Döpt i helig Ande och eld

De var frälsta, de etthundratjugo, som var samlade i Jerusalem på pingstdagsmorgonen. De var lika härligt frälsta som någon av oss. Men de saknade kraft, och den fick de, då den Helige Ande kom över dem, och de blev ande döpta. Det är en stor osanning, att alla är andedöpta, därför att de är pånyttfödda. Detta visar Bibeln och erfarenheten mycket tydligt. Om det var en bestämd regel, att man talade i tungor, när man blevandedöpt i den första kristna tiden, och om alla frälsta är andedöpta, varför talar man då icke i tungor nu som då? Är frälsningen annorlunda nu? Många religiösa

kretsar här i landet vill icke ha något med tungo- talet att göra, fastän Paulus säger “Förmena

icke någon att tala i tungor.” - Vi lära icke, att den Helige Andes dop måste komma till, för att vi skall få komma till himmelen. Dock vill jag säga, att om man av Guds ord ser, att man bör söka ett dop i den Helige Ande, men i olydnad förkastar detsamma, så skall denna olydnad vara tillräcklig för att utestänga oss från himmelen. Jag står fast vid vad jag förut har sagt, att den inre reningen måste uppnås för att komma in i himmelen, därför att Guds ord hävdar denna ståndpunkt. Jag har icke sagt, att det finnes kristna, som icke blivit frälsta, ty den som är verkligt rättfärdiggjord och pånyttfödd skall också genom Ordet och Andens vägledning finna, att Kristus Jesus icke blott “blivit oss till visdom från Gud och till rättfärdiggörelse”, utan även till “helgelse och förlossning” (1 Kor. 1: 30). Och Gud vill alldeles säkert föra den uppriktiga själen fram till en fullkomlig hjärterening (1 Joh. 1: 7). “Ty utan helgelse skall ingen se Herren” (Hebr. 12: 14, Upp. 21: 27).

Om icke denna rening skall försiggå här i ti- den, så vill jag fråga: när skall den ske? Är

det döden, som renar ifrån synd? Eller skärs- elden? Något reningsmedel efter döden omtalas

icke i Skriften. Vidare vill jag fråga, om det

skall ske här i tiden, skall det då ske genom gär- ning eller tro? De som icke tro på en ögonblick- lig rening söker den genom sina gärningar. Men

Jesus säger, att den erhålles genom tron (Apg.

26: 18). Då kan den också fås nu - i det ögon- blick du “tror det.

Må det nu icke bli något missförstånd med av- seende på min ståndpunkt! Jag tror, att varje

välsignelse, varje erfarenhet och upplevelse vi gör, som för oss längre bort ifrån världen och

närmare Gud, är en frukt av Kristi död på kor- set. Försoningen - blodet - är vår enda grund

till frälsning, d. v. s. rättfärdiggörelse och på- nyttfödelse. Dessa inträffar samtidigt, när vi

tror. Rättfärdiggörelsen för oss, pånyttfödelsen i oss. Vår helgelse däri innefattat jagets död, att syndakroppen bliver om intet (Rom. 6: 6), och vår vidare utveckling är alltfort en frukt av Jesu

död och blod (1 Joh. 1: 7). Men allt detta: kraf- ten till att tro, pånyttfödelsens under, reningen från vårt eget, allt detta verkas av den Helige Ande, när vi tror (Joh. 3: 8, 15, Apg. 15: 9, 18, 26, 1 Petr. 1: 2, 2 Tess. 2: 13). I kraft av Jesu

blod tror vi, och genom den Helige Ande upp- lever vi pånyttfödelse och rening från allt vårt

eget, så att Jesu vilja allena blir rådande.

Den Helige Andes dop är en särskild medde- lelse av kraft till tjänst och till heligt liv. Den

förnyar och gör Guds ord levande och beseglar Guds nåd i själens innersta och meddelar oss de andliga gåvor, vi behöver för tjänsten. Jämför 2 Tim. 1: 6, 7. Denna kraftmeddelelse skedde

som regel (icke alltid) genom händers pålägg- ning (Hebr. 6: 2, Apg. 8: 17, 9: 17, 19: 6). “Gud

gav oss icke försagdhetens ande utan kraftens, kärlekens och tuktens Ande.” Men märk: det är

samme Ande, som föder på nytt, renar och hel- gar. Guds ord säger uttryckligt, att vi måste

helgas alltigenom för att få vara med och kom- ma till himlen, när Jesus uppenbaras (1 Tess.

5: 23, 24, Apg. 21: 27). Det säger däremot icke att vi måste bli döpta i Anden för att komma dit, men framhåller bestämt, att ett sådant andedop skall hjälpa oss till detta och skickliggöra oss, medan vi är här (Luk. 24: 49, Apg. 1: 8, Joh. 7: 37-39). Jag hoppas, att var och en må taga sig

tid till att slå upp de skriftställen, som jag hän- visar till.

