Församlingsmatrikel – eller ej?

De som då togo emot hans ord lät a döpa

sig) och så ökades församlingen på den da- gen med vid pass tretusen personer.

Apg. 2: 4l. Och Herren ökade församlingen dag efter dag med dem som läto sig frälsas. Apg. 2: 47. Församlingen är mycket värdefull! Det värdefullaste här i världen är inte guldet. De största klenoderna är inte ädelstenarna. Det skönaste är inte blommorna på marken. Nej, det är församlingen, som har denna upphöjda plats.

Det värdefullaste och skönaste på jorden är för- samlingen - inte så ofta i människors ögon, men

i Guds. Församlingen är Guds institution och egendom, Kristi brud och representant här på jorden, köpt med Guds sons dyra blod. Därför kallas den Guds församling. Många gör gällande att församlingen “föddes” på den första pingstdagen, men i Apg. 2: 41 står det tydligt att den ökade på denna betydelsefulla dag. Alltså måste den ha existerat tidigare. Den har också sedan dess existerat tiderna igenom.

Och den existerar i dag. Halleluja! Det har fun- nits tider då församlingen levat i misär, men nu

är upprättelsens tider. Församlingen är på väg tillbaka till mönsterbilden i Guds Ord. Inte för att bli erkänd och få större makt och inflytande

i världen. utan för att bli mer avskild från värl- den och få större makt i Guds rike.

Guds matrikel heter livets bok. Sorgligt nog har de kristna ofta missförstått

Guds tanke med församlingen och man har där- för delat upp sig i större eller mindre matrikel- förda grupper och satt stämpeln “Guds försam- ling” på dessa.

För en tid sedan hände det att två döpar- församlingar på samma ort hade annonserat

medlemsintagning vid samma tidpunkt. Man kan

antaga att de ledande bröderna i respektive för- samlingar hälsade nykomlingarna välkomna till

Guds församling. Men då uppstår frågan: Vem av de två bröderna hade rätt? Naturligtvis hade båda bröderna gjort samma misstag. Bibeln talar

aldrig om Guds församling i flertal på samma ort. Guds församling kan aldrig matrikelför;:ts på jorden. Det är något som Gud allena har förbehåll till och hans matrikel heter Livets Bok. När bibeln talar om vem som är med i Guds församling, känner den inte till några andra villkor än att vara frälst och döpt i vatten.

Medlemsintagning och matrikelföring måste där- för vara människopåhitt liksom så mycket annat

mänskligt som kommit in i Guds verk. Jag kommer ihåg en händelse som inträffade för åtskilliga år sedan. En radikal och gudfruktig broder flyttade till min hemtrakt. Han hade varit medlem i en församling på den förra orten, men hade tagit ut flyttningsbetyg och begärde genast medlemskap i den församling där jag också hörde hemma. Då det skulle dröja några veckor till nästkommande församlingsmöte, kom han att stå helt utanför någon matrikel under denna tid, vilket gjorde honom bekymrad. Tänk om

Jesus skulle komma och hämta hem sin försam- ling under den tid som han stod utanför för- samlingen - hur fruktansvärt. Jag framlade ett

förslag · om ett extra församlingsmöte, vilket

dock inte blev accepterat. Tänk vad människo- läror kan ställa till mycket förtret. Brodern

ifråga tillhörde naturligtvis Guds församling hela tiden även fastän han inte var matrikel- förd. -

Vanans makt är stor! Att vanans makt är stor är väl något som vi lite till mans har erfarenhet av. Detta går igen även på det andliga området. Det har visat sig otaliga gånger hur svårt det kan vara att lösgöra sig från fäderneärvda människomeningar.

