Israels stamfäder II

Då Esau upptäckte att hans brod er genom svek fråntagit honom förstfödslovä lsignelsen, beslöt han att hämnas sin broders svekfullhet.

(1 Mos. 27: 41.) Han beslöt att döda Jakob ge- nast då hans gamle far gått bort. Dett a blev om- talat för Rebecka, som i sin tur uppm anade sin

son Jakob att fly till sin morbroder L aban i Ha- ran. Då Isak givit sin välsignelse till r esan, gav

sig Jakob iväg. “Och han kom då till den heliga platsen och stannade där över natten, ty solen had e gått ned och han tog en av stenarna på plats en för att hava den till huvudgärd och lade sig att sova där.” 1 Mos. 28: 11. Där är bilden på en man, som flytt u ndan sina synder och sina ogärningar. Solen had e gått ner och huvudgärden var hård. För hur m ånga har det inte gått på samma sätt. Då J o na flydde undan Gud blev det en hård storm och dagen

förmörkades. Fruktansvärt många såd ana män- niskor möter vi även idag. De är på flykt undan

sina synder och undan Gud. P å den vägen går solen alltid ner. Det är dystert och m örkt. Jakob hade bedragit sin broder. Huvudgärden var hård för denne man. En skrovlig sten till h uvudgärd,

ett dåligt samvete inom sig och mörk e r runtom- kring sig. Kan det finnas någon dys trare bild

på människan, som är på flykt undan sin synd och undan Gud. Guds stora kärlek uppenbarades tro t s allt mitt i allt detta mörker. Han, som älskade d en flyende Jona och talade till honom i mörkret i den stora fiskens buk, Han talade även till Jakob i nattens mörkaste stund. “Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på jorden, och dess övre ände r äckte upp till himmelen och Guds änglar stego u p p och ner på den.” 1 Mos. 28: 12. Det var verkligen en förunderlig dröm. Då Jakob vaknade på morgonen sade han : “Herren är sannerligen på denna plats och jag visste det icke.” Job sade, att Gud talat en gång, ja t . o. m. två gånger, då en tung sömn faller över honom. Gud

talar till människorna alltså även gen om dröm- mar. Då Jakob stigit upp, reste han e tt minnes- märke och gav löften åt Gud, framför v ilka ännu

fanns ordet “OM”. Ännu ser det inte u t, som om någon större förändring skett med han s liv, livet

gick framåt som förut, trots löftena han givit Gud. -

Tjugo långa år hade förflutit hos Laban, var- efter Jakob beslöt att återvända till sin hem- trakt. I början såg allt ut att gå bra, tills Jakob

en dag fick ett meddelande, som gjorde honom förskräckt in i själen. Han fick bud om, att hans broder Esau var på väg emot honom med 400 man. Nu blev den hjälplöse Jakob rädd. På ett ögonblick steg hans gärningar upp ur minnenas ocean. Vad gjorde Jakob? Precis detsamma som varje människa gör, som blir fasttagen av sina

synder. Jakob hade bedragit sin broder och från- tagit honom förstfödslovälsignelsen genom svek.

Tjugo år hade förflutit och det såg ut som om allting hade fortsatt, som om det aldrig hade skett. Saken var glömd och för länge sedan borta från dagordningen. Men Gud hade inte glömt. Nu hade Jakobs stund kommit. Kom ihåg, min vän, allas stund kommer, alldeles säkert. För en del kommer den redan här i tiden och för andra först efter döden, men den kommer. Ty Gud är en rättfärdig Gud. - . Så gick det också för Jakob. Men han försökte, liksom alla försöker, klara sig ur allt i egen kraft, och på eget sätt. Han klarade sig bra inför sin far, så länge han hade en god rådgivare i sin mor. Men nu skulle han klara sig ensam. Jakob sände gåvor till sin bror och försökte på detta sätt blidka honom och sona sina gärningar. Han ·

sände hela sin släkt i förväg emot Esau. En myc- ket talande bild på en människa som gärna off- rar allt, bara han . kan klara sitt eget skinn.

Men nu hade tiden kommit då Gud gripit in i händelsernas gång. “Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom till dess morgonrodnaden gick upp.” 1 Mos. 32: 24. Nu · kunde han inte trygga sig till sin kloka mor, ej heller till goda rådgivares hjälp. Nu hade Jakob blivit ensam med Gud. En man kämpade med honom till dess morgonrodnaden gick upp. Vem var denne man? Det var Han, som leder oss var och en till den plats, där vi blir tvungna att “brottas” med Honom på tu man hand. Jakob orkade stå emot mannen länge, men till slut tog

mannen och slog till honom på höftleden, så höf- ten gick ur led. Någonting måste även i oss “gå

ur led”, innan vi kan se saker och ting i dess rätta ljus. - Då mannen bad: “Släpp mig”, sva- rade Jakob: “Jag släpper dig icke med mindre

du välsignar mig.” - Nu visste Jakob vem han hade brottats med h ela natten. Jakob såg också, att han behövde denne mans välsignelse. Men han såg ännu mera,- han såg att han var en bedragare, att han var skyldig. Då mannen frågade: “Vad, är ditt namn ?”, svarade han: “Jakob.”

rare. Av detta har Juda folk fått namnet Israel. Det är bra att vi ser varifrån namnet Israel har fått sin början, då vi börjar att studera Israels stamfäders natur.

Då sade mannen: “Du skall icke mer heta J a- kob, utan Israel, ty du har kämpat med Gud och

m ed människor och vunnit seger.” 1 Mos. 32: 27-28. Då kände Jakob sig själv och visste sitt eget namn. I tjugo långa år hade han gått med falskt namn, ty han hade svurit sin far, då han frågade vem han var, att han var Esau. Nu först fick han att göra med Honom, som avslöjade hans riktiga namn. “Jakob” betyder bedragare. Den dag som vi ser vår rätta ställning, kommer Gud

och ger oss ett nytt namn. “Israel” betyder seg- Då sedan Jakob gick från platsen och passe- rade P enuel, steg solen upp, men han haltade på

höften. Under tjugo år av hans liv talas det inte om någon soluppgång efter det vi läste il Mos.

28: 11, att solen gick ner, nu läser vi första gång- en dessa underbara ord: “solen gå upp” i 1 Mos.

32: 31. Många vandrar idag i stort mörker. Solen har börjat gå ner, det är mörkt på vägen och mörkt i deras själar. Men då de får möta Jakobs Gud, då, på samma sätt som solen gick upp i Jakobs liv, går solen även upp i ditt liv, min vän. Allt kan bli förvandlat i och med att du böjer dig för Guds vilja. J a, då förvandlas allt. Ära vare Gud! I nästa nummer stannar vi för att studera Jakobs söners liv och natur. -