Evangelii härold – pingströrelsen och en vacklande tro

Då Evangelii Härold vid årsskiftet fyllde femtio år firades tilldragelsen med en jubileumsupplaga, vars mittuppslag utgör ett omtryck av tidningens allra första nummer, daterat den 9 dec. 1915. - Tar man

Låt mig här i all korthet visa på några av dessa mycket tragiska och mycket märkbara förändringar. De kan tjäna som varning till allt väckelsens folk. del av detta, och jubileumsnumrets i övrigt mycket En av dessa är kommersialiseringen. _ blandade innehåll, kan man ej undgå att göra många Det är mycket intressant att läsa Levi Pethrus intressanta iakttagelser. - egen redogörelse för tidningens tillkomst, om den utan tvivel har Evangelii Härold utövat ett ut- kämpandl! tro och den atmosfär av bön, som ledde omordentligt inflytande - Pietisten undantagen har fram till det avgörande beslutet om dess utgivande. väl ingen kristen tidning kommit att betyda så Man hade redan då kunnat göra tidningen till ett

mycket för väckelse och andligt liv i vårt land. annonsorgan och på den vägen finansierat dess ut- Tiotusenden har genom dess budskap nåtts av evan- givande, men MAN VILLE GÅ ~N ~1’:l"~~l’-T V Äg

geliuITLo.ch.-skaror:av- kr-istna långloutanf-ör pIngst: –==-TRöNS- V1tG: ’ Man -gICk’-aen’ vägen också och rörelsens egna linjer har här fått inspiration och Gud svek inte. Enligt Levi Pethrus egen redogörelse

impulser till ett rikare andligt liv. - var tidningens ekonomi god, trots att man kons e- Det är i detta sammanhang värt att lägga märke kvent inte gav rum i sina spalter för annat än sådant

till, hur intimt pingstväckelsens utveckling varie som befrämjade tidningens målsättning: andlig väc- förenad med denna tidnings tillkomst och historia. kelse och fri mission. -

Fram till 1915 - det år då Evangelii Härold star- I dag har man slagit in på en annan väg - och tades fanns, enligt Willis Säwes redogörelse på sid. 2 hur långt har man inte redan kommit! i jubileumsnumret, efter åtta års verksamhet endast I jubileumsnumret finns inte mindre än fem cirka ettusen pingstvänner i hela Sverige och av annonssidor förutom ett flertal stora annonser på

dessa tillhörde 80 % församlingen i Stockholm. I textsidor _ annonser utan andra syften än ekono- Evangelii Härold fick man nu en mycket framgångs- miska _ annonser inte bara om Gevaliakaffe, bygg- rik och effektiv evangelist. Till städer och byar, till nadsmaterial och pälsar utan också om bantnings- de stora folkcentra lika väl som till de mest avlägsna medel, medel mot grått hår och sömnlöshet. Bland

trakter gick den ut, väckte behov och längtan - annonsörerna finns resebyråer, försäkringsbolag och satte hjärtan i brand med sitt glödande budskap. - bilfirmor.- Nu kom framgången. Väckelsen var ett faktum i Vad mao ste man l’nte fo"rnedra Sl’g tl’ll, då man vänt hela landet. överallt växte församlingar och grupper fram och pingstvännernas antal började räknas i Hans vägar ryggen och förlorat Hans välsignelse, tiotusenvis. _ som säger: “Mitt är silvret och mitt är guldet.” - Osökt rinner mig i minnet Pauli ord: “Och eftersom Gör man några jämförelser mellan det första lilla de icke hade aktat det något värt att taga vara på numret av Evangelii Härold och tidningen sådan den sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ETT

idag presenteras, kan man snabbt konstatera att OVÄRDIGT SINNELAG till att bedriva OTILL- den undergått stora och mycket markanta föränd- BöRLIGA TING.” _