Det var två makar som hade vissa matbekym- mer. Den unga hustrun var duktig att laga mat,

men ändå klagade maken över att hon inte kunde få samma smak på maten som den mat hans mor tillredde. Kvinnan försökte på allt sätt att få maten så god som möjligt, men med samma missnöje från mannens sida. En dag hände ett missöde. Vällingen som hon kokade råkade bli vidbränd. När kvinnan serverade den misslyckade anrättningen var hon ängslig, då mannen ju tidigare t.o.m. kritiserat hennes goda maträtter. Vad skulle då inte hända nu? Hon tittade i smyg

på honom, när han förde vällingsskeden till mun- nen. Men det blev inte som hon hade tänkt. Hon

såg ett glädjens skimmer som överfor hans an- sikte och så utbrast han: Äntligen har du lyc- kats få samma smak på vällingen som min mor

hade. Mannen var så van vid smaken på moderns vidbrända mat, att han inte kunde acceptera den rätt tillagad. Detta är något som ofta går igen

på det andliga området. Kärleken är det sammanhållande bandet.

I en av våra städer var det några syskon som

lämnade en organisation för att helhjärtat del- taga i Maranataväckelsen, som kommit till sta- den. Efter en tid var det dock två av dessa som, återvände till den matrikelförda församlingen under motivering att församlingsordningen i Maranata var för “lös”. Känner läsaren lukten av den vidbrända vällingen? Man är så invand' i människopåfund, att man hellre väljer detta än att nöja sig med Guds vilja uppenbarad i Ordet. I Kol. 3: 14 står det att det är kärleken som skall vara det sammanhållande bandet. Alltså är det inte matrikeln, som skall ha denna uppgift. Där kärleken får råda är den tillräcklig för sammanhållningen i Guds församling. Det är inte lätt att bli löst från fördomar. Att det inte är lätt att bli löst från matrikeln har jag egen erfarenhet av och jag vill här ge· några glimtar om , denna sak. Genom ett stor– pingstförsamling vid 19 års ålder. Jag kom direkt

från syndalivet och var i huvudsak som en hed- ning i min okunnighet om bibelns lära och Guds,

vilja i ett människoliv. Genast efter min radikala. frälsningsupplevelse fick jag en brinnande lust att läsa bibeln. Och under bön till Herren bad jag om att han i alla stycken skulle uppenbara, sin vilja för mig. Jag var okunnig och hade en hel del problem att brottas med. Varför fanns: det så många olika församlingar när det bara

fanns en Gud och en bibel? J ag ville till varje- pris ha tag i sanningen och komma rätt. Och

Gud lät verkligen Anden göra Ordets sanningar·

levande för mig. Tack och lov! Jag såg att pingst- vännernas lära och förkunnelse i långa stycken.

stämde överens med Ordet. Och jag fick allt större kärlek till den församling, där jag blivit frälst och döpt. Det fanns dock en del saker i församlingen,

som jag ansåg stred mot bibelns lära och prin- ciper. Och jag förstår så här efteråt att det var- Anden,som i allt ville kungöra Guds vilja för- mig. Men jag hade dåligt självförtroende och var så rädd för att ta fel så att jag alltid ville rådgöra mig med någon, som jag hade förtroende för. En av de saker som jag funderade mycket över under min första tid som frälst, det var varför församlill.gen använde sig av matrikel. Jag fann absolut ingenting i bibeln som gav antydan om att detta skulle ha varit brukligt hos de första kristna. Jag ansåg det helt obefogat och obibliskt att använda sig aven metod som

de första kristna icke brukade sig av. Så små- ningom delgav jag en av äldstebröderna min syn

på saken. Han förklarade då att det var nödvän- digt med matrikel för ordningens skull, man

kunde eljest inte veta vem som tillhörde försam- lingen. Vidare var det nödvändigt för att kunna

utöva församlingstukt. Jag försökte godkänna

hans förklaring och efter någon tid så accepte- rade jag hans uppfattning helt. Och det dröjde

inte så länge förrän jag hade en magisk tro på

matrikelns betydelse och jag var med och sam- tyckte till uteslutningar därför att de deltog

