Israels stämfäder VII

“Sebulon skall bo vid havets strand, vid stran- den, där skeppen ligga, sin sida skall han vända

mot Sidon.” 1 Mos. 49: 13. Sebulon var den femte i brödraskaran. Det är inte så mycket sagt om honom, men dock kan ett -enda Guds ord säga mera om en sak än tjocka böcker, skrivna av människor. Jakob sade, att Sebulon skall bo vid havets strand. Ofta är det

så att många olika saker inverkar på en männi- skas själsliv. Omgivningen har en stor betydelse.

Vi minns från vår barndom, hur valdigt stor vår Hlla omgivning syntes oss. Den lilla dammen syntes oss som ett stort hav och det lilla berget blev för oss ett högt fjäll. Men en människa, som är född och uppväxt vid havet, har fått havets djup och vidd i sin själ. Vi kan säga att det finns

kristna, som så att säga lever vid den lilla dam- men. Deras själ är förtvinad och allt vad de

‘säger eller gör är hela världen, anser de. Dessa trångsynta kristna ser inte, ej heller tror de, att det kan finnas någon värld annat än i deras “fålla”. Detta är ett speciellt kännetecken för vår tids kristenhet. Om den andra inte tänker just på samma sätt, om hon inte tillhör samma grupp, är det faktiskt tvivelaktigt, om man ens kan hälsa. Det finns olovligt många småaktiga ‘Och trångsynta människor. Dessa människor kan man fösa in i en fålla och sedan visa dem deras “egen” damm, samt förklara, att detta är allt och något annat finns inte. Men Sebulon bor vid havets strand. Han ser långt och han vet, att det alltid blåser nya vindar utifrån djupet. Hans lungor andas in havsluft, denna friska och starka luft. Han vet, att Guds

kärlek är som en stor ocean. Däri finns inte en- dast några droppar vatten, utan det är gränslöst,

det tar aldrig slut. Du kan använda ur det hur mycket vatten som helst, ändå har det inte alls förminskats. Det berättas om, hur D. L. Moody en gång besökte en troende broder ute på hans lantställe

och såg där en vindflöjel på takåsen och på vind- flöjeln stod skrivet: “Gud är kärleken.” Moody

förundrades över detta och frågade mannen:

“Menar du att Guds kärlek är som den där vind- flöjeln, som svänger och vänder åt alla håll?”

“Nej”, sade mannen, “jag menar att Guds kärlek är densamma oberoende av varifrån det blåser”. I denna kärlekslöshetens tid behöver vi mera

av dessa Sebulon-lika människor. Då Bibeln talar om ändens tid, påpekar den speciellt hur kärleken kommer att kallna i de kristnas liv. “Och därigenom att laglösheten förökas, skall

kärleken hos de flesta kallna.” Matt. 34: 12. Det- ta är Jesu förutsägelse om ändens tid. Vi behö- ver inte känna till så värst mycket om vår tid,

för att kunna fastslå, att denna profetia i dag har blivit ordagrant uppfylld. “Och då skola många komma på fall och den ene skall förråda ' den andre och den ene skall hata den andre.”

Matt. 24: 10. Hatets, laglöshetens och kärleks- löshetens tider har kommit. Man sitter vid ran- den av den egna “församlingens” damm och be- undrar “havets” storhet. Men ära vare Gud, det

finns även sådana, som har fått se, att det finns mycket mera vatten än det, som finns i den lilla dammen. Då vi nu återigen (denna påsk) vänder våra blickar mot Golgata höjd, ser vi en underbar syn. Det stora havet brusar från Golgata kulle. En sångförfattare har skrivit: Där är ett kärlekshav så stort, öppnat på Golgata. (Fri övers.)

Däri finns både vidd och djup. Inte ens evig- heten kan förklara vidden av denna kärlek. Den

store hedningarnas apostel Paulus försökte en

gång förklara denna stora kärlek och han slu- tade med orden: “Så att I tillika med alla de

heliga tillfullo förmå fatta, vad bredden och höj- den och längden och djupet är.” Ef. 3: 18.

VILKEN BREDD, HöJD, LÄNGD OCH DJUP! Där har vi måtten på havet. Har du någonsin stannat vid stranden av detta hav? Då satan kommer och viskar: “Guds kärlek är slut för din del, Han bryr sig inte längre om dig” , så blicka ut över detta väldiga hav, över dess vidd. Stanna vid foten av Golgata kors. TÄNK, BEGRUNDA OCH SE? Varför ropade Han ‘ännu på korset: “Fader förlåt dem!” Då du själv kanhända inte förmår förlåta din närmaste, som förbrutit sig emot dig, så se på Honom som var slagen och

bespottad, hånad och smädad av alla, ändock bed- jande: Fader förlåt dem! Vad åstadkom detta?

Det var ingenting annat än Hans stora KÄRLEK. Stånna vid stranden av detta stora hav och se

långt ut på djupet. Andas in denna rena och häl- sosamma havsluft. Din själ börjar leva och du

börjar förstå och se tingen i ett annat ljus. Din sida är mot Sidon. Sidon hade ingalunda någon framstående plats i Israel. Läs Hes. 28: 20-23, men Sebulon hade sin sida vänd mot Sidon. Genast då du inandats havets friska luft, vändes din sida mot Sidon. Även till den brodern eller systern åt vilken du vänt ryggen och om vilken du sade, att du aldrig mer skall kännas vid, kommer du att vända dig. Detta ä r den stor- sinthet, som Guds kärlek åstadkommer. Detta,

just detta behövdes i denna laglöshet ens och kär- lekslöshetens tid. Då ser du Guds bild i din bror

och i din syster, föremålen för Guds k ärlek, för vilka J esus utgivit sitt blod. Detta får man inte av att sitta vid randen av en liten sva rt damm. Detta f år man endast då man står på stranden till det stora havet och blickar ut över djupet.

0 , underbara Golgata kors! Stanna vid foten av detta kors just nu då du läser dessa rader och låt den himmelska kärleksvinden blå sa genom

din själ. Då skall du förnimma med en gång vil- ken verkan det har att stå vid strande n av kär- lekens stora hav. Halleluja!