I dödskuggans dal

BRITTA IMSEN BERÄTTAR OM SINA UPPLEVELSER UNDER EN SVÅR SJUKDOMSPERIOD …

Herre, upp i himmelen räcker din nåd och din trofasthet allt upp till skyarna.JJ Ps. 35: 6. Huru outgrundligt stor är inte Guds nåd emot oss stackars människokryp. Som många vet har jag gått igenom en oerhört svår sjukdomstid och vistats på sjukhus i över

två månader. Under denna tid har det varit myc- ket nöd, men även stor nåd och härliga upplevel- ser med Jesus. Otaliga är de bönesvar jag fått

både i små detaljer och i större ting. Det första

som Jesus ordnade för mig var att jag på sjuk- huset kom till en avdelning med en frälst och

andedöpt avd. sköterska, som både jag och min man kände. Hon gjorde allt för att jag skulle få det så trivsamt som möjligt. Så ofta hon kunde kom hon in och uppmuntrade mig. Månaderna innan detta hände hade jag varit i en mycket svår andlig kris. Frestaren hade varit framme, nästan dagligen och velat plocka av mig allt. Stundtals var det så mörkt att jag undrade hur långt det skulle få gå, innan Gud grep in. Innerst inne längtade jag av hela mitt hjärta efter att få vara med och tjäna Jesus, men min kropp var så oerhört trött, att jag inte orkade kämpa. Det var som om hela mörkrets härskara gått till attack emot mig, för att pina ihjäl mig. Först uteblev sömnen, och jag fick ligga vaken om nätterna. Sedan försvann matlusten, och jag fick tvinga ner lite mat för att hålla livet uppe. Jag kände mig som Job, där han satt i askhögen och skrapade sina sår och fick besök av Sofar, Elifas från Toman m. fl. Men mitt i allt detta visste jag ändå, liksom Job, att Gud hade en utväg, fastän jag själv inte kunde ana på vilket sätt. - När jag tillbringat en tid på sjukhuset hände en morgon, plötsligt och oväntat för alla, att man i ilfart måste föra mig till operationsrummet för en operation. Det blev två operationer samma dag. Blodet bara rann av mig och man fick hela tiden pumpa in nytt blod i kroppen. Under dessa operationer, då läkarna gjorde allt som stod i deras makt, byttes det blod i :min kropp två gånger. I denna situation hade inte läkarna förmått mycket om inte Herren vakat över mig. Jag vet

att många släktingar och kära vänner i försam- lingarna runt hela Sverige ropade till Gud för

mitt liv. Och Han svarade.

Då jag till slut kom till medvetande och förnam att jag ännu var kvar i livet, steg ett “tack Jesus” upp ur mitt innersta. Dagarna som följde därefter var mycket svåra. Stundtals var jag icke medveten om omgivningen och då jag var medveten led jag svåra plågor i hela kroppen. Men när det blev som värst kände jag hur Jesus stod vid min sida och viskade till mig att hålla ut. Det var med stor ansträngning jag försökte hålla den flämtande livslågan vid liv. Stundtals ansattes jag av svår andnöd och måste få hjälp med syrgas. . En dag var det särskilt svårt … Just då sände Gud upp min älskade make till mig. Han tog

min hand i sin och lade den andra på min feber- heta panna. Han såg på mig och frågade vad

som oroade mig. - I den stunden tyckte jag min synd och skuld inför Gud var så stor att det inte fanns någon

nåd för mig. Jag tyckte hela mitt liv var miss- lyckat och allt var svart. Hur skulle inte Jesus

ha känt det, där Han hängde på korset bärando:. all världens synd och sjukdom i sin kropp! Jag kanske nu till en mycket, mycket liten del kan sätta mig in i detta, efter att ha upplevat våndan av min egen synd och sjukdom på detta hemska sätt. I den stunden fick min make komma, som

en glädjens och ljusets budbärare, till mig i döds- skuggans dal, där jag då tyckte mig vara. Han

fick räcka mig nådens frälsarkrans att fatta tag i. Han sade mig att jag fick vila i Jesus och Hans fullbordade verk på Golgata. Jag var frälst igenom Jesu blod. Du som läser detta och inte är frälst skall inte tro att du kan bli frälst på dödsbädden. Då kan man vara så sjuk och svag att man inte förmår omfatta frälsningsverket. Man orkar helt enkelt inte ta emot nåden. Men tillhör man redan Jesus så kan man tillbakavisa mörkrets makter när de kommer för att ta ifrån oss frälsningsvissheten i vår svaghets stund. Min man bad för mig och jag överlämnade mitt liv i Guds hand. “Ske icke min vilja utan Din, Herre,” viskade mitt hjärta. “Vill Du att jag skall gå hem till Dig eller vill Du att jag skall leva hos mina kära? Jag lägger mig nu på Ditt altare och Du får ta hand om det som finns kvar.” Jag orkade inte bedja högt, och det var med stor ansträngning jag kunde viska till min man, men mitt hjärta bad. Detta hände medan jag låg kvar på intensiv- vårdavdelningen. Dagen efter blev jag redan

flyttad till min avdelning igen. Fortfarande var

jag mycket svag och fick skötas som ett späd- barn. Dagarna gick bra, men nätterna var fruk- tansvärda. Då kom alla plågor över mig med

förnyad styrka. En natt i min ensamhet suckade jag till Jesus: “Du ser hur jag har det! 0, om Du kunde sända någon att vara hos mig under dessa svåra nätter!” Dagen efter kom bönesvaret.

