Undervisning

Citatet i rubriken ställs som en kontrast till något. Sammanhanget är att Jesus berättar liknelsen om den gode herden och om porten till fårahuset.

Ser vi ut över världen idag så är det lätt att drabbas av hopplöshet och sorg. Lidande och död gör sig ständigt påmint. Både i populärkultur och verkliga livet.

För några veckor sedan firades till exempel halloween med allt vad det innebär. Ett firande som visserligen kan ses som en kul grej, men som ändå träffsäkert återspeglar världens dans med döden och de onda makter som härskar över den.

Slår vi på nyheterna så möts vi av den fasansfulla verklighet som ligger bakom. Krig, hungersnöd, förföljelse, orättfärdighet. Ja, allsköns ondska i sina mest uppenbara former.

Jag har ingen exakt statistik på hur många krig som i just detta nu utkämpas i världen. Men jag kan konstatera att mängder av människor världen över lider till följd av dessa. Kriget i Ukraina är ett exempel, Gaza ett annat. Och visst, man kan peka finger eller försvara än den ena, än den andra. Men faktum kvarstår att mängder av människor blir lidande till följd av detta.
Gud, hur länge?

Bläddrar vi vidare i nyhetsströmmen kommer sedan rapporterna om hur mängder av människor dör till följd av hungersnöd och dess följdverkningar. Hungersnöden i sig kan vara ett resultat av krig eller till följd av annan orättfärdighet. Men återigen, oavsett orsak – människor lider och dör.

Nog finns det väl medel för att täcka världens behov av mat, egentligen? Men människans korrupta hjärta sätter stopp. Istället satsas fantasisummor på militär upprustning.

Lite i skymundan, men ändå en verklighet för många människor, är förföljelse av olika slag. Från olika länder i Afrika nås vi till exempel av rapporter om förföljelse mot kristna. Även Nordkorea med flera länder är ju kända för sitt ogillande av kristendomen. Enligt Open Doors så innebär det i princip en dödsdom att bli påkommen som kristen i Nordkorea.

Det är såklart inte enbart kristna som förföljs till följd av sin tro, även andra religiösa, etniska och politiska grupper kan uppleva hemsk förföljelse.

När vi talar om ondska och död kan jag inte låta bli att nämna även om den dödsdom som mängder av oskyldiga människor möter. Enligt Världshälsoorganisationen dödas 73 miljoner ofödda barn varje år i vad jag skulle vilja kalla ett av vår civilisations absolut största brott. Under 80-talet kom det ut en dokumentär som fick den paradoxala, men ändock passande titeln The Silent Scream (Det tysta skriket).

Varför all denna ondska?
Vad är det som ligger bakom?

Vissa skyller på Gud. Andra tycker att ondskan motbevisar Guds existens. Bibeln ger dock en hint i Romarbrevet 1:28-31:

”Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa.”

Lite tidigare i kapitlet läser vi också om hur Gud på olika sätt uppenbarats för mänskligheten; men som vi ser av citatet värdesatte man inte den kunskapen, och detta ledde till korruption.

Samma mönster kan vi se genom hela den bibliska historien. Går vi till exempel till Daniels bok kapitel 4 så läser vi där om kung Nebukadnessar som mycket väl kände till Gud. Han hade ju mött Daniel som förklarat drömmen om bildstoden, och samtidigt förklarat att det endast är Gud som kunde tyda drömmen. Och som om inte det var nog hade han även bevittnat hur Hananja, Mishael och Asarja fått gudomlig hjälp i den brinnande ugnen. Så kunskapen om Gud fanns där.

Men ändå står det om kungen att han inte gav Gud äran, och blev som ett djur. Han förföll verkligen bokstavligt i sin natur. Men som vi läser visade Gud nåd och upprättade honom i sin tid.

”Men när den tiden hade gått lyfte jag, Nebukadnessar, min blick till himlen och fick tillbaka mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever i evighet. Hans välde är ett evigt välde, hans rike varar från släkte till släkte. Alla som bor på jorden räknas för ingenting, han gör vad han vill med himlens här och med dem som bor på jorden. Ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: ’Vad är det du gör?’” (Dan 4:31-32)

Går vi ännu längre tillbaka i den bibliska historien, till berättelsen om Kain och Abel, så ser vi ännu en gång hur gudsfrånvändhet leder till ett korrupt sinne.

