Böjd som en gren av sin frukt
Speglad i trädgårdens brunn,
liksom en glödande brand
sträckt över vattnets blänk
gick jag i tigandets tid
med Ditt namn i min mun,
tung av Din frälsande kärleks
Hemliga morgonskänk.
Men när i dopet jag sjönk,
Utsträckt på löftet, och fördes
Över bekännelsens grav
Hän mot upprättelsens strand,
Brast mina sköra värn.
I lovsångens vindar rördes
Vittnande klara vimplar
Över mitt hjärtas rand.