Vi predika Kristus - icke oss själva

Det är lika omöjligt att uppleva en andlig väckelse utan ett personligt känsloengagemang,

som en verklig förälskelse utan emotionella ut- leveiser. Och lika naturligt som det är med käns- lans engagemang lika viktig är det med viljans

och förståndets. Ingen av oss vill nog göra gäl- lande att en kluven personlighet är lämpad för

tjänst i Guds rike innan själens alla förmögen- heter kommit in under trons herravälde.

Men frågan är: Var är tron förankrad? Är tron förankrad i den objektiva sanningen

om Jesus Kristus eller i vår subjektiva erfaren- het av honom? - Är tron förankrad i den objek- tiva sanningen - i det Guds ord lär - och verk- sam i och genom oss då lever vi i väckelsen, och

förnyelsen är ett faktum även sådana dagar känslolivet reser sig till våldsam protest mot trons försäkringar om frid med glädje i Gud. Väckelsen är nämligen inte en flyktig upplevelse man helt oförberett kommer in i och därför lika fort och okomplicerat ut ur utan ett tillstånd i

vilket man lever och verkar. Vad som skapar pro- blemet i det här sammanhanget är att vi icke

alltid är rätt frigjorda i vårt känsloliv utan blivit

slavar för dess många förödande impulser. Käns- lan har icke kommit in under trons lydnad och

herravälde. Av bl. a. denna orsak faller predikanten ofta för frestelsen att låta sin predikstol tjäna såsom biktstol. Församlingen blir då det forum, som

får mottaga den besegrade predikantens person- liga bekännelser. Ett sätt att befria sig från sina

själsliga konflikter är att i predikans form vältra över dem på sina åhörare. Predikan blir alltså medvetet eller omedvetet laddad med stoff från

det enväldiga känslolivets ljusa eller mörka re- gioner beroende på om impulserna störtar fram

ur förnimmelser av skuld, sorg, smärta eller glädje, men allt efter den mänskliga naturens nyckfulla kastningar.

När människorna går hem från en sådan sam- mankomst är deras bestående intryck - predi- kanten, ty han stod framför Kristus. Människor- nas tros- och vardagsliv kommer i många stycken

att präglas av förkunnarens stämningar och psykiska labilitet istället för av den stabilitet den i Ordet förankrade trons undervisning om Jesus Kristus ger. Meningen är att vi skall predika det eviga Ordets seger över all mänsklig föränderlighet och undervisa människorna om nödvändigheten av att under alla förhållanden förbliva i Kristus. Vi skall alltså befria dem från de bördor otron lägger på dem och icke belasta dem med våra egna bekymmer. Tyvärr visar det sig alltför ofta att många förkunnare degraderar Kristus och

gör sig skyldiga till de mest kränkande maje- stätsbrott. Den Kristus de presenterar räcker

knappt till för deras egen lilla värld. En minia- tyrkristus, som icke fyller familjelivets sfär ej

heller arbetslivets. Det är knappt att han räcker till för att fylla församlingslivets sfär. Det är denna arme och maktlöse Kristus många troende har med sig ut i livet. Men detta är icke den allestädes närvarande och segerrike Frälsare och Konung som Bibeln talar om. Det är honom vi behöver lära känna! Våra egna erfarenheter,

problem, misslyckanden eller framgångar kom- mer att reduceras till sina rätta proportioner om

Bibelns Kristus får framträda i förkunnelsen. Vår uppgift är ju att proklamera Jesu Kristi död

och uppståndelse och inför människorna demon- strera att han lever och verkar genom under och

tecken i nuet. Genomsyrat av Golgata blods- evangelium måste budskapet frambäras så att

synd- och skuldtyngda människor verkligen erfar att de är försonade med Gud, och att de i denna försoning erbjuds full upprättelse. Endast då ger vi människorna en fast grund att stå på … -

Då vi upptäcker att vi kommer i konflikt med Guds ord och känner, att vi icke håller måttet och uppfyller de krav Guds ord ställer på oss, börjar vi ofta analysera dessa krav och våra egna misslyckanden och låter det sedan färga predikan. Men Gud har uppmanat oss att gå in

i kammaren och tala ut med honom om våra per- sonliga problem. Genom detta enskilda umgänge

med Gud i bön och bibelstudium löses vi från

våra personliga bördor och ges ett levande bud- skap om en stor och mäktig Jesus. -

Gud vill på evangeliskt vis frigöra oss ifrån oss själva så att han kan få herravälde över hela vår personlighet. Då först skall han rätt kunna

bruka oss i sin tjänst. Det är inga yttre före- träden, icke heller avsaknaden av dem, som öpp- nar vägen för oss. Det gör endast och allenast

tron på Jesus Kristus. Arne Imsen