ringar. Dessa förändringar är så mycket ajivarligare som Evangelii Härold, enligt Willis Sä we “söker Hundratals pingstvänner ute i landet skulle med spegla utvecklingen både på det andliga och profana tacksamhet var för sig offra det belopp, som dessa

området”. Jag skulle vilja tillägga: Inte bara söker annonser tillför tidningens ekonomi, om man i fort- spegia, utan speglar verkligen exakt den utveckling sättningen slapp se denna förnedrande styggelse och

och de förändringar som hela den svenska pingst- ynkedom. väckelsen undergått. Och det är inte bara det enkla, Det talas mycket, mycket sparsamt om pengar oansenliga och primitiva yttre, som bytts ut mot ett i det där första numret av Evangelii Härold. MAN

för det estetiska sinnet mer tilltalande och mindre TRODDE ORUBBLIGT PÅ GUD OCH HAN FYLL- föraktfullt, även om detta kan vara allvarligt nog. DE DE EKONOMISKA BEHOVEN. -

Nej, förändringarna är av mera djupgående karak- Jag skall inte här orda om hur långt kommersiali- tär : DE ÄRO ETT DIREKT UTTRYCK: FöR EN seringen nått idag i pingströrelsen med dess många

VACKLANDE TRO PÅ GUD OCH HANS RESUR- stora, och ack, så tröstlöst penningslukande företag, eller påminna om den split, förtvivlan och förödande vanära , den lett till. Det är ett alltför väl omvittnat

och offentligt bevisat kapitel för att detta skall be- hövas. Jag inskränker mig till att konstatera den

fasansfvlla sanningen och att en vacklande tro på Guds resurser är dess orsak. En annan sak som Evangeiii Härold av idag speglar är ’en vacklande tro på Guds undergörande makt i människors enskilda liv. “DEN, SOM ICKE KAN TRO PÅ UNDER, KAN ICKE VARA EN KRISTEN!” Med de orden inleder Levi P ethrus sin mäktiga predikan om “Tungor såsom av eld” i det första numret av Evangelii Härold. Det finns också i detta första nummer ett mycket enkelt men personligt vittnesbörd aven syster, som blivit helad genom Jesu ingripande. - Ack, dessa små personliga vittnesbörd, som förr

fyllde sida efter sida i tidningen, till vilken välsig- nelse ~l}.r de ej. Många gånger naiva och barnsliga

–{)ch lå ngt fjärran från samhällsdebatt och religiösa

hårklyverier, utan några litterära anspråk och för- tjänster voro de dock LEV ANDE BEVIS FöR EN

ORUBBLIG TRO P A EN STOR OCH MÄKTIG JESUS. Det var dessa vittnesbörd som GJORDE Evangelii Härold och det v aT upplevelser av detta .slag vctri pingstväckelsen då manifesterade sig.

Den här systern, vars vittnesbörd finns i tidning- ens första nummer, hade blivit helad från sömn- 1öshet. Hon hade lidit av sömnlöshet i tjugo år,

men nu hade Jesus gripit in, ett under hade skett ·och hon va r frisk. Det var ett vittnesbörd som. födde tro. J ag är övertygad om att hundratals människor med då lig sömn läste detta och började i sin tur att söka J esus och fick uppleva hälsa. - D et var vad man rekommenderade DA. - Vad har då Evangelii Härold IDAG att föreslå €n sta ckars, av sömnlöshet utpinad människa? Jo, slå upp sidan 22 i jubileumsnumret o ch läs där den stora annonsen i vittnesbördets form : “Förr låg jag vaken ha lva natten! Nu somna r ja g lätt och får en 1ugn och skön sömn tack vare Sova nin, det nya insomnings- och avslappningsmedlet.” - Det djupt tragiska är att exemplet är signifikativt

för pingstväckelsens utveckling på d e flesta områ- den: ASIDOSÄTTANDET AV DET GUDOMLIGA

