"Fångarnas ängel" i Puerto Rico

En kvinna kommer till Puer- to Rico i ett uppdrag som

gäller söndagsskolarbete och hamnar i Västindiens mest ökända förbrytarfängelse - och måste stanna där. Sally

Olsen, en blond blåögd kvin- na, ensam bland 2000 inter- ner - hårdkokta revolver- män och förbrytare. -

Hon har ingen officiell

funktion och ingen lön. Än- då har hon fått eget kontors- rum på fängelset. Hon går under namnet “Fångarnas ängel”. Hon är missionär, deras personliga själasörjare och socialkurator - fastä11 del inte finns 11ågra sådana förordnanden i fängelserna i Puerto Rico - och hon är genom sitt barnhem “Sarons Ros” också en omtänksam

och ömhjärtad mor för in- ternef11aS barn. -

I sommar besöker Sally Maranataförsamlingarna i

Sverige och Norge och vitt- nar om den Herre åt vilken

hon vigt sitt liv. -

I tre gripande, högintres- santa artiklar kommer Mid- nattsropets läsare att få ta

del av hennes arbete i Puerto Rico och se Guds underbara

ledning i hennes liv och gär- ning.

En dag för 14 år sedan kom

den blonda och blåögda Sally Olsen till Puerto Ricos gamla San Juan. Hon skulle stanna där några veckor och deltaga

i söndagsskolarbetet på upp- drag aven kyrka i New York.

Efter några dagar befann hon sig i Rio Piedras fängelse bland

några av öarnas mest oförbät- terliga förbrytare. Och hon har

stannat där sedan dess. - Sally Olsen hade inte gjort något brottsligt. Hon blev fängelsets frivilliga präst. Såvitt vi vet, är hon den

enda kvinna i världen som ar- betar i ett fängelse för män.

Fångar har återfått sin frihet på bara hennes ord och endast en - en hård revolverman - har missbrukat sin frihet och

blivit sänd tillbaka till fängel- set. Men också han fick en ny

chans på Sallys ord. Idag har den mannen ett eget hem, ett

bra arbete och är samtidigt pas- tor i en kyrka. -

Fängelsets direktör, kapten

Gerardo Delgade, säger att Sal- ly Olsens arbete är den största

sociala insats som någonsin

gjorts i Puerto Rico och antag- ligen enastående i hela världen.

Han påstår också att hon ge- nom sitt arbete har reducerat

reglementsbrott och lagöverträ- delser i fängelset med 90 pro- cent. Fångarna kallar Sally “el

angel de los presos” , fängelsets ängel, och kallar henne för “maderecita”, lilla mor.- Sally Olsens enda plikt enligt uppgörelsen med fängelset är att hålla en gudstjänst varje

söndag. Men hon besöker fäng- elset sju dagar i veckan, var- enda vecka året om. Hennes

uppgifter är då skiftande. Hon

kan ha med sig kam och tand- borste till en ny fånge, hjälper

olärda med" deras brevskrivning

eller framför besked från vän- tande hustrur och kärestor. -

Hon har fått uthärda miss- tänksamhet och förakt från

många av dessa hårdkokta män, men har inte gett tappt. En av dem var Manuel - en fånge som satt inne på livstid. När Sally bad honom ha tro till Gud,

bad han henne förargad att ge- nast lämna cellen. -

“Hur kan ni säga att Gud är en god Gud!” ropade han en dag. “Här sitter jag bakom lås och bom för alltid. På någon plats utanför finns mina barn, men jag vet inte var. Och inte

talar Gud om var dom finns hel- ler. Leta reda på dom och för

dom till mig, så skall jag tro på Gud.” - Sally hade aldrig förr hört Manuel nämna om sin familj. Nu, i ett utbrott av bitterhet, berättade han att hans hustru hade övergivit honom då han hamnade i fängelse. Deras barn, två pojkar på 6 och 8 år, hade hon också övergivit på en plats

i San Juans slum - El Fangu- ito - en plats där 30.000 män- niskor trängaes i fallfärdiga

kojor. - Då cell dörren smällde igen bakom Sally kunde hon höra Manuels bittra, föraktfulla skratt. - Sally bad till Gud och begav sig in i labyrinten El Fanguito. Dag efter dag gick hon från koja till koja och frågade efter Manuels pojkar. Några gömde sig undan för henne och andra slog igen sina dörrar. Äntligen träffade hon en dag en man, som kunde berätta för henne var pojkarna fanns. Hon tog dem med sig hem, badade dem och klädde dem i rena kläder och tog dem sedan med till fängelset. -

När Sally med en pojke i var- dera handen kom in i korrido- ren där Manuels cell var belä- gen blev det alldeles stilla i cel- lerna. En vakt hade gått före

henne och öppnat dörren till Manuels cell. Manuel sprang fram, såg sina barn och föll ner på knä och omfamnade sina pojkar med armarna samtidigt omkring Sallys knän. Tårarna rann utför hans kinder och han snuftade: “A, Gud, käre Gud, jag har till sist funnit mina barn och jag har funnit dig, min Gud.”-

Ett år senare blev Manuel fri- släppt. Han har inte en enda

gång varit borta från något av Sallys söndagsmöten. Forts. i nästa nr.