Den sista väckelsen

Vi som lever mitt uppe i den väckelse, som nu rullar fram över hela jorden, och som här i vårt land blivit kallad för Maranataväckelsen, vi kunna med starka skäl tro, att detta

är Guds sista giv till männi- skorna innan Jesus kommer för

att hämta sin brud, och innan en ny tidsålder bryter in. Många väckelser har under tidernas lopp skakat stora delar av vår jord, och alla ha de haft sitt

särskilda syfte, och sitt speci- ella budskap till människorna,

men Herren har alltid haft sam- ma slutmål i sikte, nämligen

total seger över all fiendens

makt och återerövrandet av så- väl den jord, som är Herrens,

som det människosläkte, som är skapat till hans avbild. För detta hans underbara slutmål har han, och Han skall icke lämna någon möjlighet outnyttjad, det må vara av överflödande nåd eller bitter nöd. Segern skall förbliva Hans intill slutet. Halleluja! Vad vi redan fått vara med och bevittna i denna väckelse,

ger tydliga belägg för att pro- feten Joels ord går till sin slut- liga uppfyllelse. Det är både det

som talas om satans här och det som säges om Herrens här, som nu tydligt går i uppfyllelse.

Aldrig tidigare har väl ondskan

varit så total som nu. Alla ryc- kas med, från de minsta till de

största. Men, pris ske Gud, Han har också kallat sin här. Den håller Han nu som bäst på att rusta och skickliggöra. Det är den sista stormlöpningen det gäller, då de sista av satans fästen skola falla. - “Stöten i basun

på Sion . .. , blås en larmsig- nal. _ ., församla folket … , kal- len tillhopa de gamla … , för- samlen barnen, jämväl dem som

ännu dia vid bröstet … , brud och brudgum må icke dröja sig

kvar i sin kammare … , präs- terna, Herrens tjänare må hålla

klagogråt och säga: Herre, skona ditt folk.” Detta är som basunstötar vilka ljuda med utdragen ton. Murarna skall falla, och ett frälsat folk skall draga in i landet. Ära, Halleluja!

Denna sista väckelse känne- tecknas av fart och hast. Den

ena dagen ligger man som en gråtande syndare vid främsta bänken, den andra är man både döpt i vatten och Helig Ande,

och t alar Guds ord med frimo- dighe t.

Vad talar detta om? J0 7 att konungens ärende är brådskande, och att det ingen tid är att hålla stora överlägg- ningar, ty det heliga kriget är

totalt, och kallelsen absolut. “Vår Herre kallar, till strids vi hastar, Och Jesus står vid vart hjärtas dörr … , Nu skramlar vapnen, nu vässas svärden, I kristna leden som aldrig förr.”

Under Norrlandsveckan . för- liden sommar fick vi en tydlig

vision av detta slag. Man tyck- tes liksom höra de taktfasta

stegen och vapenskramlet. Både unga och grånande gingo fram för att på nytt viga sina liv för helig tjänst, vare sig Herren

ville ställa dem hemma i famil- jen, på arbetsplatsen, eller det

gällde att lämna allt, som var läit och bekvämt, och gå ut till fronten för att “prisge sitt liv på stridsfältets höjder”. Många löften gavs, och Herren skall säkert utkräva dem. Du som ännu inte sagt ditt odelade “ja” till Jesus: Ställ dig i ledet! ·

Du kanske är en som är off- rad åt Herren aven bedjande

mor och far? Då har du intet eget val, om du skall bli lycklig. Bliv inte en förrädare, utan fall i den Barmhärtiges händer, och gör det i dag! Einar Jonsson