Partidop eller dop till Kristus?

Baptister vägrar öppna dopgrav Efter en del smärre och för övrigt rätt så vanliga och alltid lika banala skärmytslingar har

det brutit ut religiöst partikrig mellan Mara- natagruppen och baptistförsamlingen FiladeIfias

förtroendevalda ämbetsbröder i Västerås. Orsaken är en i högsta grad unik och ovanligt

löjeväckande praktisk petitess. Men som symp- tom på djupare liggande motsättningar av prin- cipiell och ideologisk art är utspelet verkligen in- tressant.

Maranataförsamlingen i Stockholm har sedan

några månader tagit upp kontinuerlig verksam- het i staden. FiladeIfiaförsamlingen på platsen

känner sig enligt sin talesman herr Filip Björk angripen, förorättad och sårad över den nya

gruppens hänsynslösa framfart. Båda är nämli- gen hyresgäster i samma fastighet. IOGT upp- låter sina lokaler. I olika delar med åtskilda in- gångar kan möten hållas samtidigt utan några

praktiska olägenheter. Men den gamla och väl konsoliderade hyresgästen har trots det svårt att acceptera det faktum att nykomlingen - av

helt naturliga orsaker - ofta kommer att ar- rangera sina sammankomster på samma tider,

söndagskvällar, som den stabila och ansedda bap- tistförsamlingen. I Göteborgs Folkets Hus hyr

regelbundet fyra-fem kristna fraktioner i en

fastighet vars många lokaler har gemensam hu- vudingång. Jag har aldrig hört att någon mötes- besökare av den anledningen hamnat på fel

plats … Nu har Maranatagruppen i Västerås planerat väckelsemöte med dopförrättning - den första.

I regel ordnar vi, då tiden tillåter sådana för- rättningar med transportabla, visserligen ‘provi- soriska men dock ganska ändamålsenliga plast- bassänger.

I det här fallet blev emellertid gruppens evan- gelister informerade om att det fanns dopgrav in- byggd i den förhyrda lokalens scen. Det är Fila- delfias initiativ och ekonomiska insats. Dopgra- ven är alltså deras lösöre. Så långt tänkte natur- ligtvis inte två unga och ambitiösa, nyutsända

evangelister. Aningslöst annonserade de därför väckelsemöte med dop. Men de blev ganska

bryskt tagna ur sin goda tro, ty baptistförsam- lingens förtroendevalda lät genom en talesman

meddela att de ansåg sig förhindrade bevilja Maranatagruppen tillstånd att använda deras bassäng. Hörsalen hyr värden, IOGT, ut, men den i samma sal befintliga dopgraven kan ej

upplåtas för sitt egentliga ändamål om förrätt- ningen verkställes av bröder i Maranata, ty den

upplåtes av baptistförsamlingen. Vad betyder det att nämnda församling ej haft användning för den på flera år! Efter en del parlamenterande ändrades dock det definitiva avslaget. Dopet skulle få hållas på det villkoret att Maranatagruppen förband sig

att i fortsättningen inte anordna möten på sam- ma tider som baptistförsamlingen. En fri och

självständig verksamhet kan givetvis inte låsa sig av så helt ovidkommande hänsynstaganden. Utan någon som helst gemensam planering skulle den aktiva gruppen för all framtid dikteras att ej ordna möten på tider, som av någon orsak

ansågs otjänliga för FiladeIfiaförsamlingen. Ma- ranatagruppen skulle vara ohederlig om den med

god min åtog sig en motprestation, som omstän- digheterna, vetskapen om de lokala svårigheter- na att få lämpliga samlingssalar, ganska snart

skulle tvinga den ignorera. Detta inlägg har kommit till för att informera

om vår syn på en sak, vilken med största sanno- likhet nu och senare kommer att bli föremål för

enskild och offentlig uppmärksamhet. FiladeIfiaförsamlingen har rätt att tillvarata sina intressen och ha sin mening om Arne Imsen

och Maranata. Men trots detta bör väl den indi- viduella omsorgen om dopkandidaterna få tränga

undan alla mer eller mindre berättigade eller oberättigade reservationer av sådan karaktär.

Vi döper ju inte till Maranata, ej heller till bap- tismen men vi döper till Kristus. Eller hur? Denna betydelsefulla troshandling kunde väl

få vara höjd över all småskurenhet och brackig- het, kyrkopolitik och konkurrensmentalitet åstad- kommer.

Församlingsmedlemmarna har knappast fått tillfälle att uttala sig om vår begäran att utan orimliga villkor få förrätta dop i deras dopgrav i IOGT:s stora hörsal i Västerås. Dopgrav finns, vatten finns, dopkandidater finns, dopförrättare

finns, men det tragikomiska i frågan är: Baptis- ter säger nej.

Erik Ruth från Sågmyra kom dock körande den tjugo mil långa vägen med en dopbassäng och det blev dop utan baptisternas medverkan. Arne Imsen