Hur vi blir grenar som bär frukt

Jesus framställer här sig själv som det sann.a vinträdet,

i vilket hans lärjungar är gre- nar. Hans Fader är vingårds- mannen, som rensar varje gren,

för att den skall bära mera frukt. -

I denna liknelse vill Jesus på- visa nödvändigheten av att för- bliva i Honom och vårt beroen- de av Honom för att kunna bära

frukt. - I lärjungarnas händer vilade en stor uppgift. De skulle föra det verk vidare, som .J esus hade börjat. Och då Jesus nu står färdig att lämna dem, vill Han lära dem vägen till ett frukt- bärande liv. Oerhörda möjlig- heter stod till deras förfogande

om de förblev i Honom. Den livskraft, som fanns hos Jesus

skulle också pulsera genom de- ras liv. De ägde all Hans full- het, då de voro oskiljaktigt

förenade med Honom. *

En gång hade de mötts av kallelsen att bli hans lärjungar. De två orden: Följ mig! hade blivit livsavgörande för dem. Underbara ting fick de också

se under vandringen tillsam- mans med sin Mästare. Himmel- riket var ibland dem. -

Nu berodde det på dem, om Guds verk på jorden skulle ha framgång. Därför säger Jesus:

“Om I förbliven i mig, så sko- len I bära frukt och om I för- bliven i mig, mån I bedja om

vadhelst I viljen och det skall

vederfaras Eder.” - Vilka un- derbara ord! Oanade möjlig- heter öppnade sig för dem ge- nom bönens väg. - Under åter- stoden av deras liv skulle lär- jungarna också få tillfälle att

pröva dessa löften och Jesus svek dem inte, utan gav dem, det som de begärde av Honom.

En ensam gren har inget vär- de. Har den en gång skiljts från stammen, finns det i den inget liv, kontakten med livskällan är

bruten. Den kan varken grön- ska, bära blommor eller frukt.

Om sådana grenar säger Jesus,

att “de samlas tillhopa och kas- tas i elden för att brännas upp”.

Varje gren i vinträdet måste

ha ständig gemenskap med J e- sus för att kunna fylla sin funk- tion. Jesu ord här visar oss

klart och tydligt, vilka krav Han förenar med de löften Han giver. Ständig gemenskap med J esus var förutsättningen för

att Gud skulle kunna verka ge- nom dem.

En av lärjungarna valde emellertid en annan väg. För

17 trettio silverpenningar sålde han sin Mästare och förlorade

därmed gemenskapen med J e- sus. Hans liv slutade i ett evigt

mörker. Men de övriga lärjung- arna förblev hos Jesus. Hos

Honom hade de allt vad de be- hövde. Petrus säger vid ett till- fälle: “Herre till vem skulle vi

gå? Du har det eviga livets ord och vi tro och förstå att Du är Guds helige.” - Deras tro och trohet skulle

många gånger komma att sät- tas på hårda prov. Det visade

sig dock, att gemenskapen med

Jesus gav dem kraft att över- vinna alla de frestelser, som

kom i deras väg. Då den Helige Ande hade fallit över dem, gick

de åstad och förkunnade evan- gelium med stor frimodighet.

Gud verkade genom dem och stadfäste sitt ord med tecken och under. Skaror av människor

fylldes med glädje och tacksam- het och prisade Gud för vad de

fick se och höra. *

Jesu vilja är också idag att hans lärjungar skall bära frukt

som blir bestående. Vi äro kal- lade att vara ljus och salt i

världen och bära sådan frukt som tillhör bättringen. Genom oss vill Gud låta sin kraft

strömma till behövande männi- skor. Det underbara är, att sam- ma löften som Jesus gav sina

första lärjungar gäller också i dag. Jesus har inte förändrats och den Helige Ande faller än

i dag över törstande och läng- tande hjärtan. Vad Jesus krä- ver av oss, är att vi förbliver

i Honom.- Om varje bekännande kristen fick upp sina ögon för vad detta

betyder och tog ut av de rike- domar och skatter som finns i

Jesus, skulle människorna få se Guds kraft verksam som aldrig förr. Guds namn skulle åter storligen bli prisat. “Därigenom bliver min Fader förhärligad, att I bären mycket frukt … "