Israels stamfäder V

“Dig Juda, dig skola dina bröder prisa, din hand skall vara på dina fienders nacke, för dig skola din faders söner buga sig. Ett ungt lejon är Juda, från rivet byte har du dragit ditupp min son. Han har lagt sig ner, han vilar som ett lejon, såsom en lejoninna - vem vågar oroa honom? Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke härskarstav en ifrån hans fötter, till dess han

kommer till Silo och folken bliva honom hör- samma. Han binder vid vinträdet sin åsna, vid

ädla rankan sin åsninnas fåle. Han tvår sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod. Hans ögon är dunkla av vin, hans tänder vita av mjölk.” 1 Mos. 49: 8-12. Juda hade fjärde plats i brödraserien, men senare steg han framom Ruben och blev mäktig i sina bröders skara. Då Matteus evangelium nämner om Jesu stamtavla, är Juda placerad på första plats. Jesus härstammar ju från Juda, efter köttet. - Till sin natur var Juda mycket .beslutsam, stark och energisk. Han var även rättvis och -hade en gång velat rädda Josefs liv, genom att

föreslå, att de skulle sälja honom till de ismaeli- tiska köpmännen. Han bekände även brottet med

frimodighet. Han var tillräckligt nian för att bekänna sitt och sina bröders brott. Då de andra bröderna drog sig undan, steg han fram och sade: “Gud har funnit dina tjänares missgärning.”

I Juda fanns styrka och ärlighet i alla situa- tioner. Därför blev Juda Jesu Kristi stamfader.

Konungadömet kom även ur Juda och även Han som var det lejon, vilket krossade ormens huvud. På Patmos sades det åt Johannes: “Gråt icke, se lejonet ur Juda stam, telningen från Davids rot hur vunnit seger, så han kan öppna bokrullen och bryta dess sju insegel.” Upp. 5: 5. Juda var ett ungt lejon, en lejoninna, som dragit upp från ett rivet byte - vem vågar störa honom? “Din hand skall vara på dina fienders nacke.” För hur många kristna är det inte helt annat än för Juda. Fienderna är i deras nacke. Jesus sade: Om saltet mister sin sälta, duger det inte till annat än att kastas bort och trampas ned av människorna. Matt. 5: 13. Just på detta sätt har det gått med mångas kristendom. Juda var en man, vars hand v::j,r på fiendernas nacke. Han

var även segrare i sitt eget liv. “Han har lagt sig ner, han vilar såsom ett lejon.” Jag har lagt märke till, att det finns tre olika sorters kristna, vilka vi kunde likna vid djur. Guds ord talar nämligen ibland i liknelser och i Hosea står det om Efraim, att han är som en hemtam kalv som fann behag i att gå på logen. Hos. 10: 11. HUNDEN har den egenskapen, att den alltid skäller på andra. Likadant är det med somliga kristna, vilka riktigt har en speciell “gåva” till att se fel hos andra, samt att tala illa om, att baktala sina medvandrare. -KATTEN är egen i det, att den alltid slickar sig själv. Genast den lagt sig ner börjar den slicka. Likadant gör även en del kristna. De cirklar alltid omkring sig själv. Om någon stryker

dem medhårs, spinner de bara förnöjt, men stry- ker man mothårs, spottar och fräser de.

LEJONET som ligger är en mäktig syn. Jag har sett liggande lejon i djurparker. En gång

fäste jag mitt intresse vid ett lejon i Köpen- hamns Zoo. Det var en lejoninna som låg där.

Då kom dit en liten pojke med en lång stör och ville reta upp denna djurens konung. Då tittade detta stolta djur en gång helt flyktigt på pojken,

varefter det återigen lyfte sin blick. Detta mäk- tiga djur var inte alls intresserad av pojkens

retsamhet. Lejonet såg ut att leva i en helt annan värld, det såg långt bort. Juda var ett ungt lejon, ett lejon som lagt sig till vila. Den troende, som är en sådan själ, bryr sig inte om småpojkars retsamhet, utan lyfter sin blick och skådar fjärran. Småpojkar har alltid funnits, som vill retas, egga upp. Då Elisa en gång vandrade på denna jord, kom småpojkar emot honom ropande: “Kom upp flintskalle, kom upp flintskalle.” Dessa småpojkar finns på allas våra vägar. De är dessa SMASJÄLADE människorna. Om vi är lika Juda, då kan vi lyfta upp våra blickar och skåda över dessa småpojkar och liksom Moses få se segerlönen. Vi ser långt.

Nu om någonsin behöver vi dessa kristna, vil- kas blickar är höjda bort från denna jord. Bort

från småpojkarna. Låt dem retas och baktala.

Lyft upp dina ögon och se, att din Herre kom- mer. Allt som finns på denna jorden skymmer

vår blick och gör vårt sinne bittert och deprime- rat. Vi blir själar, som endera ser bara andras

fel, eller som ser bara oss själva. Kom ihåg, Juda var som ett ungt lejon. Han har lagt sig ner, han vilar som ett lejon, som en lejoninna - vem vågar störa honom? Forts. i nästa nr.