Analys

Vem är Jesus? Om man ställer den frågan kan man få många olika svar. En del kan säga att Jesus för mig är si eller så. Nästa person kan säga att för mig är Jesus något helt annat. Men faktum är att det finns ett absolut svar, en konstant som är oföränderlig. Frågan som borde ställas är vem som är Bibelns Jesus. I Bibeln möter vi en klar och tydlig undervisning om vem Jesus är, och det är avgörande.

Att jag tar upp det här har olika orsaker. År 2025 är ett ekumeniskt viktigt år. Det är 100 år sedan det ekumeniska mötet i Stockholm hölls under ledning av dåvarande ärkebiskop Nathan Söderblom. Det är i år 1700 år sedan kyrkomötet i Nicea då romerska kejsaren Konstantin stod som värd och kyrkan formellt blev en statskyrka. Det är också det här året ett så kallat jubelår inom den katolska kyrkan, en tid av särskild nåd och möjlighet för katoliker att få fullständig avlat genom att uppfylla vissa andliga och fysiska villkor.
När man går till bikten inom den katolska kyrkan så kan man bli förlåten partiellt, men under jubelåret får man fullständig syndaförlåtelse genom att uppfylla exempelvis bikten, delta i mässan, göra pilgrimsfärder. Man räknar med att miljontals pilgrimer under det här året kommer att besöka religiösa platser, och speciellt Rom och de heliga portarna. Går man igenom dessa portar får man fullständig förlåtelse för sina synder.
Det här är bisarra villoläror, och frågan ”Vem är Jesus?” behöver få ett sant svar. Det är Skriftens Jesus som ska proklameras!
Det är många ekumeniska strävanden som äger rum idag, där man för bara några decennier sedan aldrig skulle kunna tänka sig att det skulle förekomma på det sätt det gör bland fria församlingar. Något väldigt allvarligt är att dessa ekumeniska strävanden visserligen för kyrkoblock och religioner närmare varandra, men de för oss inte närmare Jesus. Därför är det så viktigt för oss att tydligt ta avstånd från dessa sammanhang och göra som Hebreer­brevet säger: ”Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans vanära.” Den bibelversen tror jag att vi kan applicera på denna kyrkoekumeniska rörelse.

Budskapet om Jesus är avgörande. Det är tydligt i Skriften: I inget annat namn än i namnet Jesus finns det frälsning! Ändå förkunnas det från olika kyrkliga läger att flera vägar leder till Gud. Exempelvis finns det inom Svenska kyrkan en feministisk rörelse som lyfter fram modersgestalter som gudinnor, även om det inte sker officiellt. Det är i och för sig inte så konstigt då Svenska kyrkan mer är en politisk och kulturell företeelse än en kristen församling. Man har biskopar och präster som till och med förnekar Guds existens. Många inriktningar ryms inom kyrkans paraply, men det för oss inte närmare Bibelns Jesus. Istället byter man ut Jesus mot ett slags flummigt väsen och säger att det är Gud.

Den Romerska katolska kyrkan har under historien utfört många illdåd. Man har på de mest grymma sätt förföljt det man kallar kättare, bibeltroende, vederdöpare etc. och tvingat människor in under kyrkans paraply. Med detta maktspråk har man vilselett miljontals människor världen över. Det finns oerhört mycket litteratur att tillgå om detta faktum. Kyrkan uppmanar även att man ska be till helgonen, även om man säger att det inte handlar om bön utan mer om att visa vördnad. I praktiken är det dock ren tillbedjan, något man möter mer öppet och ärligt i katolska länder. Det här gäller inte minst Jesu jordiska mor, Maria, som katolsk lära upphöjer till himlens drottning. Kyrkan har skapat en teologi kring Maria som är totalt väsensfrämmande för Bibelns undervisning.
Det stannar inte med de här olika avstegen med helgontillbedjan och kyrkliga sakrament som man under historiens gång konstruerat, utan man sträcker sig längre ut och uppmuntrar till religionssynkretism. Här kommer vi återigen in i hur det ekumeniska arbetet fördunklar evangelium, genom att samlas och mötas på olika premisser och försöka hitta gemensamma nämnare.

Påve Franciskus (1936-2025) var liberal och karismatisk. År 2016, samma år han besökte Sverige, deklarerade han offentligt genom en publikation utgiven av Vatikanen att vi alla är Guds barn. Det för mina tankar till de åren jag med min familj bodde i Rinkeby och när man var ute på torget träffade man ofta muslimer. Då vi kom i samtal var ett av deras argument att Jesus aldrig dog på korset. Man bortförklarar Golgata och tror inte på Jesus som Guds Son. I nästa andetag så säger man att vi är alla Abrahams barn, och att vi där kan mötas. Vi har samma rötter. Så byggs det upp en gemenskap – men Jesus förminskas och försvinner i sammanhanget.

