Väckelse – Guds alternativ

Den levande kristendomen bärs upp av försam- lingen, som måste leva i stänllig förnyelse . helt av- skild från all upplösande världslikställighet och fri

från all mänsklig centraldirigering. D et finns ingen makt eller några yttre omständigheter, som kan

förhindra församlingen att förverkliga sitt gudom- liga uppdrag då hon förblir i ett sant och uppriktigt

trohetsförhållande till J esus Kristus. Försonad, rätt- färdiggjord och helgad genom J esu blod skall för- samlingen i Andens kraft bära fram uppståndelsens

segerrika evangelium vars höga mål är evigt liv

för var och en som tror. D enna tro tillhör icke män- niskans naturliga ‘utrustning utan verkar som 1tppen- barelse genom Ordets predikan.

Församlingen kommer att befinna sig i ständig konflikt med världsandan under vilka former den

än uppenbarar sig. D en kristnes frimodiga vittnes- börd i ord och gärning är ett mäktigt vapen mot

det förråande och alltmer tilltagande förakt för livet den s. k. civilisationen ger nya och rafflande prov på. D et är till sist det personliga ställningstagandet som betyder mest i denna totala strid mot ondskan.

I församlingens atmosfär av väckelse- och böne- gemenskap utrustas och fostras den troende till

denna heliga tjänst. H ela livet blir en bekännelse

om församlingens utomvärldsliga mål och en förbe- redelse för den slutliga ingången i trons rätta fä- dernesland.

Såsom gäster och främlingar på jorden bör det

vara självklart att de kristna skall stå utanför den- na tidsålders alla politiska och militära uppgörelser

i det kalla eller heta kriget. D en som accepterar

mord som medel för att lösa social a eller mellan- folkliga problem bryter mot det kristna kärleksbudet

och placerar sig utanför församlingens övernatio- nella brÖdragemenskap.

I cke svärdet men korset är församlingens alter- nativ. Kollektiva maktdemonst1’ationer eller huma- nitära aktioner i syfte att skada eller släcka liv kan

aldrig rättfärdigas. Alla former av legaliserad 1tt- rotning verkar demoraliserande på hela mänsklig- heten och banar väg för våld, brutalitet, sadism och

allmän laglöshet. Det troligen största hyckleriet som historien känner är den makt berusade kyrkans beredvillighet att ge militarismen sin välsignelse. En kyrka som vegeterar på staten lever vidare utan kristendomen med bl. a. politikens och militarismens stöd. D en som vill vara J esu lärjunge måste var dag ta sitt kors på sig och efterfölja h o n o m, icke kyrkan. Trosvandringen med honom för med sig allvarliga konsekvenser. Fri och oberoende av alla världsliga ok lever församlingen sitt överflödande Kristusliv genom män och kvinnor som offrar liv och medel för att utbreda Guds 1"ike. L ika litet som församlingen låter sig påverkas

av statligt tvång i avgörande trosfrågor lika omöj- ligt är det att finna någon gemensam nämnare för

kristendom och politik. D et är ett stort fattigdoms- bevis andliga ledare företer då de belastar de poli- tiska partierna för det andliga förfallet i tiden.

D ärmed underkänner de fullständigt det berättigade i sin egen existens och kraften i det evangelium de predikar. Andliga problem kan aldrig lösas med politiska medel. Politik kan varken kristna eller

avkristna ett folk. Möjligen förkyrkliga eller av- kyrkliga. Och det är förvisso icke samma sak. Att

göra det politiska valet till en religiös kallelsefråga och valsedeln till ett vapen för moralisk upprustning och kristendomens plats i skola och samhällsliv låter onekligen vackert men är i verkligheten ett talande exempel på den avkristning som pågår också inom stats- och frikyrka. E vangelium är nämligen till sin innebörd. något helt annat än det urvattnade reform- program som i dessa dagar presenteras av många

sammansvurna moralister med de mest olika ’ tros- riktningar. Vad är det man vill uppnå? Tydli’gen har

man ett religiöst mål, och detta tror man sig kunna nå med politiska medel. Det har sagts att denna aktivitet är en väckelse i kristen mening, men det har:. ansetts lika nödvändigt att upprepade gånger poangtera att församlingen som sådan skall stå helt utanför denna underliga mönstring. Även om det

bevislif!en icke har gått att förverkliga detta upp- satta ~deal - många församlingar politiseras på

smygvägar - är dessa argument ett slående bevis

på denna väckelses karaktär. Äktheten hos en väc- kelse i nytestamentlig mening uppenbarar sig däri

att den vänder sig till individen såsom ett nådes- erbjudande från Gud till frälsning ut ur tidsålderns

onda väsende. En väckelse börjar alltid med Guds folk! “.?m. den. signal, som basunen giver, är otydlig,

v~m gor Stg da redo till strid?” En verklig väckelse- stgnal samlar Guds folk till bön och för dem in i en

