Mot härlighet eller tillbakagång?

J) • •• Vi stiga från den ena härligheten till den andra . . . J) 2 Kor. 3: 18. Guds ord lär att en normal utveckling av det andliga livet är en ständigt stegrad upplevelse av kraft och seger. Redan i gamla förbundet visste man detta. “De gå från kraft till kraft. Så träda de fram inför Gud på Sion.” Ps. 84: 8. I Guds rike finns ej något på-stället-marsch. Vårt andliga liv är antingen i stigande eller sjunkande tillstånd. - Alla kristna bekännare är i regel mycket måna om att ge sken aven stigande utveckling även

om man är på väg nedåt. Detta gäller både en- skilda människor och grupper. Se bara på hur

. pastorer och församlingar med siffror söker be- visa . att man är i stigande. Har insamlingar och

medlemsantal sjunkit förklarar man det med ut- flyttningar, döda etc. Den Levande och upp- ståndne följer dock ej matrikel och kassabok då

han bedömer vårt andliga tillstånd, utan han föl- jer sina egna böcker. Han som har ögon som

eldslågor går ännu omkring bland församling- arna och han säger: “Du säger ju: J ag är rik,

ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet;

och du vet inte, att just du är eländig och öm- kansvärd och fattig och blind och naken. Så

råder jag dig då, att du köper av mig guld, som är luttrat i eld, för att du skall bliva rik, och att du köper vita kläder att kläda dig i, för att din nakenhets skam icke skall bliva uppenbar, och att du köper ögonsalva till att smörja dina ögon med, för att du skall kunna se.” Upp. 3: 17-18. Det verkar som vår tids kristna förlorat den andliga synen. Man kan ju icke tro annat då man

hör hur nederlag förklaras som segrar och till- bakagång som framgång. - När jag på trettio- talet mötte och upplevde pingstväckelsen var det

en rörelse som flammade av eldstungor och dess budskap var klara signaler. Kyrkan med dess läror om barndop och konfirmation förkunnades vara från avgrunden och de som lät begjuta eller konfirmera sina barn uteslöts ur församlingarna.

Beträffande politiken var också signalerna myc- ket klara: Den kristna verksamhet som börjar

syssla med politik har förlorat sin uppgift som bärare av väckelsens budskap, sade man då. -

Hur är läget idag? Jo, nu gör man gemensam sak med präst och kyrka i ekumeniska strävanden, ty enhet måste vinnas till vilket pris som helst, anser man. Har

månne statskyrkan, dess präster och läror för- ändrats? Säkert inte. - När pingströrelsen idag

tillsammans med prästerskap och kyrka söker

att på politisk väg reformera samhället, förkla- ras det som tecken på väckelse. - Man behöver

icke vara profet för att förstå vad som skett och sker. Att förklara detta som andlig framgång betyder att man är i stort behov av den andliga ögonsalvan. - Ibland hör man någon som säger, att om vi får möta Gud, skall vi stå kvar i den församling vi tillhör och vittna om vad Gud har gjort. Detta

låter nog så bra - men hur fungerar det i prak- tiken? Tänk om den församling man tillhör är

en död organisation istället för en levande orga- nism? Är det ej då risk för att den livets låga

som tänts kommer att tyna bort och förkvävas i den kvava, ljumma och slöa atmosfär som råder. -

För min personliga del tror jag att det säk- raste sättet att bevaras, att stiga från kraft till

kran och från härlighet till härlighet, är att gå

ut till Honom utanför lägret och bära hans smä- lek. Hebr. 13: 12-13. Men har du ej fått del av

de livets krafter, som spränger alla döda cirklar, bör du bli kvar i organisationen. - Att vara med i den ständigt stigande kurvan från härlighet till härlighet är en intressant

upptäcktsfärd med ständigt nya andliga upp- levelser. Halleluja!

Den som lever i denna härliga vandring i Anden talar litet om det som varit, men mycket om det man är på väg mot. “J a, mina bröder, jag håller icke före att jag ännu har vunnit det, men ett gör jag: jag förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot det som är framför mig och jagar mot målet, för att få den segerlön som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån i Kristus Jesus.” Fil. 3: 13-14. Maranatahälsningar Ivar Rudgard