‘TILL FöRMAN FÖR DET MÄNSKLIGA. Det är inte längre naturligt att t r o på under och räkna med vad Jesus förmå r att göra. Att m an inte teoretiskt förnekar sin tro på under, g ör saken bara värre. Att säga sig tro en sak och rekommendera och praktisera en anna n, ska pa r e n dubbelmoral, som slå r ihjäl allt andligt liv ‘och skänker ett löjets skimmer även åt själva trosförkunne lsen . Det är givet att i de flesta människors ögon har

,dagens Evangelii Härold avgjorda företräden fram- för den lill’a tidningen av 1915. Innehållet är rik- haltigar e, utstyrseln vackrare, artiklarnas innehåll

mera väldisponerat. MEN VAR ÄR DEN SÄLTA :SOM GAV DET DÄR FöRSTA NUMRET OCH

HUNDRATALS DÄRPÅ FöLJANDE NUMMER DESS ANDLIGA FRISKHET, KRAFT OCH SKÄRPA? Var är saltet? Så frågade en pingstpredikant och kolportör jag samtalade med för några dagar sedan - en man som gett flera år av sitt liv åt att sprida Evangelii Härold. Under tårar sade han mig: “Saltet är borta, broder - saltet är borta. ’ Udden, skärpan, stinget i budskapet finns inte mer. Allt är så tilltalande, välputsat och väl tillrättalagt för att inte stöta och irritera någon - - - saltet är borta.” -

Och lika trevlig, välputsad, elegant och allmän- intresserad MEN OFARLIG har hela pingströrelsen

blivit. Den irriterar inte längre, väcke.r inte anstöt,

hånas och föraktas ej heller mer ~ den är accep- terad.

Därför fåT man, och hörsammar gärna, inbjud- ningar till alliansmöten både med statskyrka och

frikyrkosamfund, då den stackars pingstpredikanten med sångare av mötesledaren presenteras med den självgoda, överlägsna . och . triumferande … min, man finner hos en domptör, då denne inför cirkuspubliken visar upp de lejon han lyckats tämja. - Står vi inte här inför EN VACKLANDE TRO

PA DEN GUDOMLIGA UPPGIFTEN OCH EVAN- GELIETS KRAFT?

Den som verkligen tror på sin kallelse att för- medla ett fulltonigt evangelium allierar sig icke med,

och har ingen gemenskap med dem, som förnekar

detta budskap - man VILL inte, KAN inte, BEHö- VER inte och ERBJUDS inte heller någon sådan

gemenskap. Jesu ord: “Låt de döda begrava sina döda och kom du och följ mig”, hörs inte ibland

pingströrelsens folk idag, lika sällan som de gudom- liga appellerna : “Gån ut ifrån dem - Skiljen eder

ifrå n dem - Kommen icke vid det orent är, säger Herren .” - Och denna anpassning till tiden och tidsandan, alliansen med oliktänkande k ristna bek änna re och

samarbet et med politiker och Kristusfientliga sam- hällsreformatorer har gjort allt till en konturlös,

ointressant, grå massa. Med oro frå gar sig därför må nga idag: Var detta det m å l vi kämpade, bad och offrade för? Va d har “pingströrelsen hamna t i? - Va r är den TRO som

vågar pr oklamera Nya testamentets lär or och RAK- RYGGAD STA FöR DEM? Va r finns den tro idag,

som t r otsar djävulens motstå nd, världens hån och kristendomens förakt? Men . .. “om den signal som basunen giver är otydlig, vem g ör sig då redo till strid ?” . - En gång va r Här oldens signa ler mycket t ydliga.

• Ett folk r este sig - kämpar r edde sig till strid - stora segrar vanns och skaror en r ollerades i den här om vilken Skriften säger: “dessa, som GE1\TOM TRON besegrade “konungariken, övade rättfärdighet, fingo löften uppfyllda, tillstoppade lejonens gap, dämpade eldens kraft, undkommo svärdets egg, blevo sta rka från att ha varit svaga, blevo väldiga i krig och DREVO FRÄMMANDE HÄRAR PA FLYKTEN.” -