v~ntande ~ch vakande ställning. Väckta och förnyade bhr de barare av Guds heliga eld till sin samtid. Striden är andlig och kan icke vinnas med köttsliga vapen hur starka dessa än kan förefalla vara. Då församlingen är där hon skall vara blir hon en stad på berget vars ljus icke kan döljas. Hon blir ?;,tsatt för många attacker och listiga anslag ’lnen kan icke neutraliseras av mörkrets styrkor. Lidande väntar den som valt gå korsets väg. Men f!enom detta lidande uppenbaras Guds kärlek. Även ~ vår tid möter människor det djupt rotade hatet från korsets fiender. Myndiga herrar träder upp mot deras .. tro och myndigheterna förleds till handlingar, som ar regelrätt förföljelse. D enna mentalitet är av gammalt datum och är från tid till annan av allt att

döma mycket dominerande i samhällets olika män- niskov~rdande institutioner. Men det finns ingen

nledr:mg rygga tillbaka då detta motstånd reser sig an mmdre låta sådana övertramp bli orsak till att man ksta~ sig in i det partipolitiska käbblet för att

‘»!’ed kottshga maktmedel värna om mänskliga rät- ttgheter. Ett adelsmärke för all sann och levande

Gudstro är att den blir motsagd, men den visar sin styrka därigenom att dess bekännare står fasta och orubbliga på den onda dagen och behåller fältet efter att ha fullbordat allt.

Guds svar på den tilltagande ondskan är en mäk- t!gare utgjutelse av sin Andes kraft över försam- lt.ngen, som finner det livsnödvändigt a tt återvända

tll de urkristna kraftkällorna. En mängd nära- ltrJ.f!an e men . mindre väsentliga uppgifter måste

trada .. ~ bakgrunden eller helt utmönstras för att det s?m ar me~ bety’.de~sefullt än något annat skall få

stn gudomhga losmng. Den församling som mar- sc~erar fram på knä finner svar, får lösenord och

bhr en maktfaktor med stort inflytande. Individer samhällen och nationer lyfts andligt och moraliskt då evangelium blir proklamerat med ö’Verbevisande kraft. Väckelsen är ett faktum för var och en som sätter sig i rörelse mot korset och blir en korsbärare

i Jesu efterföljd. Var och en som går trosvandringen ‘ut till honom utanför lägret för att bära hans smälek blir ett skakande vittnesbörd för andra om att vi här icke har någon varaktig stad utan söker efter den tillkommande. Väckelsen bryter igenom otrons fördämningar då Guds folk träder ut på Ordets löften och tillägnar sig sina rättigheter. Tyvärr samlas de kristna under så många tvivelaktiga partifanor och låter sig ledas in på tvivlets behagliga vägar där det överallt finns utplacerade mängder av varningsmärken för den översvallande frälsningsfröjdens många faror. En

formell och stel religion som stannar med högtid- lighet och värdighet i det yttre beteendet och för- aktar synliga livsyttringar, uttryck för överväldi- gande tacksamhet eller djup ånger, har ingenting

att bjuda livshungriga människor. Då trons folk fylkar sig under korsets fana och kröner lejonet av Juda stam till suverän konung, faller Anden över gammal och ung. Det är väckelse som får bibliska kännetecken. Det blir liv, liv och åter liv, kraft till under och andliga förlossningar samt tro för en fallen världs frälsning. O, du fallna värld, vet att korset är rest för din skull! Vänd dig till Honom och drick dig till liv med fröjd ‘ur frälsningens friska flöden! Växlande är förvisso de erfarenheter en kristen får göra i en värld där allt är ett styckverk. Motgångar och missräkningar kommer och sätter tron på hårda prov, men om denna tro är förankrad i J esus, Kristus, trons begynnare och fullkomnare, byter icke den frestade åskådning och överger sitt hopp, ty det är uppenbart att de tillsynes största nederlag kan av Gud förvandlas till stora segrar. “För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa.” Så

har kristna i alla tider mött många svåra pröv- ningar, men ut ur dessa har de kommit luttrade och

mer skickade för Guds rike och bättre rustade för

alla tålamodskrävande uppgifter i själavårdens upp- offrande tjänst. Den som söker Guds rike och vad:

därtill hör kommer icke på skam. Världen kan under ett bedrägligt sken av människokärlek protestera, men den ser bara det närvarande och dömer ofta i panik och av rädsla, uppjagad aven skrupellös

tidningspress, som specialiserat sig på säljbart skan- dalstoff. De som är mest samvetslösa brukar ropa

högst. Men låt skallet gå! De ting som det är värt att kämpa och ge sitt liv för värderas ofta med förakt och avsky av den majoritet som gjort otron till sin religion. O, du Guds lösköpta folk! Gör dig fri från religiös eller hednisk fångenskap, bli fylld med: Anden i ett överflödande mått, ty uppbrottet stundar och Jesus kommer för att hemförlova sin arvedel. Och var och en som har detta hopp tilr honom, han renar sig, likasom Han är ren. 1 Joh. 3: 1-3.

MARANATA Ur “I världen men icke av världen”_