling och sålt sin Mästare, kunde han bryta ut i tårar av bara medlidande! Säkerligen viskade mången: “Se, hur hårt det tar Judas!” Judas lade sin arm om Jesu hals och kysste Honom, såsom den allra bäste vän skulle ha gjort, men alla andra hade han kunnat bedraga, dock icke Jesus. Hur ofta återkommer inte detta ännu idag? Jag kommer att tänka på en händelse under årens lopp, då en “Dan” hade lyckats i sitt svek och bedrägeri och bitit hästen i foten. Vilken god vän blev han inte efter det! Han utgöt sina tårar inför en stor människoskara och många sade: “Se, hur kär denna vän var honom!” Dan

lever ännu och rör sig som en huggorm på sti- gen.

En annan händelse jag tänker på, kommer till mig från Bibelns blad. Vi finner den i 1 Kon. 13 kap. Där berättas om en gudsman, som kom från Juda och förkunnade sanningens ord för den

ogudaktige konung Jerobeam. 1 Betel där konung- en bodde fanns också en gammal gudsman, men

han hade mist sin smörjelse, så Gud inte längre kunde använda honom . . Han fick höra om, hur en ~an kommit från

Juda och förkunnade samiingens ord för konung- en och då blev även hans intresse väckt. Han

uppträdde som gudsmannens bäste vän och in- bjöd honom till sitt hem. Den gamle profeten

talade om en änglauppenbarelse och fick den andre till slut att falla och vika av från Herrens viljas väg. Detta hade till följd, att denne andre gudsman miste livet. , Man näsfan uppfylles av medlidande, då man sedan läser om, ‘hur den gamle profeten grät

och klagade över gudsmannell,s död. “Dan” upp- trädde ’ även dEmna gång, som, den gode vännen

och välgöraren. Fastän vår Bibel är full av all- varliga varningar för dessa människor, får Guds folk ändå inte ögonen öppnade så, att de skulle ta sig till vara för dem. Nej, men man kan säga med aposteln Judas ord: “Det är dessa som får hålla gästabud med eder, där de sitta såsom

skamfläckar vid edra kärleksmåltider och oför- synt se sig själva till godo.” Judas 12. De uppträder som stora talare och håller gästabud offentligt. Då den ärliga människan tvingas se allt detta, födes tanken: Vad är detta? Jakob kan utropa trots allt: “Herre, jag bidar efter din frälsning!” Då du står inför ett exempel på de troendes fel och brister, stanna inte i deras svagheter, utan vänd din blick till Jesus, ty endast från Honom kommer det frälsning. Då den stora vitklädda skaran en gång tågar genom portarna in i staden, ropar de med hög röst: “Frälsningen tillhör vår Gud, Honom som sitter på tronen och Lammet.” Upp. 7: 10. Där är sannerligen anledning till att ropa med hög röst. Därför, grunda inte din frälsning på Dan-lika svekfulla naturer, ej heller på Juda ädelmod, utan grunda den alltid på Jesu Kristi blodiga sår. Då och endast då håller din frälsning i tid och evighet. Sannerligen, amen!