Både Kain och Abel offrade. Båda firade gudstjänst, men där slutar likheterna. Abel gjorde ett val, och det var att tjäna Gud på Guds villkor. I Hebreerbrevet 9 läser vi att utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse. Även om bibelns berättelse om den här tiden är väldigt knapphändig är jag övertygad om att detta var något både Abel och Kain kände till.

Kain gjorde också ett aktivt val när han valde bort blodet till förmån för markens gröda. Lite mindre groteskt och mer rumsrent kanske, men han valde en egen gudstjänst, och visade samtidigt att han inte hade ett rätt förhållande till Gud.

Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. Och strax därefter skedde det första brodersmordet.

Kains väg är sedan något som går igen genom hela historien. En brusten relation till Gud leder till ett korrupt hjärta och följden blir exakt vad vi läser om i Romarbrevet; all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja.

Men nu går vi tillbaka en bit i Romarbrevet 1 och läser vers 18:

”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.”

Vi lever här och ser allt ont runt omkring oss och undrar stilla; hur länge Herre? Eller kanske ropar vi samma ord i förtvivlan. Oavsett vår sinnesstämning inför allt vi ser så vet detta, att Gud är vred. Guds vrede uppenbaras från himlen.

För att ytterligare förstärka kan vi citera Psalm 45:8: ”Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet.”

Gud är inte passiv på sin tron uppe i himlen. Det kanske känns så ibland då vi ser hur ondskan i princip ges fritt spelrum och ingen sätter stopp (läs gärna Psalm 73). Tvärtom så förstår vi då vi läser i Bibeln att Gud har bestämt en dag då han ska döma världen.

”Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.” (Apg 17:31)

Nåd

Vi vill gärna att Gud ska gripa in nu, och direkt. Vi ser ondskan nu och vill såklart att den ska stoppas. Och det är absolut inget fel att känna så. Men varför dröjer då Gud? Vad väntar han på?

Lilla Bibeln med efterföljande versar är nog de (med rätta) mest kända verserna i Bibeln, och talar om Guds natur på ett underbart sätt:

”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.” (Joh 3:16-18)

Det här budskapet är vad det handlar om. Människor måste få höra att det finns en väg ut ur denna dödsdömda värld. Från död till liv.

Som kristna längtar vi såklart innerligt efter den dag då vi ska få möta Jesus på skyn; Maranataropet ljuder från hjärtats djup – Kom Herre Jesus!

Församlingens hopp är att förenas med Jesus brudgummen, och hela skapelsens hopp ligger i detta att Guds barn ska uppenbaras. Tänk att vi snart ska få möta vår första kärlek. Tänk att få förenas för att sedan för alltid få vara med Herren. Vilken dag det ska bli.

Men ”vår första kärlek”, smaka på de orden. Det är en kärlek vi ska äga redan här och nu. Tänk att han redan här och nu vill vara vårt allt. Vara det som fyller vårt sinne. Våra tankar. Vår vardag. Vårt liv.

Tänk om vi här och nu kunde låta hans vilja och högsta önskan bli vår vilja och högsta önskan. Då tror jag att väntan kan bli något mer än bara en väntan.

Då Jesus lämnade lärjungarna och for upp till Fadern sa han inte att vårt uppdrag skulle vara att “vänta på att jag ska komma tillbaka”. Missförstå mig inte, för självklart så väntar vi, det är församlingens hopp. Men församlingens uppdrag är att “ gå ut i hela världen”.

”Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till.” (2 Petr 3:9-10)

Jesus kom till en värld präglad av död och ondska. Något av det första som skedde då världens makter fick veta om hans ankomst var Herodes barnamord. Under hela Jesu jordiska vandring var sedan makterna i rörelse och ute efter honom. Till slut trodde man att man övervunnit honom då han ropade “Det är fullbordat”. Men man hade inte räknat med att döden inte kunde behålla honom. Dödens makt bröts i ett nu då den mötte honom som är Livet.

Du och jag lever i samma värld som Jesus kom till och på många vis är nog döden och ondskan ännu mer påtaglig idag än den var för 2000 år sedan. Men den seger Herren vann då är lika verklig idag, och det blod han göt för oss på Golgata är nog för att vi ska kunna komma till Gud och få liv i överflöd.