Vem är Jesus, var frågan. I Vatikanens publikation presenteras fyra olika företrädare för olika religioner. De ställdes sida vid sida. Den ene säger: ”Jag tror på Gud!” Sedan flyttas bilden till nästa som säger: ”Jag tror på Allah!” Nästa säger: ”Jag tror på Buddha!” Till sist säger alla tillsammans: ”Jag tror på kärleken!” Det här är att vilseleda och att föra människor bort från kunskapen om Jesus som är så viktig. Det finns många influenser som vill föra oss bort från Bibelns Jesus och det drar oss närmare ockultismens Jesus, eller New Age, där man inte har en klar och tydlig bild av vem Jesus är. Man ger sig ut i de här träskmarkerna och skapar sig olika bilder som inte är annat än farliga irrläror.

Vi minns hur skådespelaren Thomas di Leva, som klädd i en kaftan försökte likna en messiasgestalt, var populär för en del år sedan. Han sjöng ”Alla är vi Jesus”. Sången var mycket populär och sjöngs i många sammanhang. Det må vara hänt att han på det här sättet förlöjligar Jesus, han är inte ens kristen. Hån, förförelse och förföljelse från världen runtomkring är en sak, men när kristna människor träder fram och anammar dessa förrädiska budskap med en kosmisk Jesus, så blir det mer allvarligt.

Ett exempel är en amerikansk pastor och sångare vid namn Michael Gungor. Även hans pappa var en känd pastor i USA. Michael säger så här: ”Jesus var Kristus. Buddha var Kristus. Muhammed var Kristus. Du är Kristus. Vi är Kristi kropp.”
Så blandas begreppen ihop och man skapar en teologi med en enorm förvirring som man kopplar ihop med brahman – världssjälen inom hinduismen. Inspirationen till det här menar Michael sig ha fått efter att ha studerat buddhism och hinduism. Jag nämner honom eftersom han har ett stort inflytande bland kristna ungdomar i USA.

En av Michaels inspirationskällor är en katolsk franciskanermunk som heter Richard Rohr. Han är författare till en bok som blivit en bästsäljare och heter Den universelle Kristus. Där presenterar Rohr en kristusbild som är så väsensfrämmande för Bibelns budskap. Av den anledningen är det angeläget att lyfta fram och varna för villolärorna. Vi ser mer och mer hur den här typen av New Age-inspirerade budskap vinner terräng bland människor.
Ta bara det här året med olika firanden av jubileer som leder bort från Bibelns Jesus och in i katolicismens mörker med interreligiösa ambitioner. Vi ser hur svensk frikyrklighet än mer dras till katolicismen.

En av Richard Rohrs poänger är att skilja mellan Jesus och Kristus. Han plockar bort Jesus från Kristus och får en kosmisk Kristus och en liten obetydlig Jesus. Rohr menar att Jesus är begränsad och jordbunden, Kristus är universell, kosmisk och obegränsad. Kristus var något mycket mera än Jesus från Nasaret. Rohrs Jesus kan du inte förena med Kristus. Han förnekar att Jesus är Gud men säger att Kristus är Gud. Människor leds genom Rohr och likasinnade in New Age-värl­den och dess farliga irrläror.
Rohr säger också att varje gång som du väljer kärleken så är du i beröring med en gudomlig personlighet. Du behöver inte ens kalla den för Gud. På det här sättet gör han upp med och bortförklarar sådant som har med gudsuppenbarelsen att göra, att Gud uppenbarade sig genom Jesus Kristus. Han demonterar kristendomen och gör den till en naturreligion som inte är baserad på någon speciell uppenbarelse men på en naturalistisk händelse kopplad till våra sinnen att bedöma.
Rohr bortförklarar också uppståndelsen. Han förespråkar en teori han 1967 fick lära sig som student i systematisk teologi, att om en videokamera hade placerats framför Jesu grav så hade den inte filmat en man som steg ut ur graven, utan snarare något som liknade ett ljus som spreds åt alla håll. Rohr jämför sedan det kristna kallar en förhärligad kropp med hinduismens och buddhismens subtila kropp.

Vi kan fortsätta att lyfta fram förkunnelse som för människor bort ifrån Jesus, men kom ihåg en sak: Jesus är världens enda hopp, och utanför Jesus finns det ingen frälsning. Jesus är begynnelsen och änden, han är A och O. Inte först begynnelsen och sedan änden, utan han är början och slutet, från evighet till evighet. Det är Bibelns Jesus.
Guds enfödde Son blev människa, han dog på ett kors och bar våra synder i sin kropp upp på Golgata. Han uppstod på tredje dagen, for upp i höjden och sitter nu på Faderns högra sida, där han manar gott för oss. Tänk dig att Jesus ifrån sin plats i himmelen är närvarande hos oss med sina böner, sin kärlek och omtanke.