i friare vänners möten. Tillbakagången inom pingströrelsen. Efter en andlig kris och under mycken bön vaknade jag upp över den andliga tillbakagången

inom pingströrelsen och jag lämnade den för- samling som jag tillhört i över 23 år och anslöt

mig till en fristående församling där Guds Ande verkade mycket härligt. Med alla minnen av underbara andliga upplevelser och den kärlek jag hade till många syskon var detta ett svårt steg att ta, men jag vet att det var i enlighet med Guds viljas plan. Min uppfattning om matrikeln hade jag dock fortfarande kvar. Det visade sig bl. a. därigenom att jag var mycket glad över att jag blev intagen i den nya församlingen samma dag som jag skildes från den föregående

så att jag slapp stå “utanför” församlingsgemen- skapen någon tid. J ag fick emellertid göra många

rika andliga erfarenheter i den nya församlingen och jag upplevde en underbar och välbehövlig frigörelse. Men matrikeln fanns kvar i mitt hjärta. Vid ett tillfälle besökte jag tillsammans med

ett par ledande bröder i församlingen en intres- sant sammandragning i en annan fristående för- samling. Vi var församlade från olika platser

för att dryfta en del spörsmål, som berörde de

fristående församlingarna och grupper som upp- stått lite här och var. Emellan två av dessa

möten kom jag att samtala med den ene av de

två predikande bröderna som tjänade i den för- samling vi besökte. Han sade då bl. a.: Det är

många som anser att vi inte behöver någon mer väckelserörelse därför att alla bibelns sanningar nu skulle vara predikade och praktiserade men

sanningen om Guds församling som inte är bun- den av någon matrikel är en oerhörd sanning,

som är nog orsak till en ny väckelse. J ag förstår efteråt att han fått en himmelsk vision om denna

betydelsefulla sak. Men själv var jag helt oför- stående för detta “nya” om församlingen. Men

jag fick ytterligare en “stöt”. Ty i ett av mötena. vittnade den andre predikande brodern att även han nu fått en gudomlig vision om samma sak och därigenom fått vetskap om Guds syn på sin församling. För mig var det dock fördolt. Det märkliga hände att den förstnämnde av bröderna slingrade sig tillbaka till det samfund som han tidigare tillhört under det att den andre blev trogen sin vision i förkunnelse och praktik och har därför fått vara till oanad välsignelse. När Maranataväckelsen kom. När Maranataväckelsen kom var jag genast klar på att det var ett gudomligt verk och jag har med stor behållning läst Midnattsropet från

dess första nummer. Och sådana saker som hand- klappning, dans i Anden och segermarscher var

jag genast klar över. Men det fanns en del saker som jag hade svårt . att komma till rätta med bl. a. detta att det inte förekom någon matrikel och medlemsintagning. Jag hade dock tillfälle

att få vara med om en del härliga Maranata- möten och jag kände mer och mer hur jag löstes

från min felaktiga inställning i denna sak. Och nu kan jag vittna om att jag har full klarhet. Halleluja! Det är en underbar nåd från Gud.

Man har ofta anmärkt på att Maranataförsam- lingarna är för “löst” byggda. Men de är ju

byggda på Ordet och en starkare grund finns ej. Och i den mån det finns andliga och villiga Herrens tjänare i församlingarna kommer även församlingstukten att fungera perfekt. Gud har säkert varit tillräckligt vis för att allt skall

kunna ske efter Hans vilja utan sådana mänsk- liga påfund som matrikeln är. Maranataförsam- lingarna har aldrig hävdat att vara hela Guds

församling på de platser där den är represente- rad. Det finns naturligtvis frälsta själar även

i de olika samfunden och dessa är också med i Guds församling. Men vad vi förkunnar är att varken matrikeln eller alliansen är någon lösning till att förena Guds församling här på jorden utan fastmer ett stort hinder.