Främst gäller det livet

I min förra artikel tog jag upp några läro- punkter, som jag funnit vara skiljelinjer i för- hållande till andra samfund. Flera saker har jag

ej berört, såsom frågorna om omvändelsen, dopet , h elgelsen, andedopet etc. Angående dopet vill jag bara i förbigående påpeka, att vi ej döper till Maranata, utan till Kristus. Det innebär naturligtvis, att den döpte

införlivas i Kristi kropp, församlingen . Påpekan- det i förkunnelsen att Gud också handlar i dopet,

är en tendens väl värd att lägga märke till. ytterst sett är frågan om väckelse en fråga om liv. Här försöker en del psykologisera bort alltsammans. Men då glömmer man bort en sak: det övernogsliv, den Andeuppfyllelse vi upplever

och ger uttryck åt, spränger trots allt de psyko- logiska lagarna.

Avsaknaden av liv är tyvärr· ett alltför mar- kant drag i kristenheten i dag. Det är därför

många är så tafatta inför ondskans och otrons uppmarsch. Vad vårt folk främst av allt behöver är ej hårdare lagstiftning, moraliska normer e. dyl. utan liv . Ett kristet alternativ i liv, kraft och segrande tro blir helt enkelt ett tjusigt och stiligt alternativ. Att varje väckelse har sina tidstypiska drag är inget att varken förvånas eller bli generad

över. Den f år en tidsdräkt, som gör att den lät- tare kan bli förstådd. Här gäller det att skilja

mellan det begränsade mänskliga och det obe- gränsade gudomliga.

En del människor förfasar sig över vissa yttre, synliga ting, såsom elgitarrer, handklappning och livlig sång och musik. Låt allt d etta vara vad det är! Frågan är: Är detta ett naturligt, sunt och äkta uttryck för ett inneboende liv? Var och en kan själv besvara denna fråga. Böneformen är märklig. Här är in te i första

rummet denna många gånger ofruktbara läng- t an, kvidan och tiggande, utan här dominerar

t a cksägelsen. Jubel och lovsång i up pfyllelsens

rätta tid. Det beror på, att den som b eder kom- mit in i rätt tidsform, dvs. in i nue t , det är i

Anden och h ela församlingen, är ett heligt präs- terskap, som lovsjunger sin Herre och Frälsare.

Det är alltså inte fråga om, att söka skapa . fram några speciella stämningar, för att tjäna

den själiska människans estetiska sinne. Grund- frågan angående alla gudstjänster och samman- komster måste vara: Tjänar dessa Evangeliets

syften? Är de käril för Guds kraft eller är de uttryck för den själviska njutningslystnaden i alla dess skiftande former? - Det finns många fler argument, än vad jag

har berört, mot dem som menar att Maranata- väckelsen inte har något existensberättigande.

Förresten, den som tror sig ha fått ett uppdrag av Gud, frågar aldrig efter människors tycken och omdömen. Kanske är det istället så att denna väckelse har existensberättigande, för att spetsa till det, så. länge vissa av dessa kritiker hävdar motsatsen! Det finns något, som borde få varje kristen att

verkligen på allvar söka det väsentliga, jag me- nar detta oerhörda, att vårt land måste evange- liseras. Nu måste all falsk romantik bort ur talet

om att Sverige är ett kristet land. Realism be- hövs till alla delar. Här måste vi alla känna vårt

ansvar. Med liten kyrklig eller frikyrklig from- het kan vi aldrig möta otrons alla fräcka an- grepp. I denna strid måste vi ha andliga strids- vapen. Män och kvinnor med stridsmoral och

slagkraft. Hela situationen är en oerhörd upp- fordran till alla sovande och slumrande kristna.

Men för att detta inte skall’förfuskas, förvanskas och förgiftas, tarvas kraft och uppenbarelse från Gud själv. Evangeliets dynamiska, upprättande

och suveräna kraft uppenbaras i visionära män- niskors frimodiga och helgjutna vittnesbörd i ord

och h andling. 0, du Herrens tjänar e, Gud kallar dig att bli en profet , som bär fram Hans Ord med ett brinnande och gripet hjärta ! 0, du kristne vän! Gud vill göra dig till en funktionsduglig, livsförmedlande människa mitt inne i otrons fräcka tillhåll!