Hur kallelsen fullbordas eller förloras

Varje människa som tar emot Guds ord mottager också ett

gudomligt frö, som i sig inne- sluter en kallelse till tjänst i

Guds rike.

Vi är genom nyfödelsen del- aktiga av Kristus och detta ger

oss också vår uppgift. Kallelsen till de olika tjänsterna eller

ämbetena i församlingen är ned- lagd hos oss, redan i vår moders

liv och frigöres genom fräls- ningsundret. Gud förutsåg vilka

uppgifter vi skulle ha. - “Förr- än jag danade dig i moderlivet

utvalde jag dig … “, säger Gud till Jeremia. - Paulus säger:

" … Han som allt ifrån min mo- ders liv har utvalt mig … " -

Vår naturliga utrustning, våra kropps- och själsförmögenheter är det kärl i vilket vi bär det gudomliga. Andens gåvor och

Andens frukter är en förläng- ning och fördjupning av våra

naturliga gåvor av sådan art,

att de bryter varje begräns- ning. -

Vi talade om ett frö, ett gudomligt embryo. Det är ju härligt att såväl

vå rt kristliga liv som vår kal- lelse är något som växer -

växer och mognar fram, från att först bara ha varit ett litet frö. - Många gånger då vi lyssnat

till en nyfrälst människas vitt- nesbörd har det varit något som

liksom glimmat till i de enkla orden - ett löfte, en profetia om en kallelse, den personen redan bär inom sig. Vi kan inte

säga vad det är, men vi för- nimmer det i Andens värld. Så

tillväxer denna nyomvända

människa och efter några må- nader är kallelsens art uppen- bar för alla. Den som är kallad

till evangelist är det från det första vittnesbördets första ögonblick, men mognar sedan

och blir en fullmogen evange- list. Den som i sig bär ett ämne

till lärare, han är detta från

första stund och mognar allt- m er till denna uppgift. På sam- ma sätt är det också med her- den och profeten, om de får det

livsrum som är nödvändigt. - Ett frö och en växt är. alltid beroende av jordmån och klimat. Det är också många faktorer, som är avgörande för att en

kristen skall tillväxa och mog- na. Dessa livsvillkor kan för- därva eller befrämja. Det är

här det mänskliga ofta sätter in och rubbar utvecklingen och många blir därför endast en karikatyr av det Gud en gång ämnade dem till. Traditioner, organisationer, människoläror

och andra yttre faktorer häm- mar den andliga utvecklingen.

Den andliga atmosfären i för- samlingen av väckelse och tro

på Gud är det klimat och den närande jordmån som bringar fram mognaden. - Det finns idag massor av kristna som istället lever i en

atmosfär där det andliga avfal- let frodas. -

För några dagar sedan träf- fade jag en broder i pingströrel- sen som berättade för mig om

en av sina vänner, som fört statistik under många år över

vissa saker, som hänt inom den- na rörelse. Han hade kommit

fram till den skakande uppgif- t en att omkring 400 predikan- ter har de sista åren slutat sin

tjänst. Gud har alltså kallat

hundratals människor, vars för- utsättningar att fullborda den- na kallelse ej fanns - det är

ohyggligt. - Naturligtvis kan man tala om många olika yttre motiv som drivit dem ut ur kallelsen - ekonomiska saker

exempelvis, därför att försam- lingen sov och använde sina ekonomiska resurser till annat än att stödja de tjänster Gud satt i församlingen. Så har hundratals människor förts ut ur sin gudomliga kallelse och funktion. De blev aldrig det Gud ämnade dem till. - Nu går dock en ny, gudomlig giv ut. . Gud gör ett nytt försök att föra sin församling ett stycke längre fram och vi känner hur

vi fått ny växtkraft mot mog- naden.

