Kristendomen och skrymteriet

En kristen blir man när man tar emot Jesus som sin personlige Frälsare och blir född på nytt. Den som inte är född på nytt kan inte ens få se Guds rike, Joh. 3: 3. Ännu mindre komma in där.

Det står i 2 Tim. 3: 1-5 att i de yttersta da- garna ska människorna ha ett sken av gudsfruk-

’tan men inte vilja veta av dess kraft. Detta går i bokstavlig uppfyllelse i dag. Det är många i vår tid som har “kristna sympatier” och gärna vill ta kristendomen i försvar. Men en kristendom som behöver försvaras är inte värd att försvaras. Det måste vara en död kristendom. Bibeln är som ett lejon, bara släpp den lös så försvarar den både sig själv och oss som tro på den. En del menar nog att de gjorde Gud en stor

tjänst när de skrev på namnlistan för kristen- domsundervisningen i skolorna. Men att skriva

på en namnlista eller bli med i ett “kristet” parti för att visa sina “kristna åsikter” och samtidigt vara slö och likgiltig för själens frälsning, det

är ingenting annat än skrymteri. Detta skrym- teri försöker KDS att använda som vapen mot

synd och omoral. Jag kan inte tänka mej att

Satan hyser någon större skräck för sådana va- pen. Jag menar inte att alla som skrev på namn- listan eller som är med i KDS är skrymtare. Men

om alla dessa 2,2 miljoner som skrev på listan vore aktiva kristna, då skulle Sverige ha varit ett paradis istället för ett Sodom. Barn och ungdom ska naturligtvis undervisas i kristendom. Men det minsta man kan begära aven kristendomslärare är att han själv ska vara frälst och att han söker leda eleverna fram till en levande tro på Jesus, utan att låta sig

hindras av skolstyrelsens restriktioner och pa- ragrafer. Jesus har inte givit regeringen eller

skolstyrelsen någon tillåtelse att utfärda några restriktioner när det gäller denna undervisning. Målsättningen för kristendomsundervisningen måste vara elevernas frälsning. Vad skulle den annars tjäna till? I helvetet har man ingen nytta av någon bibelkunskap. Nu invänder väl någon:

men det är inte många lärare som fyller de kra- ven, och om någon gör det så får han nog inte

stanna kvar i tjänsten. Hur går det då med un- dervisningen? Jag vill svara med en motfråga.

Varför måste kristendomsundervisningen nöd- vändigt ske i skolorna?

I 1 Kor. 1: 18 står att talet om korset är en

dårskap för dem som går förlorade. Passar så- dana personer till kristendomslärare? Bibeln lär

klart och tydligt att den som inte är för Kristus

han är emot honom, Matt. 12: 30. Den som ej tjä- nar Gud han tjänar djävulen, Joh. 8: 44, Matt. 6:

24. Har nu Sveriges kristna verkligen så stort för- troende för djävulens tjänare så de låter sådana

sköta ungdomens kristendomsundervisning? Mis- sionsbefallningen i Matt. 28: 18-20 den är rik- tad till oss kristna, och den omfattar även bar- nens undervisning. Jesus har inte anförtrott åt

sina motståndare en så betydelsefull uppgift som att undervisa i Guds ord. Det ansvaret har han lagt på oss som är frälsta. Och nu får vi inte vara så bekväma så vi försöker vältra över detta ansvar på ogudaktiga skollärare och mena att när vi betalar deras löner med våra skatter så ska de se till att barnen får en god undervisning i kristendom. Det finns de som gör så när det gäller deras egen frälsning. De menar att finns det en himmel så får väl prästen i kyrkan se till så jag kommer dit. Det är ju hans arbete, han har ju fått betalt för det. Du som läser detta tycker kanske att jag är alldeles för säker och bestämd. Men ska man kunna vägleda någon i andliga ting så måste man veta vad man talar om. Vaga spekulationer och gissningar blir ingen människa hjälpt av. Ja, men kan inte Bibeln tolkas på olika sätt? Till dej som inte vet hur du ska tolka Bibeln vill jag ge ett gott råd: Låt bli att tolka Bibeln, det är inte din uppgift! “Men det mån I framför allt veta, att ingen profetia i något skriftens ord kan av någon människas egen kraft utläggas.” 2 Petr. 1: 20. Det finns ingen människa som kan tolka Bibeln rätt. Gud är sin egen tolk. Det är ingen annan än den helige Ande själv som kan tolka Bibeln rätt. Och i den mån vi överlåter oss åt honom och vill lyda honom så ger han oss den

vägledning och det ljus över Ordet som vi be- höver.

När det gäller frälsningen så är bibelordet så klart och tydligt så det behövs ingen tolkning alls. Den fåkunnige behöver inte taga miste om vägen. Det fordras inte mycket bibelkunskap för att bli frälst. Att människorna är så bortkomna och oförstående när det gäller frälsningen beror till stor del på att de i skolan blivit tvångsmatade med en falsk kristendom. Det vore bättre för

ungdomen att inte få någon kristendomsunder- visning alls i skolan, än att de bli förgiftade av

en falsk kristendom som gör dem nästan oemot- tagliga för det sanna evangeliet. När jag gick i

skolan fick jag en fullständigt förvrängd upp- fattning om kristendomen, det var ju bara ett

tvång. Att det fanns något som hette frälsnings- glädje hade jag ingen aning om. Till er ungdo- mar som går i skolan vill jag ge ett råd: Strunta

i skolans kristendomsbok och läs Bibeln istället, det har ni mer nytta av. Då slipper ni fastna i statskyrkans villfarelse. Om man vill lära känna Jesus då är det väldigt bra att umgås med hans vänskapskrets och delta i deras sammankomster. Då får man veta en hel del om Jesus. “Söken HERREN medan han låter sig finnas; åkalla honom medan han är nära” Jes. 55: 6. “I skolen finna mig, om I frågen efter mig av allt edert hjärta” Jer. 29: 13. “Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag” 2 Kor. 6: 2.

Allan Svensson