Kyrkoekumenik är ett hinder för en sann, andlig gemenskap. Ta bort allt som har med prästskrudar att göra, allt som centreras kring ståtliga katedraler med processioner av pompa och ståt, pilgrims­vandringar och annat obibliskt som människor hittat på under historiens gång. Bli avklädd allt religiöst prål, och bli istället iklädd Kristus. Där kan en sann andlig gemenskap byggas upp. För det behövs det inga krucifix, rosenkransar eller vigda kyrkorum. Gud bor ändå inte där utan han finns där vi är två eller tre samlade i hans namn.

Gör upp med kyrkans falska sakramentslära som förmedlas via opånyttfödda präster till intet ont anande männi­skor, vilka invaggas i tron att de där­igenom undfår syndernas förlåtelse. Inga sakrament och inget universum kan frälsa dig. Ingen religion. Det är bara Bibelns Jesus. Så här säger Skriften:

I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla härskare och makter. - - - Han har förlåtit oss alla överträdelser och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset (Kol 2:9-10,13-15).

Jesus har en gång för alla utgett sitt dyrbara blod, och därigenom frälst oss. Det räcker och det håller för tid och evighet.

2025 – året då kyrkoekumeniken jubilerar

**100 år sedan
** År 1925 inbjöd Svenska kyrkans ärkebiskop Nathan Söderblom till det ekumeniska mötet i Stockholm, där ett stort antal företrädare för ortodoxa och protestantiska kyrkor möttes. Mötet kom att bli grunden till det som idag heter Sveriges kristna råd, där en stor del av svensk kristenhet är medlemmar. I år uppmärksammas jubileet på flera olika sätt i svensk kristenhet.

Så här skrev Lewi Pethrus i skriften Ekumeniska mötet i Bibelns ljus (1925) om pingstväckelsens dåvarande inställning:

”Det är några fruktansvärda saker, som sammanhänger med detta. Ett sådant möte som detta måste nödvändigt bidraga till att andliga gränslinjer utplånas – gränslinjer som är tydligt utmärkta i Guds ord och som måste upprätthållas, om ett verkligt, andligt liv skall kunna existera i Guds församling. Här är icke fråga om huruvida man är frälst eller icke. [- - -]
Huru allvarligt är icke detta! Jag tänker på de frikyrkliga, som kommer med och träffar präster av alla slag. Det är klart, att ett sådant möte måste trubba av känslan för den personliga frälsningens betydelse. Så fort man går med i en sådan sammanslutning, så måste man lägga åt sidan denna fråga. Man samlar sig om andra stora mål, som man säger. [- - -]
Detta möte är en oerhörd fara också därför, att det förbereder katolicismens intåg i landet. [- - -]
Detta ekumeniska möte är den största förberedelse för katolicismens införande i vårt land. Man står ju och beklagar sig över att man icke har sina ”romerska bröder” ibland sig. [- - -]
Katolicismen är i antågande allt mer och mer – denna sköka, vars händer dryper av blod, denna hemska kyrka, som har många millioner mäns och kvinnors blod på sitt samvete; denna samvetslösa påvekyrka är på väg att komma in i Sverige igen, och detta ekumeniska möte är ett stort steg i utvecklingen mot detta mål.

1700 år sedan
I Skriften kan vi läsa om fria församlingar utan samfundsledare. Kejsaren Konstantin kom att ändra på det genom att avbryta den blodiga förföljelse man utövade mot kristna församlingar och istället ge stora förmåner och tillsätta en överkyrklig ledare (påvedömets ursprung). Imperiets kassakistor öppnades och församlingar omdanades till att bli statliga serviceorgan. Kyrkomötet i Nicea år 325 la grunden till påvekyrkan, vars effekter vi ser ännu idag inom stora delar av kyrkligheten, också i Sverige.

**Jubelåret 2025
** I år utlovar Vatikanen fullständig avlat (katolicismens lära om syndaförlåtelse) till de som fullföljer vissa ritualer påbjudna av påvekyrkan.

 Thomas DiLeva, från musikvideon “Everyone is Jesus”.

Franciskanermunken Richard Rohr blandar ihop kristendom med buddhism.

Michael Grugnor, en sångare med stor influens i Amerika, förkunnar att alla är Kristus.

Klipp från Vatikanens video där man blandar ihop kristendom, judendom, islam och buddhism.