Själv blev jag frälst vid 12-årsåldern. Det var en medveten frälsning. Vid 16 års ålder förnyade jag mitt förhållande till Gud vid altarringen i

Metodistkyrkan i Stavanger. Som metodistpredi- kant i över 20 år vann jag genom Herrens nåd

många själar för Gud. Jag förde fram dem, så långt jag själv hade kommit - till frälsning. Men så studerade jag helgelseiäran, och flera gånger tyckte jag mig hava uppnått visshet om full rening, men det gled ifrån mig igen. Många hörde min förkunnelse om helgelsen och fann mycken hjälp däri. Jag studerade även sanningen om Andens dop. Wesley-bröderna förkunnade det. Moodys andedop och verk grep mig. Finneys, doktor Torreys, A. Simpsons och likaså William

Booths och många andras. Jag sökte ofta inten- sivt och fick många välsignelser genom Anden,

men jag var icke tillfredsställd. J ag hörde till dem som sjöng (o, hur intensivt vi ofta sjöng det!) :

“Jag väntar på Din eld) väntar) väntar) väntar)· Jag väntar på Din eld!” Men den kom icke. Många håller på med samma sång ännu, men elden har ännu icke kommit, ehuru det gått s! många år sedan den tiden. Den 30 september 1906 kl. 5.30 e. m. vågade jag att omfatta en full rening i kraft av Jesu blod, och den salighet, som då fyllde min själ, den sötma och den underbara gemenskap med Jesus, som då uppstod kan icke med ord uttalas. Min vilja var helt i Hans hand. Å tta dagar därefter, på samma ställe (i doktor A. Simpsons missionshem, New York) och sam- ma klockslag, mottog jag en mäktig smörjelse

av Anden, så att jag trodde, att jag hade blivit andedöpt. Men genom vänners hjälp fick jag syn på att jag icke hade talat i tungor som de första lärjungarna. Då begynte jag att söka detta som ett tecken på vad jag trodde vara mitt andedop. Efter några veckors förlopp sade Anden till mig: Du behöver

icke söka efter tecknet. Sök att komma i besitt- ning av samma erfarenhet som de första kristna,

så kommer tungotalet av sig självt. Så skedde

även. Och sedan dess har jag upplevat en under- bar tid i gemenskap med min Frälsare.

Jag upplevde alltså reningen före andedopet. Somliga upplever den samtidigt, och andra efter detsamma, även om de helt naturligt, innan de blivit andedöpta, måste överlåta sig åt Honom, så långt de kan se och förstå Hans vilja. Men efter den mottagna andeuppfyllelsen förs de in

i en djupare kännedom om sitt inre väsens syn- diga karaktär och drivas genom Anden framåt

till upplevelse aven full hjärterening.

Detta är åtminstone erfarenheter, som tusen- den har gjort, vilka icke ha haft något med den

s. k. pingstväckelsen att skaffa. Men då får även Anden mera tillträde till att verka i och genom

dem. Men att många icke söker efter detta kom- mer sig i de flesta fall av brist på vägledning

eller aven bestämd motvilja att följa Jesus i allt.

Ett mottaget dop i den Helige Ande skall un- der alla förhållanden - om man förbliver i tron

• föra oss allt djupare in i sanningen och i kun- skapen om Jesu stora nåd och våra rättigheter i

och genom Honom allena. Öppnar man sitt hjärta för Andens eld i ett

mäktigt andedop, så skall det påskynda utveck- lingen och ge oss kraft till liv och tjänst för

Jesus - förnyande, renande, frigörande, omska- pande. Ett andedop som gör oss mera andliga,

mera andeburna, förnyade i vårt sinnes ande,

brinnande i anden, mera genomträngda av An- den, mera andliggjorda i vår vilja, i sinnelag, i

inre och yttre liv, mera gudfruktiga, ödmjuka och himmelskt sinnade! Vi säger därför till de kristna: “Vakna upp, vakna upp, ikläd dig din kraft, Sion! Kläd dig i högtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad! Ty ingen oomskuren eller oren skall mera komma in i dig. Skaka stoftet av dig,

stå upp och intag din plats, Jerusalem; lös ban- den från din hals, du fångna dotter Sion!” (Jes.

52: 1-2.)

Guds folk runt omkring i vårt land, låt oss för- nya vårt förbund med Gud och rena våra hjärtan

i lydnad för sannningen, så kan vi bli brinnande

i Anden. Och “om vi hava liv genom Anden, så låtom oss också vandra i Anden!” Om vi kom närmare Gud och i verkligheten

blev mer andliga, så skulle också den falska and- ligheten få mindre rum ibland oss. Då skulle vi

också växa i nåden och i kunskapen om Kristus och omskapas till Hans likhet. När så dagen kommer, den sista dagen här nere, så skall Gud för Kristi skull föra oss över gränsen in i det eviga livet - in i det himmelska Sion - eller: låt mig tillägga: då skall vi vara redo att möta vår .Frälsare med brinnande lampor, när Han nu snart kommer i skyn för att hämta sin brud. Vi längtar efter denna härliga dag!