Två av mina svägerskor, som är utbildade sjuk- sköterskor, en från Norge och en från Värmland

hade känt så starkt, att de skulle vara hos mig. Vad jag var tacksam för detta. Nu turades de om att vara hos mig hela den veckan och jag fick lite nattsömn, något som jag inte haft på hela tiden. Så kom lördagen och mina kära svägerskor skulle resa hem. Men först skulle de komma till mig under besökstiden för att säga farväl. De hade en underbar blombukett med sig och jag

började känna blommornas doft och andra för- nimmelser och njöt i fulla drag då jag tänkte

på livet och Guds underbara skapelses härlighet. Den ena av mina släktingar tog min bibel och

läste för mig. Jag bad henne läsa den 23:e psal- men och aldrig förr har den psalmen varit så

underbar för mig. Jag riktigt kände att Herren var min Herde o. s. v. Jag upplevde hela psalmen medan hon läste den, det var någonting sällsamt. Då vi sedan hade en bönestund, fick jag jubla

emot levande Gud. Jag fick visshet om att Her- ren skulle läka mina sår med hast, och jag kände

hur kraften gick igenom hela min varelse med läkedom för min sargade kropp. Redan dagen efter var jag mycket piggare.

Både läkare, sköterskor och biträden såg skill- naden och sade det också till mig. Det bästa av

allt var ju dock att jag själv fått förvissning om att Jesus gripit in. Jag hade fortfarande inte på hela tiden efter operationen smakat så mycket som litet vatten, utan levt helt på “dropp”. Jag hade dessutom en sond genom näsan och ner i magsäcken. Denna

sond togs nu snart bort och det var en stor lätt- nad för mig. Sedan dröjde det bara ett par dagar

och jag fick börja dricka litet vatten och juice. Vilken underbar smak. Ah, vad det var gott. Man kan aldrig föreställa sig hur det känns att efter fjorton dagar åter få dricka själv. Jag var så lycklig och tackade Jesus. Det gick bra, jag fick behålla vätskan och nästa dag fick jag dricka mer. Nästa steg var att man tog bort droppet. Det kändes skönt att få röra armarna igen och börja få vända sig i sängen efter detta långa ryggläge. Nu gällde det att träna upp alla muskler, ty

de kändes som helt obrukbara. Det blev pro- menader med stöd av systrar och biträden och

för var dag kom styrkan tillbaka mer och mer. Så fick jag börja äta, först flytande föda, sedan fast mat undan för undan, och det har gått till seger. Jag har fått göra allt i Jesu namn, och då måste det ju gå bra. - En morgon vaknade jag med feber och läkaren blev fundersam. Jag bad min kära avd.sköterska ringa hem till min man och uppmana honom att näpsa febern i Jesu namn. Och, pris ske Gud, nästa dag var febern borta. När min man kom på besök hade vi härliga tacksägelsestunder, då vi fick vara inför Herrens ansikte. - Tänk om vi under hälsans dagar kunde vara mer tacksamma till himmelens Gud för allt det vi äger i honom. Först och främst frälsningen och allt det underbara som finns att uppleva i den. Tänk om vi också skulle bli mer tacksamma för hälsans gåva. Vilket under att vi kan röra oss fritt, att vi kan äta och göra oss nytta av maten, att vi har alla våra sinnen i bruk att vi kan sova och f. ö. på allt sätt leva ett nor~ malt liv. Allt detta äger vi i Jesus.

Gud vill ha dig helt och fullt och jag vill upp- mana dig att aldrig ge Gud hälften utan ge Ho- nom allt. Lägg dig som ett h eloffer på Hans

altare även om det kostar på för kött och blod. Då blir du lycklig i den här tiden och lönen väntar där hemma i härligheten. Underbara dag för dig och mig!

Tack älskade Jesus!

Vi måste tänka mer på alla dessa lidande män- niskor, som finns överallt. O, vi måste försöka

lindra nöden, så mycket som på oss ankommer. Och har du vänner som är sjuka så glöm dem inte. Kom ihåg, att det var en av J esu största uppgifter på jorden, att ömma för de lidande. Kärleken finner alltid utvägar. Vi skall vara lik

den barmhärtige samariten. Leva i osjälvisk tjä- nargärning. Då skall vi förvisso inte gå miste om

lönen. Det står ju i vår bibel att när fåren skall skiljas från getterna kommer vi att få höra orden: “Jag var sjuk, fattig, hungrig, naken och i fängelse, .. “, då gäller det att vi tjänat J esus på rätt sätt och gjort vad Han önskat att vi

skulle göra. Det vi har gjort emot våra medmän- niskor har vi g jort emot Jesus sj ä lv.

Till sist vill jag framföra mitt innerliga tack till alla älskade vänner i när och fjärran soni på olika sätt uppmuntrat mig och framförallt : Tack för alla förböner.