Halleluja! Vad vi nu upplever är lika det vi upplevde på 30-talet, men ändå inte lika. Det finns ingen upprepning i Guds rike, utan det är en fortsättning. Vi får leva med i den andliga mognad, som Gud trots allt avfall och vidriga förhållanden fört fram till ett stadium, som aldrig förr funnits i vårt land. Den som fick sin kallelse för många år sedan, men blivit hämmad har nu möjligheter att

mogna och växa mot fullkom- ning i sin tjänst. Herren vill

presentera idag mer fullödig förkunnelse, undervisning och

profetia, mer fullödiga evange- lister och lärare än någon gång

tidigare i vår historia - vi skall bli fullvuxna intill Kristi fullhet. - Detta är det inre av kallelsen

och den följer livets och tillväx- tens egna organiska lagar … -

Det finns också en yttre ex- pansion för evangelium. -

l apostlarnas verksamhet fanns en fullständig harmoni mellan det inre och det yttre. l samma mån som tron växer

når vi längre. Tron är grund- valen för Guds verks yttre ut- veckling. Det inre livet och de

yttre manifestationerna följs åt. Pauli verksamhet och framgång för evangelium var beroende av församlingens tro. 2 Kor. 10: 13 f. Han var också beroende av deras hjälp i bönen - han tigger om deras förböner. Han är en lem i kroppen - han är

beroende av församlingen, lik- som församlingen är beroende

av honom, och så växer verket fram. - Idag finns det andliga ledare

som lösgör sig från församling- en för att på detta sätt skaffa

sig större framgång. Det är klart att en människa, som är rikt utrustad kan bli frestad att sätta sig över andra! När man inte får församlingen med på sina planer, spelar man ut sin begåvning och även sin

andliga utrustning, för att byg- ga upp ett verk vid sidan av

församlingen. Det finns dock ingen som i längden lyckats med en sådan verksamhet. De har i de flesta fall träffats av

det ord som säger: “Om nu nå- gon fördärvar Guds tempel, så

skall Gud fördärva honom, ty Guds tempel är heligt och det templet är en l.” 1 Kor. 3: 17. Det finns ingenting i Skriften

som är dyrbarare än Guds för- samling och ingenting som

drabbar människor så hårt som Guds dom över dem som söker fördärva detta Guds tempel och bringa oordning i det som Gud

har ordnat. Jag skulle här kun- na räkna upp många män, som

idag borde varit fullmogna evangelister, herdar och lärare, huvudet högre än andra, men de’ förgrep sig på församlingen, Guds tempel, och idag står de utan namn både i församlingen och i himmelen och Gud har tagit ifrån dem deras ämbete.- Det är ohyggligt allvarligt att vi både genom hämningar från vår omgivning och genom eget förfarande kan komma ur

vår bana - vår rätta utveck- ling. -

0, vad jag är tacksam till

Gud, ja, jag nästan vill explo- dera av glädje ibland, när jag

tänker på att jag fått komma in i denna andliga nyordning, som nu pånytt för oss fram mot andlig mognad. -

Det kommer ofta i våra mö- ten profetiska budskap till olika

slag av människor som fallit ur

Guds plan. Gud räcker i barm- härtighet ut sin hand och ger

alla ett nytt nådeserbjudande, för att på nytt få föra dem in i deras kallelse. Den som har stannat i växten kan genom ett

gudomligt ingripande och lämp- ligt andligt klimat idag nå fram

till fullmognad. Halleluja! - Och slutet av deras liv skall bli rikare och mera välsignat än begynnelsen. Jag tror att vi går underbara tider tillmötes - tider då Gud skall resa upp apostlagestalter, profeter, herdar, lärare och evangelister ibland oss? De finns kanske redan bland oss, men deras kallelse har ännu ej bringats till mognad. J ag har en vision av vad Gud håller på

att göra. Han har sänt oss särla- regn som gett oss det andliga

klimat, som bringar oss till mognad för att vi också skall

kunna nå vidare utåt med evan- gelium.