Pingst i Stockholm – en oförglömlig högtid

Maranataförsamlingen i

Stockholm har under pingst- helgen upplevt en konferens

som sent skall glömmas. Guds folk från när och fjärran mötte upp för att prisa Herren för hans väldiga gärningar och uppbygga varandra i tron. Huru underbart är det inte, att vi får samlas för att förmedla och

uppleva himmelska välsignel- ser. Guds församling firar hög- tid, när den kommer tillsam- mans för att upphöja Jesus och

påminna sig hans nåd och tro- fasthet.

Sammankomsterna var för- lagda till Kongresshallen i Fol- kets Hus och Borgarskolans

aula i Stockholm. Hela Skandi- navien var representerat. Vän- ner från hela Sverige, Norge,

Finland och Danmark gästade ‘0SS. Församlingen i Stockholm

hade inviterat Maranataförsam- Hngen i Oslo till denna högtid,

‘0ch vi hade glädjen välkomna ett 60-tal vänner därifrån med sin föreståndare Peter Gylver i spetsen. De kom som skyar

fulla av regn, sjöng och vittna- de med glöd och hänförelse.

Med dem var också syster Dag- mar Engström, som i många år

tjänat Gud i Indien. Vår syster är 84 år, men ung och levande i sin ande. Hon predikade på

pingstdagens förmiddag och det var en upplevelse att lyssna till

hennes tross tär kand e vittnes- börd om Guds dråpliga gär- ningar i hennes eget liv, då hon

i tro på Gud gick ut till Indien utan några som helst mänskliga

resurser. Det är denna pionjär- tro vi behöver i våra dagar och

Gud vare lov, den tar mer och mer form i hjärtan som är fast beslutna att ge sitt liv för att tjäna Konungars Konung och Herrars Herre. Stora välsignelser kom oss också till del genom ett unikt och intressant besök från Porto

Rico. Det var syster Sally Ol- sen, som i fjorton år missione- rat i fängelserna där nere samt

byggt upp barnhem för föräld- ralösa små. I hennes sällskap

var broder Rogelio Parilla, en infödd broder, härligt frälst och helbrägdagjord från spetälska, vittnade om hur Jesus helade honom, när han bildlikt talat, stod på gravens rand. Att höra

honom sjunga var en både and- lig och musikalisk upplevelse vi

sent kommer att glömma.

Syster Olsen berättade i an- nandagskvällens möte om sitt

arbete bland fångarna och bar- nen i Porto Rico. Det är gri- pande att höra vad Herren kan

göra genom en enda människa som är villig att gå, när Herren

kallar till tjänst. Hon sjöng till- sammans med broder Parilla en

sång hon fått direkt från Gud

vid ett tillfälle då hon en jul- afton kände sig ensam därnere,

långt från nära och kära. Denna lilla sångvers var himmelsk. Så ofta de sjöng den sänkte sig himmelens härlighet över hela

församlingen. Det som är inspi- rerat ovanifrån blir till välsig- nelse om det är aldrig så enkelt.

På Pingstdagens kväll var den stora Kongresshallen fylld till sista plats. Detta möte kan ej i ord beskrivas. Den helige

Ande föll över den tusenhövda- de skaran, som med uppräckta

händer lovade Herren med en mun. Detta är pingst i ordets rätta bemärkelse. Och vad som skedde i detta möte går ej att omtala i ord. Det är endast Gud

som vet. Många var de som sök- te sig fram till förbön i dessa

pingstmöten och många var de som förnyade förbundet med Jesus för att mera helt gå in

på hans viljas väg. Vilken bety- delse detta har skall framtiden

utvisa. Låt oss tillsammans tacka Gud för denna pingsthelg! Och låt oss framför allt gå vidare

på den väg vi börjat för att vin- na människor innan Jesus kom- mer. Tiden är kort!

Britta